Den här dagen har varit… hmmm… lite utöver det vanliga. Mabou började sin nya skola. Han är inte bara glad, han är eld och lågor. Han ÄLSKAR den nya skolan!! Inte blev det sämre av att glassbilden kom in på skolgården och alla skolbarn bjöds på glass av skolan med JÄTTE-glassar!
På väg hem berättade han om hur mycket han gillade med den nya skolan.
Jag: Ja, men det kan ju också vara så att en del är bättre med den nya skolan och en del saker kanske sämre…
Mabou: Sämre? Nej, det finns INGET som är sämre med den nya skolan. ALLT är mycket bättre!!
Ja, det är bara att hoppas på att den positiva energin håller i sig…
Jag var förstås med Mabou hans första skoldag, men en stund blev jag ivägkörd då det var ”piiinsamt” att ha mig där! 😉 Då hann jag med att luncha med min pappa. Det blev en trevlig stund!
Men. Det hände också något som höll på att få mig att springa och köpa ett Graviditetstest! Jag blev så OTROLIGT sugen på saltlakrits och det är något jag bara brukar bli när jag är gravid! Jag äter inte lakrits annars, men när jag är gravid så blir jag sugen en hel del och kan med lätthet få i mig en påse djungelvrål.
Apoteket låg nära till hands där vi var och åt, men så kom jag på att jag ju inte haft sex på år och dar, så jag släppte det där med gravid. En graviditet är trots allt inte längre än 40 veckor och det är DEFINITIVT längre än så för mig, då jag har bojkottat sex. Det där med sex är överskattat och inget för mig längre…
Hur som helst så lyckades jag övertala mig själv att inte köpa lakrits, då jag ju ändå inte är gravid och då inte kan vara lakritssugen. Det höll någon timme…
När jag hämtat Mabou från skolan, så lyckades jag övertala honom att vi skulle köpa glass på hemvägen för att fira hans skolstart! Nåja, det var inte särskilt svårt att övertala honom. Mabou valde en mjukglass och jag som nästan dreglade efter lakrits vid det här laget, köpte en kulglass med lakritssmak. Den var så vansinnigt god, trots att jag inte är gravid och inte ens gillar lakritsglass… 😉
Sedan har resten av kvällen inneburit långsnack med en av ungdomarna som spenderar kvällen här och packning. Packning då jag står mitt i en flytt. Det känns att jag bott i samma radhus i över elva år. Fyyy vad grejer man samlar på sig!! Det är med både glädje, lättnad och sorg jag lämnar radhuset. Nu väntar en ny era på mitt liv och jag hoppas det som inte löst sig kommer att göra det. Jag flyttar inte så långt, bara tillräckligt för att känna att det är en flytt ändå. Det här är för övrigt mitt första steg mot något jag planerar i fyra steg med planering för några år framåt…
One step at the time…
Jag går och lägger mig med vetskapen att min son lever i ett lyckorus över sin nya skola, jag gillar tydligen lakrits ibland, trots att jag inte är gravid och livet blir aldrig igen vad det varit…!
Läs även andra bloggares åsikter om flytta, ny skola, lakrits, graviditet, förändring, nystart, vardag,
Jag är glad för Mabous skull! Och kanske lite ledsen för din skull (bojkotten…) 😉
Själv har jag en otäck klump i magen inför skolstarten på måndag. Jag älskar att min son går i en blandad klass med mest arbetarungar där många har sitt ursprung från olika länder. Men personalen verkar hata sitt jobb och sakna utbildning för att hantera alla barn som är tilltufsade av livet och därför ställer till ett helvete för andra barn. Det har varit tre år fyllda av pungsparkar , mobbing, barnen har sett polisen komma och gripa äldre barn ( den äldsta tio år.)och sett en klasskamrat slå ut en tand på en annan Osv. osv. Jag har skrivit mitt barn på min mammas adress för att försöka trixa in honom på en bättre skola i närheten av min mammas bostad(och får därför säga upp bostadsbidraget ett par månader trots att barnet kommer fortsätta att bo hemma hos oss) Det står massa barn i kö för att komma in. Vi har väntat i ett år. Önskar att alla barn fick gå i en skola med personal som BRYR SIG och GILLAR sitt jobb och som driv av någon slags vision!
Låter helt underbart och laktrits är gott oavsett graviditet eller ej 🙂
mariebrima: Jag är verkligen ledsen för din skull (och du behöver inte vara ledsen för min skulle, då det är helt självvalt! 😉 ) och för din sons skull. Om det är en sådan kamp, så tror jag också det är bättre att du byter skola åt din son. Du har redan gett det ”en chans” med råge! Jag önskar er verkligen lycka till!! Kram! ♥
Carina: Ja, tydligen är det det ibland, fast jag aldrig tyckt det innan! 🙂