Jag känner tacksamhet

Jag skrev tidigare om hur jag fått livslust, livshopp och glädje under veckan som gått, i olika former. I Torsdags var en sån dag när livet verkligen kändes så himla bra.

ibraheem ceesayRegissören för filmen: The Hand of Fate, Ibraheem Ceesay

Först tog jag med en nära vän, en av mina allra närmaste vänner på filmen som jag skrivit om både här på bloggen och i webbtidningen. Den var enormt bra och intressant och jag är verkligen jätteglad över att jag kunde se den!! Kvällen innan (Onsdag) fick jag dessutom möjlighet till samtal och intervju med regissören som just nu är i Sverige (det blir mer om det framöver). Det var verkligen givande, både samtal och filmen!!

Därefter kom en av Binta´s kompisar som jag tycker så väldigt mycket om och hon körde hem min vän och hennes man. När vi kom fram fick jag först en jättefin present (churay) som jag verkligen uppskattar, men så hade vi ett långt samtal som var så intressant så det slutade med att vi blev stående i ett garage i kanske 1 ½ timme och pratade vidare. Under samtalets gång så berättade min väns man att han träffat gamla bekanta till oss medan vi varit och sett filmen och han berättade att dessa personer hade sagt så fina saker om mig. Jag blev rörd (som jag ju ofta blir), men jag kände särskild glädje över att höra dessa saker om mig, dels för att jag tycker mycket om dessa personer också, men även för att jag, som jag skrev tidigare idag, haft mycket motgångar en längre period och då kan små saker göra en så väldigt glad.

Bland annat fick jag höra att jag är bra på att få människor att känna sig bekväma och välkomna i mitt hem och i min närhet och det gladde mig väldigt mycket att få höra. Jag fick också höra att jag har en förmåga att samla människor omkring mig och det gjorde mig full i skratt, för jag tror att de här personerna som pratat om mig, känner mig väldigt väl! 🙂

arabisk mat

Där kunde en väldigt skön, rolig och härlig dag med en massa positivt vara slut. Men det var den inte. I stället så skjutsade Binta´s fina kompis mig i den superfina bilen (som jag var jätterädd att åka i, för att hon drog på så rejält 😉 )  till ett jättemysigt café mitt i stan. Väl där bjöd hon på jättegod arabisk mat (som jag älskar), fruktfat och vattenpipa. Där att vi, utomhus utan att frysa det minsta i sommarvärmen och pratade om allt mellan himmel och jord. Om religion (det är så himla intressant att prata om religion med unga människor, för de har ofta en så vansinnigt sund syn på det!!) och vi pratade om olika kulturer, vi pratade om förorter, människosyn och vi pratade om den fortfarande förlegade synen på kvinnor och kvinnors sexualitet.

fruktfat

vattenpipaTill slut åkte vi hem och där stod barnen som fågelholkar över att jag haft en helkväll på mina egna villkor, framför allt att jag var ute till sent på natten och när jag till slut gick och la mig, delande säng med två till, så kände jag mig upprymd, glad, hoppfull och fantastiskt tillfredsställd över själva livet, för första gången på väldigt länge.

fatou 2013 may

Jag känner tacksamhet!!

(Jag tycker det till och med lyser igenom bilderna som dottern tog på mig i förrgår, för första gången på väldigt länge, känner jag mig rätt nöjd med foton jag ser på mig själv.)

Även fredagen blev hoppfull och löftesrik och idag när du läser detta så är jag på bröllop (men nej, det är inte jag som ska gifta mig, men det visste ni nog redan 🙂 )!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En oväntad, men härlig egoboost

20100509052Igår blev jag väldigt glad. Det var när jag läste att min vän Anders Sporring hade skrivit ett inlägg på ämnet: Fantastiska kvinnor som inspirerar mig och som jag beundrar. Det kändes verkligen som ett fint sammanhang att bli omnämnd i och även om jag tycker om Anders som en god vän och även om jag känt att det är besvarat, så kändes det ändå väldigt glädjande att få läsa om sig själv i en så positiv anda som denna!

