Veckan som gick var väldigt fylld av jobb. Ja, det var ju inte direkt någon överraskning, plus att jag inte lär vara ensam här i världen om att fylla mina vardagar av jobb… 🙂

På Tisdag var vi i alla fall på ett jättebra möte som var väldigt givande och fick mig att pusta ut en hel del runt något arbetsrelaterat som fått mig under en längre tid att nästan hålla andan. Nu är jag glatt nyfiken på resultatet.

Mötet ägde rum i Sandviken och på väg hem igen bestämde vi att äta lunch på det omtalade Dragon Gate. Sanningen att säga så är det jag mest läst om detta bygge, all negativ kritik under själva byggandet.

Nåja, bygget ser både roligt, annorlunda och helt fantastiskt ut, så en lunch där lockade verkligen!

Byggnaderna är verkligen maffiga och originella i det Uppländska landskapet. Det står ut och är verkligen vackert. Särskilt mot en vårblå himmel med en vårvarm sol som kikar fram.

Tyvärr var det bara byggnaderna som imponerade på mig.

Det första jag reagerade på var de höga priserna. Lunchbuffé för nästan 140 spänn tycker jag är lite magstarkt. Kaffet ingick inte heller, utan kostade extra. Restaurangen var rejält stor, men utan folk så ekar det väldigt tomt. Restaurangen var fint inredd med en stor båt man kunde sitta i och äta, vatten runt omkring med fiskar och rofyllt. Men som sagt, det var lunchtid och i stort sett tomt på folk (det var ett eller två sällskap utöver oss). Hälften av maten var inte iordninggjord. Jag vet inte om man skulle lägga upp den på tallriken och få den ordninggjord, eller hur det var tänkt? (Det var typ rått lammkött, kyckling o.s.v.) Bland maten fanns även lite otippade inslag, som prinskorv som skurits upp i slantar, köttbullar, samtidigt som det var kinesisk mat för övrigt.

Personalen var varken särskilt tillmötesgående eller talföra och sprang för övrigt runt i täckjackor i de kalla lokalerna.

Det roligaste var i alla fall när vi ätit klart. Vi hade fått någon typ av rabattkuponger på sammanlagt 60 kronor som vi kunde handla i deras shop för. Så vi tog våra kuponger och gick in i shopen. Väl där inne upptäckte vi att det faktiskt bara var i stort sett skräp i shopen. Vi gick runt länge och väl utan att finna en endaste sak vi kunde tänka oss att köpa. Så kom vår ena kollega på att utanför stod det en staty med någon slags gudinna som tydligen skulle ge tur. Hon tänkte att om de hade en miniatyr på den så kunde vi köpa den och hoppas på att den kan bringa oss lite tur. Hon stegar fram till mannen i kassan och börjar förklara. De stora lokalerna gör att det ekar. Det framkommer rätt snabbt att han inte behärskar varken Svenska eller Engelska, så min kollega kan inte göra sig förstådd. Jag och vår andra kollega stod och försökte hålla oss för skratt när kollega 1 skulle förklara att hon undrade om de hade en miniatyr av statyn utanför. Det gick inte särskilt bra. Han plockade upp en massa saker och pekade menande, men hon skakade bara på huvudet.

Till slut ropar hon till oss andra: ”Men hallå, ni tog ju en massa bilder därute, har ni inte fotat den där statyn?” Jag kom på att jag gjort det och tog fram kameran och bläddrade fram bilden och visade honom. Min kollega säger: ”Ja, den där, fast en liten” och visar med händerna. Sedan vänder hon sig till oss andra och säger högt, framför mannen ”Fattar han nu, eller? Hallå!! Tror ni han fattar, eller?”

Jag och den andra kollegan kan inte hålla oss utan brister ut i skratt (vår kollega är själv invandrad från ett utomeuropeiskt land, därför blev det extra komiskt att hon inte var lite mer finkänslig i sammanhanget.)

Vid det här laget skrattar vi så vi inte ens kan försöka hålla god min, varpå vår kollega hela tiden säger: ”Vaddå? Vad har jag sagt för fel? Vad sa jag? Hallå, vad är det som är så roligt…?”

Till slut lyckades vi göra ett köp som jag inte skulle vilja påstå att vi var nöjda med, men det var det bästa av alla onda ting, kan man säga…! 😉 Det blev en udda, blinkande tavla med fågelkvitter och vågbrus. Snygg? Njae, men lite cool, kanske? Typ som DENNA, men med annat motiv och mindre storlek.

Sammanfattningsvis så var bygget väl värt ett besök, det var dock inte lunchen eller butiken. Museet som ska finnas där, missade vi tydligen…

!

Läs även andra bloggares åsikter om lunch, dragon gate, sandviken, vardagshumor, vardag, humor, pinsamt,