Du är så stillsam. Ett lugn som spridit sig över din person. Du sörjer. Allt är som vanligt och ändå… inget är egentligen som vanligt. Det är tomt nu. Tomt och tyst och allt är dämpat och dovt.
När jag går in i mitt rum för att sova, så ligger du redan där. I min säng. På den andra sängen i min dubbelsäng. Du sover inte längre ensam. Det värmer mig att du söker mig i din sorg. Det är lättare att bearbeta sorg i gemenskap, även om man också behöver ensamma stunder.
Jag smyger ner på min sida i sängen. Tror att du sover. Jag släcker lampan och blundar. Efter en stund så hör jag dina snyftningar. Din stillsamma gråt.
Jag lägger min hand på din axel. Kramar dina axlar med mina händer. Jag försöker trösta. Det är inte lätt att finna de rätta orden, för någon som just förlorat sin pappa… Jag smeker dig över ditt hår, ditt huvud. Jag viskar försiktigt tröstande ord och känner att jag når fram. Och ändå inte. På ett sätt är du alldeles, alldeles ensam i din svåra sorg. Jag önskar så att jag kunde ta det där onda ifrån dig, samtidigt som jag vet att du måste gå igenom din sorg. Du måste få tid…
Ett ljus brinner här hemma. För din far. För din sorg. Vi finns här med dig och för dig. Men sorgen över en förlorad far kan jag inte dela med dig.
Min kärlek till dig är oändlig. Alltid.
Läs även andra bloggares åsikter om sorg, barn, förlora sin pappa, ensam, gemensamhet, gemenskap, ljus, snyftningar, gråt, tröst, tomhet, tystnad,
Så fint du skriver. Vilken nära relation du låter att ha med det barn, som mist sin pappa (och då är du det med de andra också).
Vilda Lugnets senaste inlägg..Existensiella funderingar så här i söndagslunket
kram! 🙁
Birsens senaste inlägg..Tur i oturen
Du skriver så fint och man blir verkligen rörd! Otroligt vackert!
Sofias senaste inlägg..Jag hade en dröm
Så vackert skrivet. Gemenskap med människor som förstår och låter en sörja är bästa medicinen.
Kimmies senaste inlägg..Minneslunden
Jag beklagar sorgen! Svårt att säga dom rätta orden… Men tänker på er …minnena kommer alltid finas där och sorgen. Även om sorgen avtar och man kommer ihåg de fina sakerna! Tänker på er.
Kram
Annette
I sin sorg är man alltid ensam, men det är skönt att ha någon bredvid, någon som man kan luta sig mot när det är som allra jobbigast. Så fint att du kunde vara där just då!
Kramar till er båda!
Tizzels senaste inlägg..Det måste väl räknas??
Vilda Lugnet: Jo, det är något jag strävar efter, men det är kanske inte alltid man lyckas, tyvärr. Men visst är det så att man känner av det när man går igenom kriser!
Birsen: Kram tillbaka! 🙂
Sofia: Tack! ♥
Annette: Ja, visst är det så! Kram!
Tizzel: Ja, ensam och tillsammans på samma gång. Kram tillbaka!
Tizzel skriver det så fint.
Hon skriver exakt det som jag tänkte på när jag läste dina ord.
”I sin sorg är man alltid ensam men det är så skönt att ha någon bredvid sig”
Precis så är det.
Ännu fler tankar om styrka och gemenskap sänder jag till dig och de dina.
Evas senaste inlägg..Jag när en envåldshärskare vid min barm …..
Det värmer så mkt det du skriver. Gick igenom samma sak som dina döttrar i samma ålder och det är det jobbigaste som någonsin hänt och något som jag kämpar med fortfarande. Det är så fint det sätt att visa stöd för dom vilket jag tror kommer finnas med dom som en bra grund i deras sorgarbete.
Varma tankar till er!
Allah Rahma. Amin
Du är en underbar mamma!
Ludmillas senaste inlägg..Aktiv-passiv
dina barn har en fin mamma!
Det är alltså bara ett av dina barn som har förlorat sin pappa. Men du får inte berätta vem? Du skrev något om att Binta hade fått en autograf i sin barnvagn, så jag antar att det är hon. Och ja, nu såg jag det… I hennes blogg. Så jag antar att det inte var någon hemlighet ändå. Bra, då har jag inte skrivit något olämpligt 🙂 Men! Nu låter jag okänslig, tycker jag.