Åren går så snabbt och jag hade glömt bort att det var så länge sedan vi sågs första gången. Samtidigt så var det lite i senaste laget, då vi hade haft nätkontakt väldigt länge innan vi slutligen sågs! Bild 1276Tack Anders för dina fina ord och jag vill också säga till dig att du är väldigt fin människa, som är stark och har många andra fina sidor i din personlighet och jag är stolt och glad över att vara din vän!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En stark vänskap jag saknar

Idag, den tionde December 2012, är det precis fyra år sedan jag förlorade en av mina allra närmsta vänner. Helené och jag blev mer än vänner, vi kallade varandra för systrar. Vi var så lika på många sätt och så olika på andra, men våra band var enormt starka och vi blev verkligen en viktig del i varandras liv.

Fortfarande tänker jag på henne, nästan varje dag. Fortfarande saknar jag henne enormt.

Hon skänkte mig så mycket vänskap, så starka band. Vi hade det så roligt tillsammans. Hon fick mig att skratta tills jag inte kunde andas, hon fick igång mig, hon stöttade mig och hjälpte mig och hon var en helt fantastisk vän som jag saknar enormt!

Ibland tänker jag att det verkar vara så lätt att glorifiera och ”hjälteförklara” en person som inte längre finns bland oss, men i Helenés fall känner jag inte alls att jag ser henne så. Tvärt om är det lätt att minnas hennes ilska, skällande och styrande. Däremot ser jag idag på den med kärlek och starka känslor av vänskap. Det var en del av henne och ännu en del jag tyckte väldigt mycket om med Helené!

Jag är så glad att hon var en del av mitt liv och jag är så glad över att jag fick vara en del av hennes liv. Jag känner ibland att hon ännu finns med mig. Ibland pratar vi förtroligt med varandra och ibland skäller hon på mig. Men jag är övertygad om att vissa band finns det ingen som kan separera. De finns där. För evigt. Vila i frid min vän!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Guldkant på vardagen

I går när jag sovit klart (några få timmar) efter olyckan på väg hem från jobbet, så åkte jag till stan för att träffa en före detta kollega. Vi hade bestämt att ses på restaurang Akkurat på Söder. Det blev många timmar av prat. Jobb, privatliv, problem och lösningar.

Men inte bara det. Vi hann med att äta musslor som var helt gudomliga. För mig blev det en Moules Mariniere.

Till efterrätt tog jag en Mjölkchokladbrûlée med yoghurtglass som verkligen blev grädden på moset.

Jag har varit inne flera gånger på Akkurat i mitt dåvarande jobb, men jag har aldrig tidigare käkat där, men jag kan lova att det inte blir sista gången, för det var trevlig miljö, otroligt fin service och ruggigt gott att käka där. Akkurat är omtalat för sina musslor och även sitt öl. Ölet hoppade jag över eftersom jag inte dricker öl, men att de serverade cola på liten glasflaska var en extra guldstjärna i kanten. Även om det inte var huvudpunkten för gårdagskvällen, så var det en klar stämningshöjare med käket. Sällskapet är toppen och jag räknar honom till en av mina bästa och finaste vänner, även om vi inte ses allt för ofta! Ibland är livet extra härligt att leva!!

När jag senare kom hem (lite senare än planerat) så hade jag och Mabou lite Onsdagsmys tillsamman. I dag åker jag iväg med båten på One Love Cruise med minst två av mina tre tjejer och det kommer bli härligt, det är jag övertygad om. Mabou får roa sig med mormor i två dygn medan vi andra åker till Tallin och så får vi hoppas att jag kommer hem med någon överraskning till min lilla prins. Mina sällskap igår var manliga och på alla sätt och vis toppen!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Att välja bort Sociala medier

Det här är seriens sista del. Tidigare delar jag skrivit i den är följande:

Sociala medier i praktiken

Gör inte så här på Facebook

När det redan gått för långt på Facebook

Vem äger rätten till ditt foto

Som jag skrivit tidigare i den här serien, så utgår jag rätt mycket från i första hand Facebook och en del om bloggvärlden. Varför jag utgått mest från Facebook är för att det uppenbart är den sociala media som de flesta använder, om man ser till antal.

