Gömda-bråket

Jag har tidigare skrivit inlägg om bråket runt ”Mia-sanningen om Gömda”:

När jag tidigare diskuterat frågan, så har jag utgått från debatten på nätet, Mia Erikssons och Liza Marklund ´s böcker och debatten i annan media. Jag har läst alla Mias böcker, förutom den senaste: Emma, Mias dotter. Jag har diskuterat frågan utifrån den uppfattning jag har fått.

Nu har jag läst både Vingklippt av Elisabeth Hermon och även Mia-sanningen om Gömda av Monica Antonsson. Min åsikt? Jag är mer förvirrad än någonsin. Sanning. Vad är sanning? Det känns som begreppet sanning är högst en personlig upplevelse och inget specifikt som går att ta på.

Trots att jag nu läst alla berörda böcker har jag ingen aning om vilken fot jag står på. Jag tycker mig finna en hel del i alla de böcker jag har läst som inte riktigt stämmer eller som vill visa en annan sida än hela sanningen.

Jag tycker att det är relevant att Mias Chilenska man Luis körde på Osama med sin bil och sedan satt inne ett helt år, trots att det inte nämns ett ord om det i böckerna om Mia. Jag tycker också det var väldigt relevant för bokens historia att berätta att Luis var Chilenare och inte en Anders från Norrland. Det var relevant, tycker jag eftersom han är en av huvudpersonerna i flera av böckerna.

Jag blev också väldigt illa till mods när jag läste Elisabeth Hermons bok Vingklippt och tänkte när jag hade läst ut den, att om bara en liten del av boken stämmer så blev hon utsatt för något väldigt hemskt på grund av de omtalade artiklarna i Expressen.

I debatten som varit ett bra tag nu, angående Monica Antonssons bok Mia-sanningen om Gömda så tycker jag att debatten som förts har varit väldigt saklig från Monica Antonssons sida. Däremot har Liza Marklund inte haft så mycket att ”sätta emot” och har i stället fallit väldigt platt. En av förklaringarna till det kan ju vara källskyddet, som nu Mia Eriksson har lyft, så vi får se hur debatten vidareutvecklar sig nu…

Samtidigt tycker jag att debatten som har förts på Monica Antonssons blogg har varit under all kritik! Både från ”för-” och ”emot-” sidan. Eftersom det är Monica som blogginnehavare som har ansvar för sin blogg, så tycker jag att hon låtit andra och även hon själv låtit många diskussioner urarta till rena spekulationer och antydningar.

Jag gillar inte heller Monicas sätt i sin bok att skriva om Mia på ett nedvärderande sätt, vilket jag tycker att man kan utläsa många gånger, samtidigt så kan jag förstå vissa delar av det hon skriver, att hon måste göra det på ett sätt, eftersom hennes poäng delvis är att ”slå hål på myten om den perfekta Mia”. Så allt är väldigt dubbelt och jag har väldigt svårt att förhålla mig till vad jag faktiskt tycker.

Jag har nu i och med detta bråk om boken Gömda, även läst om några av dem och det finns text som faktiskt faller på sin egen rimlighet i böckerna och det finns kärnpunkter i Monica Antonssons bok som inte går att ignorera, utan som faktiskt bör tas på allvar. Samtidigt finns det också väldigt mycket spekulationer och slutsatser i Mia-sanningen om gömda som blir svårare att ta på allvar. Särskilt när man hör Mias uttalanden.

Så vad blir kontentan av det hela? Jag är mer förvirrad än någonsin och jag kan uppriktigt säga att jag inte har en aning om vad jag tror längre. Min förvirring är total. Jag tycker fortfarande att Liza Marklund är en författare vars böcker jag verkligen tycker om. Jag anser också att om man skriver att en bok är sann så förväntar jag mig att merparten ska stämma överens, även om man måste göra vissa korrigeringar, i detta fall för att inte avslöja folks identiteter. Men tror jag att Liza och Mia har ljugit? Tror jag att Monica Antonsson och Elisabeth Hermon har skrivit ett hopkok av lögner?

Svaret får nog bli nja. Jag har faktiskt ingen aning om något längre. Jag tror att alla har skarvat en del eller spekulerat, men det ligger nog en hel del sanning i det som skrivits också. Frågan är om inte detta blir ett sådant där mysterium som vi aldrig kommer att lösa? Trots allt så kan alla sidor verifiera vissa fakta.

Själv tror jag att jag lämnar den här historien till sitt eget öde…

Follow Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Mäns våld mot kvinnor

Jag har tidigare bloggat om boken Mia-Sanningen om Gömda. Boken som väckt ramaskri i media och i bloggvärlden. Jag har skrivit om detta ämne i följande två bloggar, utan att gå in närmare i sakfrågorna:

Sent om sider vaknade även de större medierna, såsom Aftonbladet och Expressen upp i denna debatt och började skriva. Debatten har dock urartat vid ett flertal tillfällen på nätet, kanske framför allt i bloggen som författaren till boken Mia-Sanningen om Gömda, Monika Antonsson har.

theWitch har i sin blogg skrivit en del om hur debatten just lyckas urarta vid ett flertal tillfällen. Eftersom jag har i flera delar samma åsikter i denna fråga, så tycker jag också att hennes sammanfattning om denna gömda-historia är målande och välskriven. Slutligen tycker jag också att hon har sammanfattat en bra länksamling för hela denna debatt, där man kan bilda sig en egen uppfattning. Den kan du läsa HÄR!