Det jag egentligen ville skriva var att jag tycker att du har vuxit otroligt mycket som skribent. Jag har följt dig i flera år, nästan från allra första början du började blogga. Den där låten, vad var det den hette? Den som automatiskt spelades upp på din aftonbladet-blogg. Jag kommer ihåg att min mamma alltid brukade tala om för mig vem artisten var när hon hörde låten spelas upp, eftersom det var någon ”från hennes tid” eller något sådant. ”Kollar du Tonårsmorsan igen?” sa hon jämt också. Och ja, det gjorde jag förstås. På den tiden var din blogg mest rolig, tycker jag mig kunna minnas. Inläggen behövde inte vara skrivna på ett perfekt sätt, det var bra ändå. Och när du har tagit upp samhällsfrågor och mer djupa saker har det alltid varit väldigt intressant att läsa. Men nu för tiden tycker jag ändå att man ser skillnad. Du är bättre nu! Men du har alltid varit bra.
Sedan är jag väldigt ledsen för tragedierna din familj har drabbats av den senaste tiden. Jag önskar er allt gott. Och detta var ett väldigt fint inlägg! Vilken tur att hon har dig, Binta.
Melindas senaste inlägg..Min pojkvän har åkt, min pappa är en snyltare och jag har mens…
Jag vill lämna några kramar….
Gunillas senaste inlägg..Smärta och valvaka i natten
Eva: Ja, så är det. Tack!
Viktoria: Jag beklagar att du också fått gå igenom detta. Tack för ditt deltagande!
Johnny2bad: Tack för ditt deltagande!
Ludmilla: Tack, det känns skönt att höra när man tvivlar på sig själv ibland. ♥
RAHEL: Tack! ♥
Melinda: Jag vet inte varför det inte känns rätt att skriva ut barnets namn i inläggen, som att jag inte vill lämna ut, men jag har ändå bekräftat i kommentarer att det är Jai (17) som förlorat sin far. Binta stod honom också nära, men det är inte hennes biologiska far.
Låten du efterfrågar heter ”give me one reason” med Tracy Chapman, den kan du finna här:
http://www.youtube.com/watch?v=XPcjjOrKmJw
Det var på min spacesblogg, som den spelades upp automatiskt (det betyder att du verkligen varit med RIKTIGT länge!! ☺) Ja, jag känner själv att min blogg har utvecklats sedan starten! Först skapade jag min blogg för att själv finna en humoristisk aspekt på all grå och trist vardag.
Nu är det ju så att mycket av det materialet som jag startade med börjar kännas lite ”uttjatat” och ytligt när det bara byggde på en inriktning. I början ville jag ha min blogg lite ”ytlig” som motpol till allt allvar i vardagen, men nu känns det skönt att variera rejält. Roligt att du finner det som en positiv utveckling. Just nu känner jag att styrkan i min blogg, både för läsare och för mig som skriver den, är att den är just mångfasetterad, precis som en människa är. Med många olika inriktningar och flera ”sanningar”. Jag är verkligen glad över dina komplimanger, de känns toppen att få läsa nu, särskilt när mycket annat i livet inte är på ”topp”. Varm kram och stort tack för ditt deltagande! ♥
Gunilla: Tack! Varm kram tillbaka!
Pingback: Tonårsmorsa » Det kom ett sms…
jag är tjej som är 12 år
och min pappa har gift sig med en annan fru och han är bort rest till …..
jag e trött på livet vill dö gråta vf händer det så med oss han hatar min mamma
och vi är 6 systrar och har en brusha som e störst nästan alla e gifta och ingen bryr sig om mig känner mig ensam jag önskade mig en bra mamma som bryr sig om mig
min mamma säger bara
LÄXOR LÄXOR
som om jag orkar me fucking läxor
jag vill GRÃ…TA DÖ DÖ DÖ 🙁
men jag e oxå nöjd lite 🙂 va ska man göra då
kan ni säga till mig va jag ska göra snäääääälla
Pingback: Tonårsmorsa » Kärlek och sorg
Pingback: En liten hyllning till min mellandotter!
hej, jag beklagar sorgen. Jag förlorade min pappa i tisdags, vet inte vart jag ska ta vägen
anonym: Jag beklagar verkligen DIN sorg! Hoppas du tar dig tid och utrymme att sörja din stora förlust! ♥
Pingback: När Medelklassen hånar Arbetarklassen
Pingback: Två år har gått. Vila i Frid, Lamin!
Du skriver så fantastiskt vackert. Det gör ont i kroppen av att bara läsa, sorgen blir så verklig, och ger mig ett välbehövligt perspektiv på tillvaron.
Pingback: Vi minns Lamin | Tonårsmorsa – Fatou