De senaste dagarna har jag fått en hel del mail och telefonsamtal om kvinnlig omskärelse/könsstympning. Alla med samma grundbudskap: det måste bli ett stopp!
Jag har skrivit en artikel om det fall som föranledde den förnyade debatten, på thegambia.nu och vi har sedan i våras planerat in en mer djupgående artikel om kvinnlig könsstympning under hösten/vintern på just thegambia.nu.
Ämnet könsstympning har intresserat mig under väldigt många år och jag har läst mycket, debatterat mycket om ämnet, både i min blogg och med vänner.
Den bästa bok jag har läst i ämnet är Omskärelsen av Alice Walker (hon som skrev Purpurfärgen) och boken är egentligen en fristående fortsättning av just Purpurfärgen. Tyvärr trycks boken sedan många år inte längre på svenska, men jag tror att den går att få tag i på vissa bibliotek fortfarande och ibland säljs den även på Tradera.
Genom boken kan man få en djup inblick i inte bara det fysiska men även det psykiska lidandet för både den person som blir drabbad, men också för dess omgivning.
Jag var i tidiga tonåren när jag första gången kom i kontakt med en ung tjej från Eritrea som kom till insikt om att hon var omskuren. Det var en smärtsam upptäckt och som berörde mig mycket starkt. Med åren har det varit ett ämne som i princip hela tiden har varit aktuellt för mig i olika former och diskussioner. En annan kvinna som kämpar mycket hårt mot just kvinnlig könsstympning är modellen Waris Dirie och hennes bok/film i ämnet är mycket angelägen: En blomma i Afrikas öken.
I natt fick jag denna kommentar i bloggen:
”Hej
Förra veckan blev ett gambiskt par anhållna för könsstympning jag som själv är halv gambian och råkar känna paret är ju helt paff tycker att det borde uppmärksammas mer och diskuteras öppet jag frågade runt och tydligen är det mer vanligt än vad jag trodde och det bränner i själen skulle va trevligt med en riktig diskussion kring det hela utan en massa rasistiska kommentarer jag är 100% emot det därför brinner jag av ilska jag försöker vara lugn men kan inte fatta att det fortfarande händer! Och allt som står i tidningen e ju att d blev anhållna mer information bör sändas ut fler diskussioner bör hållas om detta ämne då menar jag inte bara om gambianer utan allmänt har du några tankar vet du hur gambianer ser på det snälla starta en diskussion om detta för det brinner i mitt hjärta att lilla stackars. .. Har gått igenom detta va händer med henne och hennes syster? Gud jag mår illa skakar när jag skriver detta snälla snälla tysta inte ner detta jag vet att d blir en dålig syn på gambianer men det kanske hjälper en stackars liten flicka i längden”
Det var den kommentaren som fick mig att skriva även det här inlägget. Min uppfattning när det gäller gambier i Sverige är att många kvinnor är väldigt starkt emot detta. Då menar jag inte bara att de väljer att inte omskära sina egna döttrar, utan att de pratar med landsmän och förespråkar och sprider läran om att inte andra kvinnor ska låta omskära sina döttrar heller. Som en kvinna från Gambia som jag talade med i helgen sa:
”Fatou! Jag har varit som en hök på mina döttrar när jag har besökt Gambia. Jag har samlat mina släktingar och sagt att jag INTE kommer att tolerera eller acceptera att man utsätter mina döttrar för omskärelse! Men även om jag sagt det, har jag inte känt mig fri, utan jag har vakat över mina barn som en hök i Gambia!”
Det sker i Gambia. Det är många små flickor som utsätts för denna ålderdomliga tradition på grund av okunskap. Tack och lov så minskar den dock. Av de kvinnor från Gambia jag talar med, som är bosatta i Sverige, så verkar det som om merparten som är ungefär i min ålder (jag är född 1970) och äldre är omskurna, medan de flesta som är yngre än mig, inte är det. Då menar jag kvinnor som kommer från de större städerna i Gambia. Det finns naturligtvis många kvinnor som är yngre än mig från städer i Gambia som ändå blivit och blir omskurna, men jag menar rent generellt nu.
Tyvärr pågår detta fortfarande regelbundet och ofta både i Gambia och i andra länder runt om i världen och det finns bara ett sätt att stoppa det, som jag ser det och det är att informera, utbilda och att våga tala högt om det.
Där har vi alla ett ansvar, inte bara de som ställs inför detta personligen. Vi måste våga lyfta debatten, vi måste våga prata om det.
En sak som jag tycker är bra är att lagen i Sverige har blivit skarpare i och med att man sedan 1999 skärpte lagen till att inte bara gälla om brottet begåtts i Sverige, utan även om man könsstympar sin dotter utomlands, så kan man bli straffad för detta här i Sverige. Det tycker jag är en viktig markering från samhället. Att straffsatserna är relativt höga tror jag också är viktigt. Förhoppningsvis har detta gjort att någon/några små flickor blivit skonade från att könsstympas och för varje flicka som kan undkomma en könsstympning är en framgång för samhället världen över.
Har du erfarenheter av kvinnlig könsstympning? Direkt eller indirekt? Har du några förslag på hur vi ska komma tillrätta med problematiken? I Sverige och världen över?
Mer info om kvinnlig könsstympning kan du läsa på:
UPPDATERAT: Jag fick precis ännu ett mail. Denna gång med en bra, intressant länk till en svensk radiodokumentär i ämnet. HÄR kan du lyssna på dokumentären och vad du än gör: MISSA DEN INTE!!
Läs även andra bloggares åsikter om kvinnlig könsstympning, kvinnlig omskräelse, omskärelsen, alice walker, en blomma i afrikas öken, gambia, Waris Dirie, samhälle, debatt,
