Kaktävling

Vem gillar inte kakor? Särskilt de med chokladpluppar i! Jag tycker de är jättegoda och nu har jag smakat de nya kakorna. De som även har chokladfyllning. Jag lovar att de är goda!

Nu kan du vinna dessa kakor! Det enda du behöver göra är att lämna en länk på den här tävlingen på ett socialt media. D.v.s. till exempel din blogg, din facebook, twitter, Google+ eller annat socialt media. Lämna sedan en kommentar med länken eller om du har lagt den i en dold profil, kan du ta en print screen och maila mig på tonarsmorsa@gmail.com

Jag kommer att dra två vinnare. Den som vinner första pris får sex kakpaket (tre av varje smak, de finns i smakerna Original eller Choko) och den som vinner andra pris får fyra kakpaket (två av varje smak). Så sätt igång bara, så kan du bjuda på jättegoda kakor snart! 🙂

Tävlingen kommer att hålla på till och med Söndag 2012-03-11. Lycka till!

Vill du tävla ännu mer om dessa fyllda kakor? Kolla in en annan tävling HÄR! Eller så tävlar du i den när du förhoppningsvis vunnit kakor av mig! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Att tro på sig själv

När Binta (22) för första gången ställde upp i Swedish National Dancehall Queen Competition 2008, var hennes farbror medarrangör. Binta ville anmäla sig, men han sa ifrån med motiveringen: ”Alltså, det här är jätteduktiga tjejer som kommer att tävla, de är professionella dansare och du kommer inte ha en chans!” Även Binta´s dåvarande pojkvän var helt emot att hon skulle tävla. Men Binta som redan då var tokigt förtjust i dancehall, anmälde sig och Vendela i smyg, utan att de här personerna visste det. Hon och Vendela hade nyss vunnit SM i HipHop och även om de dansat i många år, så var det vid den här perioden man kan säga att de lät ”dansen ta över deras liv”!

Tävlingen började och Binta och Vendela kunde inte ens värma upp, för att dessa personer då skulle märka något. Så ropades Binta´s namn upp och inte ens då visste hon om hon skulle våga kliva upp och dansa, men tog mod till sig och klev fram. Pojkvännen såg på tävlingen med rynkade ögonbryn. Farbrorn kom in i tävlingsdelen i slutet av tävlingen.

Så skulle vinnaren koras och Binta vann!! (Vendela kom på andra plats!)

Efter det har tjejerna turats om att vinna många tävlingar.

Mabou (9) har länge hoppat på och av Binta´s kurser och dansläger. Engagemanget har varit svajande, kan man säga. Så i början av November anordnade Blackout ett event på Grand i Uppsala. De skulle även hålla Battles (när man tävlar en och en eller i par mot varandra.) Mabou var övertygad om att få en bra placering, men jag blev lite orolig och ringde Binta för att kolla hur stor chans de yngre barnen som inte tränat så länge, egentligen hade?

Binta svarade ungefär så här: ”Alltså de är HELT chanslösa. Det kommer att tävla en massa dansare som hållit på i många, många år och eftersom de kommer att battla även mot vuxna/stora ungdomar så kommer de inte ha en chans. Vi kommer nog att dela upp dem nästa gång vi håller battles så de då kommer tävla mot andra dansare som hållit på lika länge. Alltså att vi gör barngrupp och ungdomsgrupp, eller nå´t. Men så ni vet: jag röstar alltid på den som dansar bäst, jag röstar inte på någon för att det är min elev eller min lillebror eller what-ever.” Eftersom jag känner Binta väl, så visste jag att det var sant!

Jag förberedde Mabou på det här med att det viktiga är inte att vinna, utan det viktigaste är att ha roligt och dansa och lära sig nytt och lära av varandra och umgås. Ska jag vara ärlig, så höll han inte riktigt med mig! 😉

Så var eventet igång. Det hölls shower, uppträdanden och dansades som bara den. Till sist var det dags för battle. Det var fyra domare; Binta, Vendela, en dansare från Jamaica och en från Malmö. Det var MÅNGA som anmält sig till battlen och de skulle battla två och två mot andra två. När två par dansat mot varandra, så pekade domarna, utan att diskutera mellan varandra på det par man tyckte var bäst och det paret som fått minst röster/pekningar på sig, åkte ut. De som varit bäst, gick vidare till nästa omgång.

Domarna: Vendela, Julie DHQ Malmö, Binta, Fire Di Blackz Jamaica

Av alla par som tävlade kom Mabou och hans kusin på andra plats. Ska jag vara helt uppriktig så tog alla de yngre barnen andan ur oss alla! Jag stod delvis bredvid Jai (20) under battlen och jag såg att hennes haka ramlade ner lika mycket som min!

Allra roligast var att se Binta´s min och höra hennes kommentarer efteråt. Hon var verkligen förvånad över att de yngre barnen var så väldigt duktiga i tävlingen och att flera av dem gick så långt. Hon undrade nog var de dolt dessa talanger under träningen. 🙂 Hennes ena kommentar efter tävlingen var: ”Nu ska jag verkligen satsa på de här små, jag som inte ens trodde de hängde med så mycket på träningarna! Nu är det slut på slappartagen…” Hahaha…

De som vann hela tävlingen var Melina och Jeremy från Rebound

Att tro på någon är viktigt, men ibland kan det också få en motsatt effekt när man INTE tror på någon. När Binta vann DHQ 2008 hade hon nog inte så många som trodde på henne, annat än hon själv och Vendela, även om vi är många som stöttat hennes dans. När Mabou och hans kusin ställde upp i battlen så var vi många som trodde de skulle åka ut lika snabbt som första ronden var över.