Tyvärr tror jag dock inte att denna debatt gagnar de som huvudhistorien fick världen att rikta sina blickar mot. Några som väldigt väl behöver uppmärksamhet, nämligen de kvinnor som är utsatta för våld, förtryck och hot i nära relationer. Jag tycker dock inte att man ska ”skjuta budbäraren”. D.v.s. om Monika Antonssons bok stämmer, vilket jag tycker hon har debatterat väl för och lagt fram tillräckligt med sakliga bevis, för att jag i alla fall ska tro på huvuddelarna i hennes kritik. Däremot så tycker jag att debatten vid flera tillfällen har urartat på författaren Monika Antonssons blogg, särskilt bland kommentarerna. En del av kritiken har jag också sett som allt annat än saklig eller ens relevant.

Men i huvuddelarna så anser jag ändå, efter att ha läst och sett Liza Marklund ´s uttalanden och Monika Antonsson ´s uttalanden. Där måste jag säga att Monika varit väldigt saklig och kunnat lägga fram sina åsikter och sammanfattning av boken väl.

Hur som helst så är det trista i denna historia att många fick upp ögonen för kvinnor utsatta för våld i det här landet, tack vara boken Gömda. Rädslan finns nu förstås för många kvinnor som lever just i det gömda, det vill säga med olika typer av skyddade personuppgifter.

Ska det nu bli svårare för dessa kvinnor att bli trodda av myndigheter och andra i deras omgivning? Ska det nu bli ännu svårare än det redan är, att få hjälp och stöd från samhället? Den hjälp och det stöd som redan nu är så svårt att få.

I bloggvärlden är vi många som känner till Vendettanbettan och hennes bakgrund. Vi är många som läst hennes historia, samtidigt som kalla kårar har runnit längs våra ryggrader. Hennes direkta sätt, hennes ord utan krusiduller.Ursäkta uttrycket, men ibland närjag läst hennes historia har det känts som att få en kniv i magen.

Jag tror dock, att de flesta av oss människor är fullt medvetna om att det lever en massa kvinnor och barn i skräck för sina banemän. Jag tror de flesta av oss inser att det finns en massa kvinnor som verkligen berättart hela sin sanning, som beskriver den rädsla de faktiskt känner, även om vi också inser att det finns en och annan som ”skarvar”.

Det är klart att det inte är vanligt att kvinnor väljer att leva på flykt, för att hämnas en före detta make eller för att de vill ha personlig uppmärksamhet. Men de finns. Det finns kvinnor som är beredda att gå genom eld och vatten med osanning och nu tänker jag inte på de personer som kretsar kring boken gömda, utan jag menar att generellt så finns det kvinnor som pekar ut män oskyldigt för både de ena och de andra brotten, för att det på något sätt gagnar dem själva.

På samma sätt som jag känner förakt mot män som utsätter kvinnor för våld, så känner jag förakt mot de kvinnor som faktiskt ljuger för att det ska gagna dem själva, i vårdnadstvister, för hämnd eller av andra orsaker. Jag föraktar dem inte bara för vad de utsätter dessa män för, utan för att de underminerar trovärdigheten hos de kvinnor som faktiskt blir utsatta. Det gör det svårare för kvinnor att bli trodda i de fall som de blivit utsatta för våld i olika former.

Mäns våld mot kvinnor ska aldrig accepteras. Däremot så tror jag att det för alla parters skull är viktigt att ta bort tabustämpeln i dessa fall och diskutera och debattera tills tungorna, tangenterna och pennorna blir trötta. Dels för att kvinnor som faktiskt blir utsatta ska våga söka hjälp, för att de ska våga anmäla och för att de ska våga visa sin verklighet innan det är för sent.

Många kvinnor i Sverige i dag blir misshandlade till döds. Sedan finns det alltså allt för många som klarat sig med nöd och näppe men som lider allvarliga men av fysiska eller psykiska skador efter ett våldsdåd. HÄR (pdf-länk, rekommenderas!!) kan du läsa en utförligare text om mäns våld mot kvinnor.

Ett annat skäl till att det är viktigt att tala öppet om detta med mäns väld mot kvinnor är att de män som faktiskt utövar våldet och inser att de behöver hjälp också ska kunna söka den.

I denna veckas nummer av Uppsalatidningen finns ett intressant reportage med Mansmottagningens Hans Ã…berg, som jag var på en föreläsning med i fjol, tror jag det var. För att våga komma vidare och söka hjälp för sina problem, så är det naturligtvis viktigt att inte tabubelägga ämnet, för då gör vi både kvinnor, män och barn en björntjänst.

Att växa upp med våld i hemmet sätter naturligtvis sina spår. För dessa barns skull är det oerhört viktigt att antingen mamma eller pappa söker hjälp. Ju tidigare, desto bättre.

Inget våld är acceptabelt, förstås, men som Hans Ã…berg nämner i reportaget: ”Mäns våld mot kvinnor är farligare och får värre konsekvenser än kvinnors våld”.

Med detta inte sagt att något annat våld, varken mot kvinnor, män eller barn, av kvinnor, män eller barn är acceptabelt!

Två relaterade, klickbara länkar:

Varje människa borde få känna sig trygg i sitt eget hem, eller som Tracy Chapman sjunger: ”Why is a woman still not safe, when shes in her home?”

Eller denna, som handlar om just kvinnomisshandel i nära relation, texten till videon kan du finna HÄR!

Om du vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post under en veckas tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,