Gambia-så mycket mer än sexturism

Jag har blivit ganska trött på den ensidiga bilden i media på Gambia som ett sexturism-land. Ett land dit medelålders kvinnor åker för att ragga unga killar. Jag ska inte förneka att problematiken finns, för det gör den. Jag förnekar inte heller att det finns en problematik i ”äldre, kärlekstörstande kvinna från Europeiskt land” mot ”fattig afrikansk kille som söker ett liv med bättre ekonomiska möjligheter”. Självklart är det en problematik.

Å andra sidan tror jag inte problematiken är märkbart mindre när äldre, emigrerade Gambiska män reser tillbaka till hemlandet och ”hämtar” sig en ung fru. Däremot är det inte lika uppenbart, när man ser dem tillsammans. Ja, faktum är att det även finns äldre Gambiska kvinnor som hämtar sig en ung, Gambisk man, även om de inte är så väldigt många. Det finns också många äldre, Svenska män som reser till Gambia och har ”kärleksaffärer” eller gifter sig med unga, Gambiska kvinnor.

Min erfarenhet är dock att de allra flesta som lever i ett ”blandäktenskap”, d.v.s. i detta fall en relation mellan en Svensk och Gambier, är i ungefär samma åldrar. Lustigt nog så bland de äktenskap där åldersskillnaden är stor, så handlar det om par som träffats i Sverige och där personerna från Gambia har haft permanent uppehållstillstånd. Det är nämligen det kritikerna ofta gör gällande, att dessa kvinnor utnyttjar dessa unga killar för att ha sex och att dessa unga killar utnyttjar dessa äldre kvinnor för att få ett uppehållstillstånd.

Självklart finns det med all säkerhet dessa exempel också. Men det lustiga är att saker inte alltid är vad de ser ut att vara…

På min förr-förra resa till Gambia, på den jag reste med alla mina barn, så såg jag bara ett enda par, där jag själv var snabb med att dra mina egna slutsatser. Det vill säga det var en ung, Gambisk kille och en äldre, Europeisk kvinna. Mina egna fördomar fick fritt spelutrymme direkt, det erkänner jag…

Efter ett tag började jag dock prata med paret lite, då de satte sig bredvid oss och det visade sig att de båda bodde i Holland och varit gifta i 10 år… Bye-bye, kära fördom…

Den senaste resan jag gjorde, var tillsammans med min pappa. Den här gången höll vi till lite mer vid ”turiststråken” och jag såg företeelsen flera gånger. Ung Gambisk kille-Europeisk äldre kvinna.

Å andra sidan. När jag funderade en stund, så insåg jag att de flesta i Gambia som vi inte kände kallade mig och min pappa Mr & Mrs. Många trodde alltså att vi var ett gift par. Och i stort sett alla turister i Gambia får en ”guide” sina första dagar, vanligen en ung Gambisk kille som tar dem runt på sevärdheter och liknande. När man såg ett Europeiskt par som gick med en ung kille, så tänkte man inte så mycket på att det skulle vara annat än vad det troligen var, d.v.s. ett par turister som hade en guide med sig.

Men när det var ensamma kvinnor som gick med en ung man, så började fantasin genast flöda… trots att många av dem säkert också hade sin guide med sig, eller varför inte en ingift släkting?

Att det är ganska vanligt både i Sverige och Gambia med ”blandäktenskap” (ogillar uttrycket, men använder det för att lättare beskriva) är ett faktum. Själv har jag ju också blivit vad många skulle kalla ”medelålders” (även om jag har svårt att själv se mig så 😉 ) och jag tänker på vad folk säkert tror när jag springer omkring i Gambia med mina barns unga släktingar. Det är säkert en hel del som får fantasier av det också!

Kulturerna är så uppblandade idag att det inte alls är ovanligt att en äldre man kan gå och hålla sitt bonusbarnbarn i handen, utan att han för den sakens skull är sexturist. Inte heller är det konstigt om jag sitter på restaurang och käkar med en 20-årig kille. Men det folk ser när de tittar på oss, är säkert något helt annat, precis som jag tänkte när jag såg den unga killen och äldre kvinnan som varit gifta i 10 år.

