Det finns många saker som är skönt med att bli äldre. En av de sakerna är att man slipper känna pressen av att hävda sig. Nu tror jag inte att jag är en person som någonsin haft stort behov av att hävda mig, men trots allt så fanns ändå ett visst sånt behov när jag var yngre.

Ibland kunde det handla om att man ville bli omtyckt och ibland kunde man ta väldigt illa vid sig över att någon uppenbarligen inte tyckte om en. Det fanns massor av andra anledningar till att man ville framhäva vissa sidor av sig själv, eller helt enkelt rädsla över att ”inte duga”.

Ju äldre jag blir, desto mindre intresse har jag av detta. Det sägs att det blir bättre med åren och vissa personer hävdar att livet börjar efter 30 och vissa efter 40 etc. Nu har jag några år kvar till 40 men jag måste hålla med om att mycket blev bättre efter 30. För mig ”började livet” så snart tonårstiden tog slut. Jag hade det verkligen tufft under den tiden. Efter det har livet bara blivit bättre och bättre, tycker jag!

Med ålder kommer ett nytt lugn. Man är också mer säker på vad man vill med livet och hur man sak uppnå det. För mig känns det som om tiden innan bara var en generalrepetition och att livet som vuxen är en ständigt utvecklande stege uppåt. Ibland trillar man ner ett par trappsteg, men snart har man kommit sig upp igen och klättrar ständigt uppåt, uppåt. Mot livet och det som är värdefullt för en själv.

Läs även andra bloggares åsikter om Livet, Ã…lder, Bli Äldre, Ã…ldras, Ungdom, Tonårstid, Hävda sig,