Reaggefestivalens drottning

Vi har börjat räkna ner till Uppsala Reggaefestival. Det diskuteras här hemma, minst en gång om dagen, oftast flera. Det är diskussioner om medias bevakning, om kläder, hårstilar, artister, uppträdanden, gäster som kommer till Uppsala. Det diskuteras musik, kompisar vi hoppas få träffa och mycket, mycket annat.

Genom åren har jag skrivit en hel del om reggaefestivalens grundare Yared Tekeste. Jag blir väldigt uppfylld av folk som blir djupt engagerade i något, nästan oavsett vad det är. Jag tycker det är helt fantastiskt med ett så stort engagemang som Yared har för festivalen. Men det finns en person som hamnat lite i skymundan.

En person vars engagemang är lika stort. En person vars kärlek till reggae är lika djup. En person vars arbete är lika viktigt som Yareds.

Jag brukar säga att bakom framgångsrika män står ofta en stark, stolt och klok kvinna. Så även i detta fall.

Adiam Kubrom. Yareds fru. Reggaefestivalens första dam.

Uppsalatidningen har en artikel om henne och jag uppmanar alla som älskar reggae att läsa den. Den berörde mig djupt!

Jag framför ett stort TACK till både Yared och Adiam för deras brinnande engagemang för Uppsala reggaefestival! One Love!

Life is great!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Uppmärksammad uppsats om URF

Binta på reggaefestivalen

Jag skrev ju igår om Uppsala Reggaefestival och om att UNT skriver om en uppsats som gjorts av en kille som heter Max, som handlar om skillnaden på positiv och negativ mediebevakning, där man jämfört just Uppsala Reggaefestival med Arvikafestivalen, där polisen omhändertagit ungefär lika många festivalbesökare.

Även TV4 uppmärksammar detta och man har även intervjuat Reggaefestivalens grundare Yared Tekeste. Jag tycker intervjun är bra och att Yared pekar på en hel del viktiga punkter. Intervjun kan du se nedan. Mitt inlägg från igår: Uppsala Reggaefestival kritiseras hårt (samlat inlägg om URF 2005-2008)

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Yared tar hit stora världsartister och man väljer att fokusera på polisens insatser under festivalen, som uppenbarligen (enligt den uppsats som nu har skrivits vid Uppsala Universitet) inte inneburit värre polisingripanden än på andra musikfestivaler. Sedan vill jag tillägga att vi är många, många som uppskattar den här festivalen och gör det utan en tanke på att ta droger!! Vi är många som älskar musiken och stämningen och som är helt ointresserad av droger både i festivalsammanhang eller andra sammanhang!

En riktigt cool videointervju med Yared om Reggaefestivalen, kan du se här: Life is Great! Om du äskar Reggaefestivalen och kan blogga, så kanske du vill blogga på UNT.se? HÄR kan du läsa mer om hur du ansöker! Själv kommer jag också att göra mitt bästa för att uppdatera från Uppsala Reggaefestival i år, som ni ser har jag redan tjuvstartat!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kärlek till Jackson-kopia och fettfläckar på kudden

Michael Jackson fyller 50 år i dagarna. Även om mina närmsta tankar på denna popikon går till pedofilanklagelser och ansiktsoperationer, så påminner det mig också, om jag tänker efter om andra tider. Tider då Michael Jackson var en stilikon för massor av svarta killar runt om i världen. Tider när Michael Jackson var den största stjärnan, oavsett om man var en popälskare eller ej. Det var svårt att inte ryckas med av musiken, oavsett vad man tyckte om Michael Jackson som person.

Året var 1987 och jag var 16 år. Jag hade mitt första långa, fasta förhållande. Han var snygg. Riktigt bildskön, faktiskt. Han hade moderiktiga kläder och till det en lång, tunn kappa. Han var dansant. Han hade alla Michael Jacksons skivor och hade övat in vartenda danssteg. Han kunde moonwalk och alla andra steg Michael Jackson uppträdde med. Han hade en vit handske när han dansade. Han hade samma frisyr. Wetlocks. Han fick använda så mycket kräm i håret att han sov med en plastpåse på huvudet (haha, det är faktiskt sant).