Så… finns det någon sexturism i Gambia då? Finns det på allvar äldre kvinnor som reser ner för att ha sex med yngre killar? Ja, med all säkerhet så finns det det. Jag minns en gång när min mamma och min bror var i Gambia och de fick ett gäng strandraggare efter sig. De var uppenbarligen på jakt efter min mamma. Till slut skulle de lite ”respektfullt” fråga min bror om ”lov” att få ragga på mamma. Då säger min bror: ”Det är helt okej att du raggar på min mamma, så kan du visa mig var du bor, så åker jag hem till dig och raggar på din mamma! Deal?” Behöver jag säga att mamma fick vara ifred sedan? 😉

Ja, med all säkerhet finns det sexturism i Gambia. Men när jag har frågat runt bland väninnor, Gambier och andra jag känner som rest till Gambia många gånger, om de personligen sett någon som uppenbart har åkt till Gambia för att ”ragga” unga killar, så blir det diffusare. ”Jo, man har ju sett…” Eller som en väninna sa: ”Jag satt på planet till Gambia en gång och det satt två medelålderskvinnor vid mitt säte. Efter halva resan tog de av sina vigselringar och blinkade menande till varandra… Å andra sidan skulle det antagligen ha kunnat hända på vilket charterplan som helst, kanske till Spanien, till exempel…”

Sedan är det det där med ”utnyttja”. Är det så att dessa kvinnor utnyttjar dessa män? Eller är det helt enkelt så att de är så kärlekstörstande att de faller för en intensiv uppvaktning, utan att se helheten eller några konsekvenser? Eller är det i stället dessa unga killar som utnyttjar de äldre kvinnorna i förhoppning om att få ett bättre liv med hopp om ekonomisk stabilitet genom ett uppehållstillstånd, som kanske kan vara till godo inte bara för dem själva, men för hela deras familj? Eller är det helt enkelt så att dessa två grupper är lika goda kålsupare som ”utnyttjar” varandra?

Jag inser förstås utsattheten som dessa killar har i och med den fattigdom som är ett faktum i Gambia. Jag har sett reportage och jag har läst artiklar som handlar om detta fenomen och jag tycker det känns väldigt ”krasst” att se, särskilt ett program som visades 2008 (hittar ej klippet längre) där det fanns i alla fall en kvinna som verkligen uttryckte att hon var i Gambia för att ha unga sexpartners. Det mesta hon sa är sånt jag tar starkt avstånd från. Kanske i synnerhet det förakt hon visade det Gambiska folket och hur hon uppenbart tycktes se ner på sina unga sexpartners.

Men jag tror faktiskt att kvinnor som hon är få. Det som gör mig mest ledsen i den här debatten är att det finns människor som faktiskt avstår från att resa till Gambia, antingen för att de är rädda för att bli tagen för en sexturist eller i andra fall, för att de tror att hela landet genomsyras av detta fenomen efter att ha följt denna debatt år ut och år in här i Sverige.

Jag hävdar med bestämdhet att de flesta som reser till Gambia gör det för att ha semester, för att upptäcka en ny kultur eller för att de vill se något nytt. De flesta som reser till Gambia kommer inte heller att beröras av ”sexturismen” över huvudtaget. De flesta kommer att bli bemötta med en oerhörd respekt och gästvänlighet. På samma sätt som de flesta turister eller män inte åker till Thailand för att ha sex, så gör inte heller de flesta kvinnor det när de reser till Gambia.

Att vara vit i en Gambisk familj är idag inget unikt på något sätt.


För övrigt är det inte längre ovanligt att se vita även utanför turiststråken i Gambia idag. Det är ett så oerhört litet land och det finns så många Europeér och andra som valt att semestra eller flytta dit. Det är faktiskt inte ens exotiskt att vara vit i Gambia idag. Det går inte ens att jämföra med när jag gjorde min första resa till Gambia som 15-åring. Då var det exotiskt att komma ut på landsbygden som vit, men så är det inte alls idag.

