Jag skrev i bloggen innan om hur min kropp inte är gjord för att vara gravid. Däremot så är den precis som gjord för förlossning. Det finns vissa moment som man ”ska” ha gått igenom när man gått igenom en förlossning. Sånt där som ”alla mammor” går igenom inför en förlossning.

• Vattnet ska gå. Helst allra först, men man är ”godkänd” även om man får värkar före, men vattnet måste definitivt gå…!
• Man ska helst ha avstått från lustgasen, för den känns lite ”tabu” att ha använt.
• Man ska ha blivit sydd ”där nere”.
• Man ska ha räknat fingrar och tår efter förlossningen.

Men vad händer om man inte uppfyller allt detta? Om man tar kejsarsnitt, så är man förstås undantagen från dessa oskrivna regler. Av de fyra punkterna jag ställt ovan, har jag bara en punkt jag kan bocka av, och det är den senaste. Jag har inget minne av att jag gjort det på alla barn, men jag har någon svag föreställning av att jag gjort det på något av barnen!

Erica Johansson skriver i sin krönika i Allt om Barn att hon blev blåst på detta med vattenavgången. På samma vis känner jag. Jag har fyra förlossningar bakom mig men aldrig har jag haft en vattenavgång. De har fått sticka hål på vattnet vid alla mina förlossningar. I stället har det i och för sig gått väldigt fort sedan, men ändå…!

Jag vet faktiskt inte hur det känns att stå på ICA, vid diskhon, ligga i min säng och känna vattnet rinna längs benet…

Eftersom jag haft relativt lindriga förlossningar (jaja, jag säger inte att de varit LÄTT, men de har i alla fall inte dragit ut i flera timmar eller komplicerats av olika skäl) och ändå har de inte varit som jag hört att det brukar vara.

Jag har alltid planerat och velat ha någon smärtlindring och varje gång har jag blivit nekad för att man ansett att det varit för snart innan barnet var på väg. Lustgas har jag däremot fått. Lustgas som jag sugit i mig och sugit i mig som om det varit det sista jag gjorde på jorden!! TACK GODE GUD FÖR LUSTGAS!! Det måste vara en av de bättre uppfinningarna!!

Det där med att jag inte blivit sydd är absolut inget jag sörjer på något vis, däremot så blev min barnmorska VÄLDIGT förvånad när jag efter Mabou ´s födelse förstod att det var så. Det första jag frågade när han kom ut var om jag sprack (det är i tillägg min största skräck, att ha spruckit).

Barnmorskan: Ja, det har du nog…

I det läget sätter jag mig upp i sängen och stirrar på henne: VAD SÄGER DU?? HAR JAG SPRUCKIT??

Barnmorskan: Ja, det brukar man ju göra. Det måste väl du veta då det är din fjärde förlossning…

Jag: Nej, jag har ALDRIG spruckit och jag vill ALDRIG göra det…

Barnmorskan tittade i detta läge efter och säger sedan förvånat: Nej, faktisk, du hade inte spruckit…!

Ja, så även om jag inte är någon toppkvinna under mina graviditeter, så är jag som gjord för förlossningar, har jag fått veta genom åren. (Dessutom får jag en energikick utan dess like direkt efter en förlossning!)

Men egentligen tror jag att de flesta av oss har sådan skräck och så mycket föreställningar innan en förlossning och trots att vi fått veta att ingen förlossning är den andra lik, så har vi ändå en massa förväntningar på hur en förlossning ”ska” avlöpa och när den inte avlöper på exakt det förberedda sättet, då känner man sig allt lite lurade…!

Andra bloggar om: Förlossning, Barn, Kvinna, Allt om Barn, Lustgas, Barnmorska, Föda Barn, Uppfinning, Räkna fingrar och tår, Smärtlindring, Nyförlöst,