Jag förespråkar gärna sociala medier generellt, då jag dels är en flitig användare av det, men även för att jag tycker att det ger väldigt mycket. Dessa är skälen till att jag själv får ut mycket av sociala medier:

* Jag är närvarande i mina vuxna barns liv både i vardag och när de är på resande fot.

* Jag integrerar med fler människor än jag gör när jag inte använder mig av sociala medier.

* Jag tycker det är avkopplande.

* Jag får ett stort informationsflöde både när det gäller nyheter, event, artister, konserter och mina vänners förehavande. Då menar jag inte vad de åt till frukost, utan till exempel när de är ute och reser eller barnen fyller år etc.

* Jag får nya bekantskaper och vänner, både på nätet och som sedan ibland utvecklar sig till vänskap IRL.

* Jag får möjlighet att dela med mig av egna delar ur mitt liv, efter lust och intresse.

* Jag får utlopp för min egen debattlust, skrivlust och att hålla mig uppdaterad med min omgivning.

Jag har många vänner som valt att inte finnas med på Facebook. Jag har all respekt för det. Vi människor har olika behov och jag accepterar och respekterar de som inte har samma behov av att integrera på nätet. Ett av mina barn har helt avaktiverat sin FB sedan en lång tid tillbaka och ett annat av barnen av- och på-aktiverar den med jämna mellanrum. Ett tredje barn använder FB mer sparsamt nu och har mer gått över till Twitter.

Däremot tycker jag det är väldigt synd att det finns de som väljer bort sociala medier av rädsla. Ofta läser jag svarta rubriker i media om hur folk förlorat jobbet tack vara sociala medier, de skiljer sig på grund av Facebook, de blir kränkta för att folk har skrivit negativa saker om dem, de vågar inte vara med för att de inte vill ge Facebook rättigheterna till deras privata foton etc. Jag har tagit upp en hel del av dessa punkter i den här serien och jag tycker själv att det talas lite väl negativt om något som trots allt har väldigt många användare och som väldigt många människor trivs med att ha. Det har nästan blivit lite ”fult” att använda sig av sociala medier, trots att så väldigt, väldigt många gör det. Det tycker jag är trist.

Om man undviker sociala medier av rädsla, så finns det många ställen på nätet där man kan söka saklig information. Det gäller det allra mesta, att det vi har kunskap om, inte skrämmer oss lika mycket, för då vet vi vad det handlar om och hur vi ska hantera det. För just Facebook, tycker jag att Facebookskolan är suverän. Den lär ut mycket information för både nya och vana användare.

Min dotter funderade en del på detta med sociala medier nyligen och retade sig på att en del går ut med väldigt starka (i detta fall rasistiska) åsikter och tänker inte på att de har familjemedlemmar som kanske inte alls står för dessa åsikter eller vill blandas in i dem. Så här svarade jag henne och jag tror det är värt att upprepa:

”Jag tror det är svårt i vårt samhälle idag att inte hamna på internet alls, även om man väljer att inte ha Facebook. Man kan undvika det förstås, men jag tror inte man slipper helt undan. Tänk efter själv vilka du har på bilder i din FB. Har du verkligen bett om lov från alla? Dessutom säger lagen att man får fota vem som helst ”in public places” och på alla andra ställen om inte bilden är kränkande. Det är den som tar bilden som äger den. Ett intressant fall var uppe nyligen med Blondinbella. Någon tog en bild på henne och publicerade den. Hon använde bilden i sin blogg och blev stämd! :-O Sedan anser jag inte att det är fb eller internet som är problemet. Fb och internet är bara verktyg. Det är MÄNNISKORNA bakom som är problemet och att de inte tänker. Jag kan också reagera ibland på att vuxna människor verkligen lägger upp helt galna grejer, det hände senast härom dagen och jag har printscreenat det för att blogga om det. Det är dock en viktig debatt!! En hammare i sig är inte farlig, den är ett bra och användbart verktyg, men om någon tar upp den och slår den i huvudet på någon så är den livsfarlig. Internet i sig är inte farligt, men om man inte använder huvudet när man skriver och publicerar saker så kan det få förödande konsekvenser för den enskilda individen!

