Jag har funderat mycket på det här runt sexuella övergrepp. Jag blir mer och mer övertygad om att det enda sättet att bekämpa sexuella övergrepp är att bryta tystnaden. Att bryta tystnaden från det tabu som sexuella övergrepp är. Att bryta tystnaden från att pojkar utsätts för sexuella övergrepp. Att få förövarna att inte begå sexuella övergrepp. Att få dem att avbryta ett sexuellt övergrepp.

Lär barnen att skrika. Att prata om det. Lady Dahmer twittrade tidigare i veckan och dessa tweets fick mig att fundera än mer på detta (läses nedifrån och upp, för er som inte använder twitter):

Dels tänker jag att inte vara tyst kan hjälpa under ett pågående övergrepp. Som det Lady Dahmer twittrar om ovan. Jag har också pratat öppet med mina barn om det här sedan de var relativt små. Var gränserna går och vad man ska göra om det fruktansvärda faktiskt händer. Jag har bland annat tryckt på att de ska skrika. Om någon vuxen tar på dem på ett sätt som känns obekvämt eller som en vuxen inte ska ta på ett barn, så ska de skrika allt de kan, oavsett var de är. När de sover över hos en kompis, hemma, på badhuset, på lägret eller var de än befinner sig. Det gör inget om alla vaknar. Alla SKA vakna om en vuxen tar på ett barn på ett sätt som inte är okej.

Jag tänker också på om det fruktansvärda ändå sker. Bryt tystnaden. Prata om det. Prata om det igen om det behövs. Dels är det viktigt att prata om det för att vuxna ska få kännedom och möjlighet att förhindra fortsatta övergrepp. Men det är också viktigt att barnet får prata om det och ges möjlighet till en professionell kontakt så de kan bearbeta det de blivit utsatta för.

Det är också viktigt att prata om det för att andra, som ännu tiger, ska våga börja prata om det. Sexuella övergrepp är inget som kan tigas ihjäl. Det måste ges luft, det måste få utrymme i vår vardag, även om ämnet är svårt och tungt för oss som är vuxna. Men det är det minsta vi måste våga. Att våga se och höra. Lyssna.

Att tiga är att spela förövarna i händerna. Att tiga, att dölja är att ge förövarna möjlighet att begå övergrepp mot fler barn eller mot redan utsatta, fler gånger. En av de tabubelagda saker runt sexuella övergrepp är inte bara övergreppen i sig, utan också hur de som blivit utsatta hanterar sin sexualitet under tonårstiden eller som unga vuxna. Det är inte alls ovanligt med ett promiskuöst sexliv eller att man ”tillåter” sig att bli utnyttjad själv under sin ungdom då man inte lärt sig att sätta gränser för hur ens kropp blir använd. Det är inte ovanligt att man ”tillåter” nya övergrepp. Omedvetet eller medvetet. Det är vanligt att man inte värdesätter sin kropp så som man borde eller så som någon som inte blivit utsatt för sexuella övergrepp gör.

”Horstämpel” på unga tjejer är inte ovanligt, men min egen teori är att av just de tjejer som blir utsatta för dessa påståenden, ofta kan ha sexuella övergrepp bakom sig i sin barndom. Gränslösheten, självföraktet, brist på självrespekt och respekt för sin kropp. Det känns inte orimligt att det ligger nära till hands.

Att inte våga prata om det, ger dels förövare möjlighet att fortsätta begå övergrepp, det ger inte den utsatta möjligheten att bearbeta det som skett och tystnaden blir ytterligare ett sätt att tabubelägga ämnet. Att den utsatta tar på sig skuld, i stället för att lägga skulden där den här hemma, nämligen på förövaren! Det ger också nya förövare möjlighet att ge sig på en tidigare utsatt. Det är inte ovanligt att en som blivit utsatt för sexuella övergrepp blir utsatt igen av andra förövare och jag tror inte det är en tillfällighet.

Någon som verkligen gör något för att göra utsattas röster hörda, kommer jag ta upp i nästa del av Våga Skrika.

Läs även andra bloggares åsikter om sexuella övergrepp, lady dahmer, barn, förövare, pedofiler, våldtäkt, gränslöshet, sexualitet,