För de Gambier som senare väljer att flytta till Sverige av olika anledningar, så är det vanligare än i många andra invandrargrupper att man redan har etablerade kontakter med Svenskar och andra Europeér. Turismen har varit så inflytelserik i Gambia, på både gott och ont, då landet och befolkningen är så liten att de flesta Gambier i städerna etablerat nära kontakter med ”vita”.

Jag tror att den långvariga turismen i Gambia har varit en bidragande orsak till att jag aldrig hört talas om Gambier som haft några större integrationsproblem i det Svenska samhället.

Sammanfattningsvis så tycker jag man kan säga att om en kvinna (eller man, för jag skulle gissa att det är ganska 50/50 när det gäller könen som reser ner till Gambia som s.k. sexturister, även om det är kvinnorna som fått all uppmärksamhet i frågan) reser till Gambia som turist, för att ha sex och utnyttja unga tjejer och killar som har en förhoppning om ett annat, bättre liv, så tycker jag det säger en hel del om deras människosyn och är väldigt cyniskt.

Men, som sagt, det finns helt andra aspekter på varför det är helt fantastiskt att semestra i Gambia. Det är bra att problematik av den här sorten lyfts fram i ljuset och granskas och debatteras, men i just detta fall så kan jag känna att det har fått för stora proportioner. Gambia ger en bra mycket större upplevelse än sexturismen, även om det sällan lyfts fram i våra medier!

Papir Loving

Jag har tidigare bloggat om Sexturismen i Gambia

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Back to Reality

Jag är hemma igen efter två veckor i Gambia med min pappa. Jag slås alltid av de där två världarna som är så olika, när jag kommer till Gambia och samma sak när jag kommer till Sverige igen. Två olika världar som skiljer sig åt som natt och dag.

Inser vi hur lyckligt lottade vi är? Som slår på en platta på spisen när vi ska laga mat, i stället för att elda kol eller samla träpinnar på golvnivå för att kunna laga mat till vår familj. Som kan köpa en färdigslaktad och färdigplockad kyckling innan vi ska laga maten.

Hur fantastiskt det är med rinnande vatten och det faktum att vi i Sverige själva väljer temperaturen på vattnet vi duschar i…

Som turist i ett u-land är man naturligtvis privilegierad på en massa sätt och vis, ändå blir det så uppenbart i alla vardagliga situationer hur bra vi faktiskt har det i Sverige. Våra handikappade barn slipper driva vind för våg och hoppas på förbarmande av någon förbipasserande för att få sina behov tillgodosedda. Kanske i form av en liten slant till mat, eller bara en godsak eller kanske helt enkelt för att få en pratstund då vi i vår krassa värld ser ett handikappat barn som en börda för de närmaste.

Vem ska man bli arg på? En familj som förvisso älskar sitt barn såsom vi alla föräldrar gör, men som har vetskapen om att de aldrig kommer att kunna tillgodose sitt barn med särskilda behov dess EGENTLIGA behov. De kommer aldrig att kunna inskaffa de hjälpmedel som ett barn med särskilda behov har behov av, då de med svårighet kanske kan tillgodose ett barns viktigaste behov, som INTE har särskild behov. Hur ska man kunna bli arg på en familj som upplever ett barn som en börda för att den inte kommer att kunna bidra till familjeförsörjningen, då just allas bidrag till familjeförsörjningen är en förutsättning för familjens överlevnad? Man kan bli arg på ett system som inte fungerar, eller kanske den sneda fördelningen av tillgångar mellan världens länder eller kanske mellan enskilda individer?

Det är så lätt, så lätt att vara i Afrika när man har pengar på fickan, men så oändligt svårt när man inte har det och när man inte kommer från en välbeställd familj. Det är sanningen.

Känslan av frustration och en maktlöshet som är oändlig infinner sig alltid på mina resor till Gambia.

På samma vis slår det mig alltid på mina resor att vi inte bara har det bra på många sätt jämförelsevis då vi lever i ett samhälle som är uppbyggt med sociala skyddsnät och för att utveckla en välfärd som vi alla har växt upp med på olika nivåer.

