Jag skrev igår om att jag fått presenter från Isatou (15) när hon kom hem från Gambia. Jag skrev också att en av presenterna var en vanlig rökelse i Gambia som heter Churay. Rökelse är ju något som varit vanligt i många länder sedan urminnes tider. I Sverige är det dock ett nyare fenomen att använda rökelse, men att använda sig av olika typer av väldoft har nog folk gjort i de flesta delar av världen, i alla tider, eller i alla fall väldigt långt tillbaka.

Här i Sverige idag känner vi nog mest till de rökelser som finns på pinnar man tänder. Även dessa finns i Gambia, men det vanligaste är trots allt den rökelse som jag fått i present och som ursprungligen är gjord av rötter.

Så här gör man Churay, så det ska lukta gott:

Man tar dessa rötter och lägger i en glasburk (oftast gör man mycket på en gång, så det blir många glasburkar). Sedan häller man i ganska mycket parfym. Det spelar ingen roll vilken sort, för själva rötterna är det som till slut ger doften ifrån sig. Sedan ställer man detta i solen. Man måste gå och vänta på burken ganska ofta, så rötterna inte torkar och man måste dutta i parfym eftersom. För att doften ska bli som bäst, ska man hålla på sådär i en månad.

När rökelsen är klar så kan man bränna den. I Gambia bränner man den i speciella kärl, som även finns på en del ställen i Sverige att köpa. Men har man inte ett sånt kärl, så går det bra ändå. Jag brukar tända en spisplatta på högsta värme. När plattan är riktigt het, så lägger jag på en bit foliepapper, med ett par teskedar churay på och sedan stänger jag av plattan eller sätter den på ettan, så sprider sig doften snabbt i bostaden tills plattan kallnar, eller om det doftar väldigt starkt, brukar jag ta av den från plattan innan den svalnat!

Om man är ovan, kan doften kännas stark och vara obehaglig, men har man vant sig vid doften och kan förknippa den med något positivt, så är det svårt att inte älska den! Själv har jag alltid churay hemma, även om det bara är i perioder som jag använder den. Eftersom doften lätt sprider sig, så sätter den sig gärna i både kläder och möbler och det finns de som lägger lite churay i garderoben, utan att tända den, eftersom det luktar väldigt mycket och gott även när den inte tänts. Har man någonsin varit i Gambia så har man absolut känt doften av churay, eftersom i stort sett alla använder den i sina hem och till och med på sina gårdar. I Sverige använder de flesta Gambianska kvinnor churay rikligt också och även en hel del män.

Det finns två olika churay i Gambia. Den ena heter Nemali och den andra heter Santang.

Santang: Behöver man inte använda parfym till när man tillverkar den. Bland Gambianer sägs att den är särskilt bra att använda när det är kallt eller när det regnar. Ofta använder kvinnor den redan på morgonen för att driva ut onda andar och för att det ger tur, utöver att den också doftar gott.

Nemali: Är mycket dyrare än vanlig churay och den är också mycket starkare.

I Gambia är det också ett väldigt vanligt sätt att förföra sin man. 🙂 Man brukar skämtsamt säga att om du har en väldigt bra och väldoftande churay så kommer mannen inte att lämna hemmet förrän doften har avtagit!

Det är mycket vanligt att gifta kvinnor gör sig i ordning, duschar, sminkar sig, klär på sig fint och sedan tänder en mycket fin och väldoftande churay för sin mans hemkomst.

Nu önskar jag förstås att jag kunde ge alla er läsare ett doftprov, men det funkar ju inte, tyvärr. Men jag kan försäkra att den doftar härligt!

Läs även andra bloggares åsikter om churay, rökelse, gambia, afrika, rötter, parfym, kultur, förförelse, förföra, doftprov, doft, luktar gott,