När vi var på fest tillsammans gjorde han alltid succé på dansgolvet. Yared Tekeste ordnade redan på den tiden fantastiska fester dit folk i alla åldrar och från alla världens hörn träffades för att dansa och ha roligt! Dit gick vi. Mina kompisar, min mamma och hennes kompisar och han som då var han med stort ”H” för mig. Han dansade precis som Michael Jackson. Vi var tillsammans i ett och ett halvt år. Albumet Thriller hade just kommit ut och Han hade både den LP-skivan och Michael Jacksons alla tidigare skivor.

Så skulle Jackson komma till Sverige och uppträda i Göteborg. Min pojkvän köade i Stockholm utanför konserthuset en hel natt och en halv dag mitt i vintern. Han köpte biljetter och ett halvår senare var det meningen att vi skulle åka och se konserten i Göteborg, men några få veckor innan dumpade jag min pojkvän. Inte för att han inte var en bra kille, för det var han verkligen! Jag vet inte om det var den där plastpåsen på huvudet… 😀 Men jag tyckte det var dags för oss att gå vidare på varsitt håll och jag sålde min Michael Jackson-biljett utan att blinka…!

På den tiden var verkligen Michael Jackson en modeikon och en stilikon för många runt om i världen. Säga vad man vill om honom, men han är nog en av världens största musiker. Han kan verkligen sin sak. På 80-talet när jag var ung (eller 1800-talet, som mina barn tycker det var) så var han en god förebild och någon för ungdomar att verkligen se upp till.

Även om allt som media inte skriver är sant, så är den bild som senare framträtt på Michael Jackson med alla operationer och pedofilanklagelser trist. Trist att han inte var så stor som människa, annat än på dansgolvet, som jag föreställde mig, när jag till och med stod ut med att min pojkvän sov med plastpåse på huvudet, för att det inte skulle bli fettfläckar…! Musikaliskt sett: Grattis till det Michael! Din musikaliska begåvning blir det svårt att ta ifrån dig. Trots allt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Är det så här polisen vill visa sin makt för våra ungdomar?

I mitt inlägg SPEAK UP! skriver jag om det som debatterats i media angående de polisiära insatserna under Reggaefestivalen. Inlägget belyser den kritik som uppkommit, bl.a. av festivalchefen Yared Tekeste och även andra funktionärer. Jag länkar där även till polisens eget svar på kritiken.

I en tidigare intervju i UNT (från 2006) ang. reggaefestivalen och dess drogkritik sa Yared bl.a: ”Yared Tekeste vill inte ha droger på festivalen och berättar att han hela tiden har eftersträvat att få bort dem. Inför festivalen har han samarbetat med både polis och socialtjänst och tillsammans försöker de förebygga droganvändningen genom information och insatser under festivalen.
I år har de utökat samarbetet med fält- och citygruppen inom socialtjänsten och kommer att ha ännu fler vuxna närvarande på festivalen. Politiska partier och intresseorganisationer kommer också att finnas på plats för att informera om droger.
­- Det var vi som bad om extra insatser från sociala myndigheter och polis förra året men i efterhand var det ändå vi som framstod som bovar. Det är tråkigt att det är så, säger han.”

Idag har jag intervjuat en ung kille på 18 år, som för tredje året i rad besökte Uppsala reggaefestival. Jag nämnde även honom i mitt inlägg SPEAK UP! eftersom jag tycker att det är viktigt i denna fråga att poängtera att det inte bara finns kritik mot hur artister och festivalarbetare blivit behandlade. Här kommer min intervju med, vi kan kalla honom Shadi och han är alltså 18 år gammal:

Det har ju blivit en hel del diskussion om hur vissa poliser uppträdde under reggaefestivalen, mot både artister och funktionärer. Nu fick jag höra ungefär samma saker från dig under dessa dagar, trots att du inte är varken artist eller funktionär, utan en helt vanlig festivalbesökare under de tre dagarna som Uppsala Reggaefestival pågick.

Brukar du besöka Reggaefestivalen?

Ja, jag har besökt festivalen de senaste tre åren.

Vad fick dig att vilja gå dit?

Det brukar vara bra stämning, bra artister och man träffar många av sina vänner.

Berätta hur det gick till när du och dina kompisar fick lämna drogtest till polisen.

