Om du inte läst de tidigare delarna, så kan du göra det om du klickar på dessa länkar:
Reseberättelse Del 1
Reseberättelse Del 2
Reseberättelse Del 3
Reseberättelse Del 4
Reseberättelse Del 5
Reseberättelse Del 6
Reseberättelse Del 7
Reseberättelse Del 8
Reseberättelse Del 9
Reseberättelse Del 10
Den här dagen började vi med att hämta upp F i hennes hem i Bakau. Som jag skrivit tidigare så retade tjejerna henne väldigt mycket för att hon valt att tillbringa natten med sin man… Därefter mötte vi upp farbror Siaka som också befann sig i Bakau.
Efter att ha förlorat numret till min toma/namne, lilla Fatou, så hade jag äntligen fått tag på det igen. Vi åkte till Kanifing och besökte henne och därefter tog vi med henne till stranden. Hon var lite blyg i början, men inte så mycket. Hon var mest blyg för att visa sina framtänder, eller framför allt avsaknaden av framtänder… Hon hade nämligen tappat dem och vågade inte skratta med öppen mun, för att gluggen skulle synas.
Lilla Fatou och Binta
Här ser man tydligt hur lilla Fatou kämpar för att inte gluggen ska synas, trots att hon är full av skratt…
Nåja, på väg från Kanifing, så passerade vi en sandig väg som det var rätt mycket snår runt omkring. Vad får vi syn på mellan snåren om inte Kankuran igen…
Kankuran på museet var mindre skräckinjagande än den riktiga…
Den här gången blev barnen ännu räddare, tror jag, eftersom de nu fått reda på att Kankuran verkligen kan skada någon med sina machetes, trots att det var dagtid och vi satt i en bil.
Vi satt i en sån här stor jeep med tre säten. Jag hörde först hur Mabou skrek: ”Kankuran”.
Eftersom han skrikit det ganska många gånger vid det här laget, så tog nog ingen honom på riktigt allvar. Men när vi tittade ut bland buskaget så var det verkligen Kankuran.
Någon i bilen bad chauffören backa och det gjorde han.
Han kom rakt emot oss…
Jag tog fram kameran, för jag kände mig rätt skyddad där i bilen, men jag vet ju att man inte får fota Kankuran, så jag vågade inte fota, utan ångrade mig och la ner kameran.
Kankuran kom emot oss och några i bilen började skrika: ”Drive! Drive the car! Go! Go now!”
Men vår chaufför stod kvar. Binta och Mabou började gråta i baksätet och jag tror även någon annan gjorde det…
Jag tittade på lilla Fatou och såg på hennes ögon att hon var helt livrädd. Jag försökte få de andra att lugna ner sig, men det var helt omöjligt och alla skrek nu helt hysteriskt.
Till slut var Kankuran riktigt nära bilen. Bara någon meter i från. Då skrek Hareg, halvt hysteriskt: ”DRIVE THE FUCKING CAAAR!!” och äntligen, äntligen satte chauffören foten på gaspedalen och körde iväg.
Alla fortsatte gråta och skrika en stund till i bilen. När vi kört ett bra tag, typ 40 meter vände jag mig om och kollade ut och såg att Kankuran faktiskt fortfarande sprang efter bilen, viftandes med sina machetes…
Lite lätt chockade åkte vi så till hotell Senegambia. Det är ganska praktiskt att bada där då man enkelt kan bada både pool och i havet.
Framme på hotell Senegambia
En liten apa kom också på besök till oss
Lilla Fatou och Mabou busar i duschen
Mabou och lilla Fatou i barnpoolen
Demba, F och en kille till körde lite pingisturnering. Musa och Jai tittar på.
F har åkt ur turneringen och kollar nu, tillsammans med Isa, vem som ska vinna?
Barnen fick göra sandtavlor med sina namn på
Hareg och lilla Fatou i havet. De andra i bakgrunden.
F med Babucarr som kom och höll oss sällskap en stund.
Tomten var på besök på hotellet. Ganska märkligt att se juldekorationer i 40 graders värme…
Vi var ganska länge på hotell Senegambia, med undantag för ett litet avbrott när vi gick till Yasmina ´s och käkade.
Bröderna Sam och Siaka på Yasminas
Lilla Fatou visar sin sandtavla för Sam.
Medan vi käkade så blev lilla Fatou och Mabou ovänner. Efter det gjorde han allt för att inte acceptera henne, trots att det ju också är hans kusin.
Tillbaka på hotellet. En färsk ananasdrink tackar man inte nej till i värmen…
Lilla F sitter och käkar upp lite av maten hon fick med sig från restaurangen, som hon inte orkade äta upp där…
Lilla F ”fajtas” med Hareg. Hon fick syn på Hareg ´s tung-piercing och började kasta skor och tofflor på henne…
Därefter skjutsade vi hem min namne igen och sedan åkte vi till ett Internetcafé i Senegambia. Det var andra gången jag satte mig vid en dator i Gambia, men första gången jag medvetet sökte upp en. Internet kändes inte särskilt prioriterat på vår resa och det var rätt skönt att vara nästan helt ”nedkopplad” från nätet under två veckor.
När vi ganska sent åkte hem så åkte Hareg och Binta med Siaka till Banjul. De skulle fixa med körkortsgrejer till Binta och sedan skulle de ut, så Hareg och Binta skulle sova på Easy Time.
Ännu en dag var till ända.
Läs även andra bloggares åsikter om afrika, bilder, gambia, kanifing, resa, reseberättelse, senegambia,
