Någon som försöker bryta detta tabu och vars projekt jag följt noga under en längre tid är Thor-Björn Bergman. Thor-Björn slår hål på tabun. Både runt sexuella övergrepp generellt, men även om sexuella övergrepp på pojkar, som jag anser vara ett allt större tabu.
Han är filmare och driver Kanal 24 där han lägger upp sina filmprojekt som rör övergrepp mot barn. Jag har sett alla filmer på Kanal 24 flera gånger. Jag rekommenderar alla som möter barn i sin familj, i sitt yrke, på sin fritid och barn överhuvud taget, att se dessa filmer.
Det finns några filmer som satt djupare spår i mig än andra och det är följande filmer:
Skuggornas Barn-en ny gryning Det är en flicka på 9 år och två unga vuxna killar (jag vet inte säkert om den maskerade pojken är en pojke eller flicka, men jag tror det är en pojke) som berättar om sina övergrepp och varför de vill berätta om det. Det är starka berättelser och särskilt den maskerade pojken är så klok och säger så många viktiga saker att jag verkligen önskar att alla såg den här filmen. Flickan upprepar vid många tillfällen under filmens gång att ”ingen lyssnat på henne”. Det är därför jag menar att man måste uppmuntra barn som blivit utsatta att prata om det. Igen och igen. Det är chockande och obegripligt att hon försökt berätta, men inte blivit lyssnad på. Vi vuxna måste våga lyssna och vi måste våga agera!
Pappa, kom hem Handlar om Erika som adopterades från Colombia till Sverige vid 4 års ålder. I princip genast började hon att utnyttjas sexuellt av sin adoptivfar. Varför den här filmen berör mig väldigt starkt är för att sveken mot Erika är dubbelt. Hon var redan ett trasigt och utsatt barn som skulle få chansen att få trygghet hos en familj som valt henne som barn, men som i stället resulterade i sexuella övergrepp. Sedan tycker jag att likt en maskros som växer även i asfalt och betong, lyckas Erika förmedla en livsglädje, energi och ödmjukhet som är få människor förunnat, trots det hon blivit utsatt för.
Sedan har vi den fantastiska, djupgående serien: Fyra Nyanser av Svart som är i fyra delar:
Denna serie är fantastiskt välgjord och vad som gör den specifik är att man går så djupt in på flera avsnitt. Intervjun med förövaren är i högsta grad intressant! De som medverkar i del 2: offren, finns filmade i egna filmer på Kanal 24, om det är någon av deras historier som känns särskilt intressanta. En av de som medverkar i delen Offren, är Sofia Rapp. Hennes berättelse har jag skrivit om tidigare HÄR!
Den maskerade pojken i den första filmen jag länkar till ovan, säger att sista gången han blev utsatt, var när han var 12 år. Han berättar om den här gången att personen som utsatte honom, även utsatte hans tjejkompis och att då var han tvungen att sätta stopp för det då han i och med att förövaren utsatte någon annan inför honom, inte längre kunde dölja den här hemligheten. Det är en intressant, ologiskt men ändå oerhört logiskt resonemang. I den här galna världen, bland det galna att vara utsatt så finns det en logik som är klockren! Han berättar också att den sista gången förövaren gav sig på honom, så sparkade han ner honom från sin säng med kraft och det blev så högljutt att mamman uppmärksammade att något stod på. Återigen: att göra sig hörd är en förövares största skräck och det är den utsattes största skydd. Det blir jag allt mer övertygad om!
Läs även andra bloggares åsikter om sexuella övergrepp, kanal 24, fyra nyanser av svart, thor-björn bergman, våldtäkt, incest, pedofil, förövare, offer, utsatt, maskrosbarn,
Pingback: Det som är svårt att tala om…