Förhoppningsvis har vuxna människor vett att förstå att varje individ måste ta ansvar för sina egna handlingar. Med andra ord: om man har föräldrar med galna/rasistiska/extrema åsikter, så är det inte något som ens barn automatiskt har.”

Samma dotter skrev nyligen en annan status på Facebook som jag funderat en del över och som jag anser även den tål att upprepa. Hon skrev:

”I am NOT my Facebook, thats just a little, little part of ME.

– There is always more than what u can see.
– And just because u haven’t seen it or know about it, it doesn’t mean it never happened.”

Självklart är vi mer än det som står i våra statusar på Facebook. Självklart händer en massa saker i våra liv som vi av olika skäl väljer att inte dela med oss på Facebook. En del retar sig på att någon bara skriver positiva saker och får det att verka som man är så ”överdrivet lycklig” trots att man VET att personen har en massa problem i sitt liv. Samtidigt kan många reta sig på de som bara sitter och ”klagar” i sina statusar. Men att återge allt som händer i ens liv, det tror jag inte ens är önskvärt. Varken av oss själva eller av de som är våra vänner i sociala medier.

Det är med sociala medier och internet som det mesta i livet: det är bäst att hitta ett mellanläge men så är det även här som med det mesta: man kan inte tillfredsställa eller glädja alla, det viktiga är att det känns bra för en själv i slutänden!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Tacksamhet och Förtvivlan

När man är låg. Så låg att det nästan gränsar till apati. När framtiden blir så grumlig i ditt synfält att det bara är som ett tjockt dis och du har svårt att se helt klart. När du haft det tungt så länge att det blir svårt att se lösningar och så pratar du med en vän eller två och de ger dig handfasta råd, sträcker ut en hand och ger dig den hjälp du själv är för stolt eller skamfylld för att själv be om.

Vad som då händer inom dig. Den där känslan av vår som börjar spira i ditt inre. Den där känslan av hopp och tillförsikt, som sakta, sakta söker sig tillbaka inom dig. När du inser att det faktiskt, faktiskt finns ett litet, spirande ljus där längst in i den kolsvarta tunneln…

Tacksamhet!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Julkalender Lucka 10

Hon var en av de första bloggare jag träffade. Vi lärde känna varandra genom bloggarna och genom vår gemensamma bloggvän Vendettanbettan. Hon var en krävande och pratglad kvinna som alltid sa vad hon tyckte. Många tyckte hon var obekväm, men framför allt var hon hjälpsam, vänlig och hon blev snabbt en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Hon kom hem till mig och ”tog över” mitt hem. Hon gjorde små renoveringar, pysslade, fick barnen att kliva ur sängen innan klockan 12 på sommarloven. Hon tog hand om mig och barnen som en storasyster och vi kallade varandra för systrar också. När hon var hemma hos mig den sommaren jag jobbade, så tog hon hand om migalla sätt när jag kom hem på kvällarna!

Vi besökte henne också i Norrköping. Mabou var inte så stor, men han minns Helené tydligt och bra!

Den här gjorde Helené till mig

Inte nog med att vi träffades intensivt på somrarna, vi pratade i telefonen med varandra i princip varje dag. Som Helené har skrivit här ovan så var vi som systrar. Vi kivades ibland och var inte alltid helt överens, men i det mesta höll vi med varandra eller kunde förstå varandra. Framför allt stod vi varandra mycket, mycket nära!

Vi skrattade också mycket tillsammans. Vi skrattade så tårarna rann många gånger och många och starka är de minnen jag bär med mig av allt vi gjort tillsammans.

Idag är det tre år sedan jag förlorade min storasyster. Idag är det tre år sedan hon gick bort i den där förbannade cancern! Jag har försökt finna en vän som Helené men jag har förstått att en människa inte kan ersättas av en annan och jag har förstått att ingen annan kan bli som Helené!

Vila i Frid, Syster! Vi vet vad vi hade tillsammans och det ska inget få skilja åt.

För dig som vill stävja Cancer eller veta mer, gå in HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Ibland får man bara Pippi…

Dagen började med en rejäl picknick i stadsparken.