Det var efter reggaefestivalen, på väg hem på Torsdagen. Det gick inga bussar så sent, så vi gick och jag hade ganska långt att gå. Halvvägs stoppar en polisbil mig och en kompis. Vi gick båda och lyssnade på MP3, så tydligen hade vi inte hört att de först ropat på oss. Sedan kände vi att någon kom bakom oss, så vi kollade bak och då tog vi ut hörlurarna, för vi såg att det var två poliser bakom oss. De frågade varför vi inte hade stannat när de ropat på oss. Vi förklarade att vi lyssnat på mp3 med hög volym. De frågade vad vi hade gjort, var vi varit och vart vi bodde. Vi förklarade att vi hade varit på reggaefestivalen och sa att vi var på väg hem. Vi blev tillfrågade. ”När tog ni senast droger?” Eftersom varken jag eller min kompis någonsin hållit på med droger, så svarade vi: ”Nej, vi har aldrig hållit på med droger” Poliserna frågade om vi hade knark på oss eller något vasst. Vi sa att vi inte hade det och de bad att få kolla igenom oss. Det gjorde de. Därefter talade poliserna med varandra och sedan förklarade de för oss att vi skulle få följa med till Lundellska skolan där polisen upprättat en central, då det är nära festivalen och att vi där skulle drogtesta oss.

När vi kom fram tog de våra namn och personnummer och därefter fick vi drogtesta oss. Båda var negativa och vi fick det beskedet på en gång. De förklarade att ingen av oss var drogpåverkade och att vi därför kunde gå hem.

Kom du i kontakt med polisen fler gånger under reggaefestivalen?

Ja, även den sista dagen, Lördagen.

Berätta vad som hände.

Alla artister på stora scenen var färdiga. I det lilla tältet var det folk som festade och man kunde även lyssna på musik och dansa fortfarande. Jag ut från tältet och ser att min kompis står med två okända män. De håller i honom i tröjan, fram vid halsen och jag upplevde det som om de försökte skapa bråk med min kompis. Jag springer fram till dem och skriker till han som håller i min kompis. ”Vad f-n håller du på med?” Skrek jag. Precis när jag skriker det, så kommer den andra okända mannen fram till mig och slår mig på bröstet två gånger, så jag knuffar bort honom och var beredd på att försvara mig om han skulle ge sig på mig igen. Helt plötsligt känner jag hur två poliser i uniform kommer och tar ett grepp om mig och de två okända männen tar ett grepp på min kompis. Vid det laget så började jag misstänka att de två okända männen var civilpoliser. Jag hade inte ens misstänkt det innan, eftersom de hade en rastamössa och skägg och jag kunde inte tänka mig att de var poliser. De visade aldrig upp någon legitimation eller liknande, däremot så misstänkte jag att de var poliser när de uniformerade poliserna kom och de alla fyra tog grepp på mig och min kompis. Sedan sa de att de skulle avlägsna oss från platsen och de förde oss bort från festivalen.

Jag frågade varför de förde bort oss och vad vi hade gjort? De uniformerade poliserna sa då att jag hade gått till angrepp mot deras kollegor som försökte utföra sitt jobb.

Jag frågade polisen vad min kompis hade gjort och de svarade att min kompis hade hoppat högst och uppträtt mest livligt inne i danstältet.

När vi, jag och min kompis blev bortförda från festivalplatsen, så kom vi till något som verkade vara en samlingspunkt för polisen. På platsen såg jag flera av mina vänner som också var där. En av mina vänner stod där med polisen som sa att han skulle gå ner på knä. Eftersom det var väldigt lerigt på platsen, så vägrade min kompis göra det. Då tryckte de ner hela hans ansikte i leran. Han skrek och gjorde motstånd och de drog i honom och satte sedan in honom i bilen. Då såg jag att en annan vän redan var i samma bil. Jag såg då hur poliserna slog på honom med batong. Det var flera stycken poliser, men det var en polis som slog och en annan stod utanför med en hund och skrek: ”Ska vi bussa honom på dig, eller är du lugn nu?” Därefter drog poliserna med mig därifrån så jag såg inte mer av det jag uppfattade som misshandeln.

De två av mina vänner som jag sett i polisbilen, blev senare förda till arresten där de fick spendera några timmar. Vi möttes när de blev släppta och jag såg att båda killarna hade mycket blåmärken på sina armar och han som fick stryk i bilen, kunde knappt gå. Han hade också svårt att röra sin arm och han blödde även från läppen. Hela hans tröja var full av både blod och gegga.