Vi är ändå fullständigt outvecklade på våra sociala punkter. Vi lever i emotionell fattigdom när det gäller att se utanför vårt eget lilla synfält. När det gäller vår fartblindhet på vad som är verkligt viktigt i livet, i vår iver i detta konsumtionssamhälle som vi lever i.

Vi lever också i egoismens tid. Me, Myself & I och därefter kanske, kanske man tänker på sin nästa. Det märks så tydligt att fokuset är totalt annorlunda när man reser till länder som Gambia, där man gärna sätter sina föräldrar, vänner, farbröder och mostrar i första rum och därefter sig själv.

Tänk om man bara fick plocka alla saker man tycker är bra ur varje land, kultur och tradition och göra ett eget hop-plock och sätta samman. What a wonderful world!

Mycket tankar och känslor kommer alltid efter en resa i en annan värld, som ändå är samma värld!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Mellan dammråttor och politik Del: 1

Medan jag har gått här hemma i helgen mellan dammsugaren, dammtrasan, tvättmaskinen och skurborsten har jag funderat ganska mycket. En stor del av mina tankar har kommit att inrikta sig på politik. Det är ju mycket nu i valtider och det är en hel del skriverier om politik i allmänhet och om Sverigedemokraterna i synnerhet.

Även om jag kan känna mig kluven till att ett så pass litet parti får så enormt mycket uppmärksamhet i media och i bloggar och även i folkmun, så väljer jag ändå att skriva lite om mina tankar runt politik rent allmänt och även om just Sverigedemokraterna och även hur mina tankar går runt den röst jag tänker ge i det kommande valet. Jag kommer skriva mer om Sverigedemokraterna i nästa inlägg om politik, Del:2.

För er som känner er osäkra på vad ni ska rösta på, vill jag verkligen rekommendera att läsa Häxans inlägg: Alliansen är ett starkt argument för att rösta rödgrönt. Det är ett kort och koncist inlägg med konkreta exempel på vad Moderaterna har stått för genom åren och ända fram till nutid.

Själv skulle jag aldrig drömma om att rösta på alliansen, även om jag tycker de rödgröna hittills gjort ganska dåligt ifrån sig inför valet. Jag är kanske inte så jättenöjd med förgrundsfigurerna i den rödgröna konstellationen, då jag tycker att de har svårt att nå ut och varit ganska ”grå”. Tyvärr tycker jag nog inte att   vänsterblocket haft någon riktigt bra partiledare sedan Olof Palme, men i Sverige röstar vi ju ändå inte på person, som i presidentval, utan på partiet i sig och vad de står för. Men till de rödgrönas fördel så har jag svårast att se att just de skulle ingå ett samarbete med SD om de nu skulle bli vågmästare. Eller hoppas jag i alla fall.

För mig står alliansen mot allt det som mina förfäder har kämpat för och som vi idag kan skörda frukterna av, men så lätt glömmer vad det kostade att genomföra detta, såsom fem veckors semester, a-kassa, folkpensioner, barnbidrag, föräldraförsäkringar, fria skolor, äldreomsorgen och sjukvård etc.

Sverige-Paradiset?

Tyvärr håller alliansen nu på att avveckla den välfärd vi levt i och som våra förfäder har kämpat för och det skrämmer mig. Jag fortsätter gärna betala höga skatter för att kunna leva i ett tryggt välfärdssamhälle. Helt nöjd med hur vårt land styrs, tror jag inte att någon är, oavsett vilket parti eller vilken färg som regerar, men om man ser det i ett större perspektiv så är jag ändå övertygad om att de rödgröna kan göra och har gjort ett bättre jobb än vad de blåa har möjlighet att göra och gjort under den tid de har regerat.

Tyvärr är det inte bara nedrustningen av välfärdssamhället jag reagerat på när det gäller alliansen. Jag tycker också det finns en hel del beröringspunkter med just Sverigedemokraterna både bakåt i tiden och i nutid. Jag har nyligen skrivit om mina åsikter om Folkpartiets invandringspolitik.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,