Vi var många som tappade hakorna när vi såg vilken kapacitet och energi de gick in i battlen med. Vilka kunskaper de hade som vi inte riktigt sett tidigare! Jag tycker det är fantastiskt när en människa visar sig klara av det helt oväntade och jag älskar överraskningar som dessa.

Jag tycker också det är en bra läropeng för oss som inte riktigt tror på någon att de bevisar oss motsatsen tills vi tappar hakorna. Men jag tycker också det visar hur viktigt det är att vi tror på oss själva, när ingen annan gör det!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vinn eller ha skitkul ändå!

Det viktigaste är inte att vinna. Det säger jag alltid till mina barn. De tycker det verkar skitknäppt.

”Varför ska man tävla/spela om man inte vill vinna?”

Det är klart man vill vinna när man tävlar eller spelar på något, men det viktigaste är trots allt att man har jäkligt kul medan man försöker!!

Spela Bingo på nätet, gillar jag, särskilt när slantarna går till välgörande ändamål, som Cancerfondens Rosa-Bandet kampanj.

Att ha roligt, tävla och bidra till något vettigt, samtidigt! Kan det bli bättre?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bingo, bingo

När jag var barn så brukade jag få följa med min farmor och farfar och spela bingo. Det var jätteroligt. Eller roligt och roligt. När jag var ett mindre barn och vi var på bilbingo så var det kanske inte alltid jätteroligt. En massa nummer rabblades upp och farmor och farfar satt och hummade och brummade medan de fyllde sina brickor.

Själv somnade jag ganska snart i baksätet…

När jag blev lite äldre däremot så tyckte jag det var kul, för farmor och farfar var så glada och nöjda och jag fick också vara med och spela. Vi brukade vinna en del.

Bingo är en sådan där spelklassiker i Sverige. Alla vet vad Bingo är och alla har någon gång spelat Bingo i någon form.

När jag blev ytterligare lite äldre, så brukade vi spela Bingo hemma hos min pojkväns (senare sambo) familj. Vi brukade spela om pengar. Alla la typ 20-40 spänn var och så satt vi och spelade Bingo innan jag och min kille gick ut på fest eller krogen. Det var bara det att mitt ex var en jäkel att fuska. På den tiden bar han långa dreadlocks och hade en jättehatt/mössa i läder, där han stoppade in hela det stora håret. Nu var det inte bara håret han stoppade in där, utan även Bingonummerna, för han fuskade som bara den.

Sedan, när vi gick ut och dansade, så ramlade dessa bingonummer ut ur hatten/mössan, ner på golvet och han var avslöjad…

Bingo på Finlandsbåtarna är också en klassiker. Där har jag vunnit både godis, nya kryssningsbiljetter och bubbeldrycker.

Naturligtvis kan man spela Bingo på nätet också!

Vilket är ditt bästa Bingominne? Brukar du spela Bingo på nätet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Klappat och Klart…

Allt var uppgjort och klart! Det var liksom redan färdigt och klart. Vinsten var min och jag behövde egentligen knappt skrapa rutorna.

Härom dagen skrapade jag alltså en trisslott. Naturligtvis vann jag på den. 75 spänn. För vinsten tog jag tre nya lotter. På dessa tre nya lotter vann jag sammanlagt 50 spänn. För dessa 50 spänn så tog jag två nya lotter. På dem vann jag två nya lotter igen. Idag tog jag med dem till jobbet för att gå och byta in dem på lunchen. Nu glömde jag att byta in dem på lunchen, så jag gick bara runt med dem och tänkte att jag ska byta in dem efter jobbet.

Mitt i allt så började det tok-klia i handflatan. ”Haha” sa jag till kollegan, ”idag kommer det rulla in pengar, det kliar som bara den i handflatan…” Han tittade lite skeptiskt på mig och nickade uppmuntrande.

På eftermiddagen kom nästa solklara tecken. Det började klia som bara den under foten. Det vet ju alla att det är ett solklart tecken på att man ska ut och resa. Eftersom det kliade VÄLDIGT MYCKET, trots att jag försökte klia tillbaka, så förstod jag genast att det handlar om en väldigt lång resa, så jag var helt övertygad om att vinsten skulle bli MYCKET stor på Triss, så jag skulle kunna resa långt och mycket den närmsta tiden.

På väg hem från jobbet, sprang jag in på ICA och bytte min lotter. På väg hem började det klia så vansinnigt mycket igen, att jag fick stanna cykeln för att klia tillbaka. Nu visste jag. Det var helt solklart att min storvinst kommer att smälla till idag. Så snart jag kom hem skrapade jag lotterna. Döm om min förvåning när de inte innehöll minsta lilla 25-kronors vinst.

Snopet känns det. Jag var så säker den här gången. Jag kände verkligen på mig hur det skulle bli. Jag såg redan framför mig hur jag skulle springa ut i regnet och vråla, dansa och skratta så alla grannar skulle komma ut och undra vad som stod på. Så blev det inte minsta segerdans alls… Bara en massa onödig klåda i handen och under foten…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,