Jag frågade mina två vänner efteråt vad som hänt. Om de hade gjort något och i så fall vad? Den ena sa att han blivit anklagad för att ha uppträtt allt för livligt och stökigt inne i danstältet, den andra killen säger att han än idag inte har en aning om varför han blev tagen av polisen.

Vad tycker du själv om polisens handlande?

Jag tycker det var dåligt. Först och främst tror jag att det är tjänstefel att de inte ens visade sina polislegitimationer, sedan upplevde jag att de var väldigt fördomsfulla mot oss. Det känns som om de tog oss för att vi är typ ”svartskallar”, trots att vi inte gjort något. Den ena polisen sa också att ”de inte orkar med oss”. De sa också att de inte ville ha folk från Gottsunda inne på festivalen.

Kommer ni att anmäla händelsen?

Jag kommer inte att göra det, men jag vet inte om mina kompisar kommer att göra det eller inte.

Varför vill du inte anmäla det?

Jag tror inte det skulle göra någon skillnad. Vem skulle du själv tro på? Ett gäng poliser som ”utfört sitt jobb” eller tre unga svartskallar från Gottsunda?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Kanske inte riktigt hela sanningen…

I media de senaste dagarna har det tydligt framgått att man under årets reggaefestival har satsat väldigt mycket på att få bort knark-stämpeln! Vad jag förstått av media har detta skett för att ledningen, med Yared Tekeste i spetsen vill ha bort drogryktet från reggaefestivalen.

Jag tycker det är sunt och mycket bra. Nu tror inte jag att det drogas mer bland reggaefantaster jämfört med andra musikstilar. Möjligen kan man säga generellt att det är mindre tabu-belagt i en del musikers texter. Jag måste säga att trots att låten Legalize it med Peter Tosh är en gammal reggae-klassiker så har jag alltid haft svårt för den, då hela den texten är otroligt drogliberal.

Förra året kämpade festivalledningen tillsammans med polis och andra myndigheter för att få bort både våldsbrott och droger från festivalen och kontrollen när man gick in var mycket hårdare än den varit tidigare år. I år kämpade man hårt mot just drogerna. Särskilt med tanke på att festivalen besöks av många ungdomar tycker jag att det är bra att ta hårda tag mot droger. Även på hemsidan har man en slogan för i år: ”Säg ja till reggae, nej till droger”.

Nåja, i år rapporterar media att man misstänker ca: 250 personer, i första hand för drogpåverkan. Bland de tusentals människor som kom från alla jordens hörn och med tanke på de polisinsatser som gjordes tycker jag inte att siffran känns allt för uppseendeväckande och jag är övertygad om att om samma insatser sattes in på andra festivaler runt om i Sverige skulle inte siffrorna skilja sig särskilt mycket. Däremot så undrar jag vad som räknas in i dessa 250 personer? I UNT framgår att man låtit skicka proverna på analys och att man beräknas få svar inom en månad.

Jag har en förstahandsuppgift på en ung kille och flera av hans kompisar som togs in redan i Torsdags till provtagning. De fick besked direkt på plats att de inte var narkotikapåverkade och att det inte skulle bli något ytterligare av provtagningen. Det intressanta med det hela är dels vad man från första början byggde misstanken på. Ett gäng ungdomar som visserligen älskar reggae, men som över huvud taget inte drogar (de var inte ens alkoholpåverkade, ska tilläggas) vilket de också fick bekräftat av de som utförde proverna. På vilket vis verkade de drogpåverkade? Såg det så ut på ögonen? Uppträdde de som om de var påtända? Ja, jag förstår att det inte kan vara lätt för polisen att avgöra bland tusentals personer vilka som kan vara drogpåverkade eller inte, men ändå ifrågasätter jag sättet man plockade in dessa ungdomar på.

Det andra jag ifrågasätter är om uppgifterna på att ca: 250 personer är misstänkta för i första hand drogpåverkan, även innefattar alla dessa som blev testade, men fick omedelbart besked om att proverna visat negativt? Kanske är det så att de 250 personerna som misstänks för drogpåverkan, inte är riktigt hela sanningen?

Jag vill också passa på att poängtera att av alla dessa personer som gästade Uppsala den gångna veckan, på grund av reggaefestivalen, så har inte ett enda våldsbrott eller annan typ av brottslighet rapporterats. Det tycker jag är viktigt att ha i åtanke när kritikerna börjar diskutera reggaefestivalens vara eller icke vara!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,