1:a Maj

Första Maj. Det är en sån där dag som jag tycker känns rätt ”helig”. Första Maj är arbetarnas dag. Den dag som historiskt har betytt väldigt mycket för många människor runt om i världen. I förrgår var det första Maj och jag har varit dålig på att gå alla första maj-tåg de senaste åren. De har varit mer sporadiska än regelbundna, kan man säga.

Men i år bestämde jag mig för att gå, tillsammans med min mamma. För första gången gick jag första Maj-tåget i Stockholm och det var en rätt maffig upplevelse. En gissning är att vi var några tusen människor och ett så stort tåg har jag aldrig gått i!! Vi fick vänta i timtal från när de första i tåget stegade iväg, tills det blev våran tur och även om det var trist att vänta så kändes det maffigt när vi väl promenerade iväg.

Att solen stod högt på himlen och gassade och jag var solbränd i ansiktet efter dagens slut, gjorde ju inte saken sämre, men det viktiga med dagen är att vi fann en gemenskap i politiken, med en massa budskap där vi alla kände engagemang och glädje att få delta.

Mamma är en van 1:a Maj-firare

Den samiska flaggan vajade i vinden och gladde både mig och mamma

Avslutningen i Kungsträdgården var både maffig och vacker

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

När politikers ord berör på djupet

Ilona Szatmari Waldau var den mest engagerade talaren av politikerna i Lördags

Vänster-politikern Ilona Szatmari Waldau i Uppsala deltog även hon på Fadime-dagen och höll ett tal, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg. Hon skriver i sin blogg om både mitt inlägg och hennes upplevelser av dagen. Hon gör även en helt korrekt analys till varför jag inte var så imponerad av politikernas tal, även om jag tyckte att hon (Ilona) skilde sig från de andra politiska talarna.

Jag tror att frågor som engagerar en person mycket, också får det att ”lysa igenom”. Jag upplever ofta att just talare som brinner för sina frågor gör mig personligen engagerad, trots att jag kanske inte varit det i just den specifika sakfrågan från början. Detta går som en röd tråd genom det mesta.

Jag tänker även på när jag vann Stora Bloggpriset, så var det någon journalist någonstans som sa att något som förenade oss vinnare i de olika kategorierna var att vi brinner för vår sak och det är helt sant. Jag älskar fortfarande att blogga, jag älskar fortfarande att skriva om många ämnen som jag är engagerad i, men den där brinnande lusten i bloggandet har inte längre samma, intensiva glöd, förutom när jag skriver om just specifikt de ämnen som jag verkligen brinner för.

Att Ilona´s tal blev starkare och mer meningsfullt än de andra politikerna handlar troligen om att hennes engagemang för den här dagen har varit lite större, då hon var med och kämpade för att Fadime skulle få en egen hedrande plats i Uppsala.

Jag tror att det här är särskilt utmärkande bland politiker, alltså att det inte bara får handla om ord. Du kan säga hur många ”rätt ord” som helst och så många vettiga saker, men jag tror att det ändå är svårt att nå ut till folk om det saknas glöd. Det är svårt att se en talare, oavsett om det är en politiker eller annan person, som trovärdig om man inte talar med grunden i en egen övertygelse.

Jag tror att det var en av de stora ”hemligheterna” med Olof Palme´s popularitet. Han inte bara sa ”rätt” saker, han hade också ett starkt engagemang och dessutom en stark karisma och det tror jag är ett stort plus för att en politiker ska nå ut med sitt budskap till många.

Här kan ni se hela talet som Sara Mohammed höll i Lördags och som jag inte lyckades få med. Där finns även en hälsning från Fadime´s syster Songül, deras advokat och delar av de andra talarnas ord.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,