Kasta inte sten i glashus…


mabouklattrarashx-225x300

Mabou (7) är ett väldigt snällt barn. Vad jag menar med väldigt snällt är att han sällan ställer till med problem och väldigt, väldigt sällan är “dum” mot andra barn. Nu säger jag inte så för att jag är Mabous mamma, utan jag har barn som varit allt annat än “snälla” som barn och jag var fullt medveten om problemet då.

Gångerna Binta hittade på galna saker som barn är oräkneliga. Vad hon hittade på vissa gånger är inte ens något som går att nämna i en sån här “familjeblogg”. I´m not even gonna´go there…

Hur som helst. När det gäller Mabou har jag alltid fått höra att han leker bra med andra barn, att han är snäll, omtyckt och inte slåss. Det gör naturligtvis en mamma stolt och glad.

Men nu i sommar så kom det första klagomålet någonsin om att han varit “dum” mot ett barn. Det var en pappa som lite opedagogiskt kom hem till oss och skrek ord som inte heller ska nämnas i denna blogg. Jag var en *** och han skulle minsann ***.

Hur som helst så hade Mabou kastat en sten på pojken som fått en bula i bakhuvudet. Det satt djupt inne för Mabou att erkänna, men jag stod på mig eftersom jag tycker det är allvarligt när barn kastar sten, då konsekvenserna kan bli förödande.

Jag hade i alla fall långa samtal med Mabou, han fick utegångsförbud och vi gick över till familjen så vi fick prata igenom det som hänt.

Sedan dess har de lekt ibland på gården.

Härom dagen ringde Isatou (min 16-åriga dotter) mig när jag var på väg hem från jobbet:

Den där pojken som Mabou kastade stenen på har slagit Mabou så det sprutar blod från både munnen och näsan. När jag kom hem var Mabou ganska okej igen, förutom att det var blodfläckar lite överallt.

Jag tog i alla fall med mig Mabou hem till familjen och berättade vad som hänt. Jag hörde pappan inne i lägenheten, men av någon anledning kom han inte fram till dörren, utan det var mamman jag pratade med. Hon kom med en massa ursäkter om att hennes son kanske hade gjort så för att en annan pojke hade bråkat med honom dagen innan… o.s.v.

Jag förklarade att jag inte var arg. Att barn är barn och att de kan gå över gränsen ibland. Jag talade lugnt om att jag var glad att de meddelat mig när Mabou kastade stenen så att jag kunde prata med honom om det som hänt, så han inte gör så igen och att jag kom för att berätta för dem för att de ska kunna prata med sin son så han inte gör så igen. Jag ville visa att alla barn (inte bara andras) kan göra saker som inte är okej. Underförstått ville jag också visa att det kanske inte är helt lämpligt att stå och skälla ut en förälder för vad barnet har gjort, när ens eget barn gör något liknande några månader senare…

Det är liksom det som är poängen.

När jag gick hem från familjen igen, gick jag en annan väg än jag brukar och där, från ett helt annat håll kommer pappan cyklande, för att hämta sin son som var på baksidan av mitt hus,  vilket innebär att han måste ha tagit en rejäl omväg för att slippa stöta på mig. Han nickade ett “hej”, tittade ner i marken och hämtade sedan sonen.

Och jag tänker “Ja, skäms du! Inte för vad din son har gjort, men för att du stod där och skrek och förde liv hos mig för någon månad sedan…”

What goes around-comes around

Kasta inte sten i glashus

och

Ta reda på din egen skit, innan du börjar sopa rent framför grannens dörr

Ibland blir jag jäkligt less på vuxna och deras omogna beteende!

(Inlägget är inkopierat från Gästbloggen, där jag gästbloggade under en vecka.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skillnaden på en tonåring och en vuxen…

Nu tänker jag generalisera grovt. Jag vet att detta inte stämmer på alla tonåringar och troligen inte på alla vuxna heller. Jag kan ändå inte låta bli att göra denna jämförelse. Märk väl att kategorierna ”vuxen” och ”tonåring” nödvändigtvis inte behöver ha med ålder att göra:

  • En vuxen kan ligga och sova lite längre när man är ledig, men man kliver ändå upp i rimlig tid, då man dels inte vill sova bort en hel dag och dels inte heller är så sugen på att vända på dygnet.
  • En tonåring sover tills den måste kliva upp. Med måste, innebär antingen att någon slänger en hink med vatten över en, att ”någon” får ett rejält utbrott för att tonåringen sover bort hela dagen, eller att någon handgripligen drar en ur sängen, medan tonåringen klamrar sig fast vid madrass och lakan, eller att en pojkvän/nära vän ringer i telefonen och de pratar tillräckligt länge för att de inte ska lyckas somna om. Ett sista alternativ kan vara att man sovit bort precis hela dagen och en fest är i antågande på kvällen. Då kan man anse att det är ett måste att kliva upp, för att hinna fixa sig inför en fest.
  • En vuxen kan skynda sig hem från stan, för att man ska hinna laga mat när magen börjar knorra.
  • En tonåring skulle aldrig stressa hem för något så oväsentligt, så länge det finns en hamburgerrestaurang eller pizzeria runt hörnet…
  • En vuxen vet att om det är städdag på Torsdagar och man planerat annat på Torsdagen, då måste man se till att planera en annan städdag den veckan.
  • En tonåring kan ha planerat att göra något särskilt på torsdagen i flera veckor, men tror då att hemmet kommer att städas av sig själv. Alternativt: man vet att någon annan kommer att göra det åt en. Någon som inte står ut med att bo i en svinstia. (Nej, jag menar inget av syskonen!)
  • En vuxen vet att det är bättre att tacka nej till en bjudning eller att bara komma en kort stund om man vet att man ska jobba nästa dag.
  • En tonåring klarar både en bjudning och att jobba nästa dag. Tror man att man inte gör det, så låter man bli att gå och sova alls, utan sitter uppe hela natten.
  • En vuxen ser på mobiltelefoner som ett kommunikationsmedel.
  • Tonåringar ser mobiler som ett överlevnadskit.
  • En vuxen kan stänga av mobilen när man inte vill bli störd.
  • En tonåring sover med mobilen i handen, i bland har de somnat mitt under ett sms. De kan inte komma på ett enda tillfälle då de inte vill bli störda.
  • Vuxna kvinnor ser på make up som ett sätt att bättra på sitt yttre något, på ett sparsamt sätt.
  • Tonårstjejer ser på make up, som en färglåda där man kan förändra hela sitt ansikte på ett allt annat än sparsamt sätt…!
  • Vuxna lyssnar på musik med den volym som passa situationen, Ibland högt och ibland lågt och kanske oftast någonstans mitt emellan.
  • Tonåringar må vara mer tekniska än vuxna, men de har ändå helt lyckats missa att det finns andra nivåer på volymknappen än den högsta…

Ja, det finns säkert massor av fler bra exempel. Fyll gärna på listan i kommentarerna!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,