Detta trevliga par kom från Stockholm

Nåja, de kom i sällskap av sina ägare: Carina och KA. Vi hade aldrig träffats tidigare, även om vi har haft ”till-och-från-kontakt” på nätet i flera år.

Jerry och hans härliga son (Mabou har mycket att lära där när det gäller varva ner och inte prata konstant varje vaken sekund 😉 ) var med och det blev en hel del smaskigheter på picknicken.

Sedan började det fullständigt ösregna och vi bestämde oss för att fortsätta hemma hos mig då vi inte alls kände oss ”klara” med varandra… Jag cyklade och de andra åkte bil. Om någon undrade vad jag hade under blusen, så behövde de inte undra längre, då hela blusen var inte bara GENOMblöt, utan även GENOMskinlig! Nåja, den bjuder jag så gärna på!

Väl hemma bekantade sig Mabou lite närmre med fåglarna Kurt och Mannfred:

Mabou försöker se oberörd ut, men är rätt skraj här

Då bestämmer sig pippin för att den vill ha bättre utsikt och kliver upp på Mabou ´s huvud genom att ”lugga tag” med näbben i det lilla stubb Mabou har på huvudet.

Såja, där blev utsikten bättre och Mabou ser lite mer avslappnad ut!

Jerry filmar när Mabou ger fåglarna dricka. Visst är de vackra och färgglada? Det borde inte ha kommit som någon större överraskning att Mabou ägnat hela kvällen åt att tjata om att vi absolut borde skaffa fåglar. Men även om de var härliga så kan jag fastslå att det inte blir några fåglar här alls!

Dagen var härlig och de nya bekantskaperna (ja, både fåglarna och ägarna) var trevliga över all förväntan och jag konstaterar än en gång vad skönt det är med direkta människor som säger vad de tycker! Jag har blivit bättre på det själv, men jag ska verkligen sträva efter att bli ännu bättre och tydligare!

Ni missar väl inte min tävling för ensamstående?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gårdagen i bilder

Min lilla mohikan-prins är tillbaka i Uppsala efter en liten semester med morfar hos kusinerna i Värmland

Picknick i stadsparken med Jerry och hans son

Jordgubbar vid ån är inte helt fel en varm sommardag i Uppsala

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Grillning och storkryp

I går kom Jerry på besök. Med sig hade han sin kloka och smarta son. Vi grillade. Eller rättare sagt: Jerry grillade och det visade sig att han var en jäkel på just det! Själv ordnade jag det förberedande och så hjälptes vi åt att duka. Men allra mest pratade vi.

Jerry hade med sig en present till mig. Nu har jag visserligen läst den tidigare, men eftersom jag är en person som gärna läser om böcker och den andra jag läste var lånad, så kommer jag med all säkerhet att få anledning att läsa om denna. Dessutom ÄLSKAR jag små oväntade presenter som liksom bara landar i min hand.

Vad vi käkade? Kyckling, fetaost-knyten, hallomi, majs, sallad, tzatziki, bröd, jordgubbstårta.

Nu var jag ruggigt dålig på att ta bilder i går, så den som vill se fler, får spana in Jerry ´s bildrika inlägg HÄR! Jädrans gott var det i alla fall! Och jädrans trevligt med, för den delen!

Vi hade också besök av en enorm trollslända (typ). Den sitter kvar i mitt vardagsrum och jag kan inte bestämma mig för om jag tycker den är äcklig eller vacker, då jag tycker den är lite både ock. Jag har dock varit in och ”ögonmåttat” den idag och den är ungefär 10 cm. Det tycker jag är lite för stort för att kalla för småkryp. Så jag väljer därför att kalla den för storkryp.

Jag har i alla fall sovit med sovrumsdörren stängd i natt…! Jag har faktiskt inga bevis för att såna där storkryp kanske har som favoritföda, överviktiga, 40-åriga 4-barnsmorsor. Varför ta risken, liksom?

Efter en lång kväll, som kändes så pytte-pyttekort gick jag till sängs ensam i mitt hem, utan ett enda barn, vilket var en märklig men skön känsla ändå!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,