Sjuk och gravid?

Jag, när jag väntade Mabou

Folk är olika. Jag har alltid avundats dessa kvinnor som jobbar hela sin graviditet utan problem. Jag har alltid avundats dessa kvinnor som har ett träningspass innan hon åker upp på förlossningen. En kompis mamma cyklade upp till förlossningen när hon skulle föda sitt fjärde barn.

Jag har alltid avundats dessa kvinnor. Själv har jag haft tunga graviditeter alla fyra gånger. Jag har mått illa. Inte de första tre månaderna, utan hela graviditeten. Jag har varit så oerhört trött. Jag har haft magsmärtor som jag legat inne för i ungefär sammanlagt två veckor under varje graviditet. Jag har haft illamående som gjort det omöjligt för mig att stå rakt upp och ner för då har jag blivit yr och svimmat.

Jag har i och för sig njutit av graviditeterna i sig, men de har verkligen varit tunga. Med Mabou fick jag dessutom foglossning och lite annat som gjorde att jag fick bära någon slags stödkrage runt magen.

Som någon slags kompensation så har naturen gett mig oerhört lätta förlossningar väl värda att väcka avundsjuka hos andra kvinnor. Mina förlossningar har varit oerhört snabba. Binta tog 45 minuter, Jai hann jag knappt ur taxin, jag fick en av de allra sista värkarna när taxin stod utanför förlossningen och Jai ´s pappa fick slita ut mig, precis under värken, då taxichauffören var hysterisk över att han trodde jag skulle föda i hans bil… Jai ´s förlossning tog 20 minuter. Förlossningen av Isatou tog 1 ½ timme och den med Mabou tog längst tid, men ändå bara 2 ½ timme. På grund av mina snabba förlossningar hann jag inte få något smärtstillande under någon av mina förlossningar, förutom lustgas (tack gode, gode gud för lustgas!!) och jag har aldrig spruckit eller blivit klippt under någon förlossning.

Vidare har jag mått så otroligt bra efter mina förlossningar att jag lätt hade kunnat åka hem och skrubba taket direkt efter! Med tandborste!

Men, som sagt, jag har i stället haft väldigt tunga graviditeter och alltid fått gå på specialmödravården då mina graviditeter varit orosmoment även för sjukvården.

Jag har varit sjukskriven i olika omgångar under mina tre första graviditeter. När jag var gravid med Mabou höll de precis på att ändra det där och när jag mådde som sämst och även fick foglossning, så beklagade läkaren att hon inte kunde sjukskriva mig på grund av de nya reglerna. Graviditet är ingen sjukdom. Så långt var jag med. Men. Graviditet kan också ge vissa sjukdomar som sätter ner ens arbetsförmåga. Till exempel foglossning. Eller till exempel ett konstant illamåendes som innebär att det blir omöjligt att genomföra sitt arbete. När jag låg inlagd på sjukhuset så blev jag sjukskriven under sjukhusvistelsen. Men så snart jag blev utskriven så förväntades jag kunna arbeta igen.Det var Försäkringskassans nya regler som hindrade läkarna från att skriva ut dessa intyg.

Jag minns att jag då tänkte att den här regeln skulle komma att ändras ganska snart, för det här kan kvinnor inte acceptera. Det var en del på tapeten då, 2002, men någon riktig förändring verkar i praktiken inte ha skett!

Nu först läser jag om starka reaktioner i denna diskussion. Aftonbladet skriver om det hela:

Fallen är rörande exempel ur vanliga svenska kvinnors liv och reaktionerna från Aftonbladets läsare har inte låtit vänta på sig.

– Var det inte Försäkringskassan själv som hävdade att det inte är sjukdomen, utan arbetsförmågan är avgörande för att få ersättning? skriver en läsare.

Vidare anges att man nu har anmält hela saken till DO, för diskriminering. Kristin Jonsson ´s fall kommer snart att tas upp i Tingsrätten. Ludmilla, som själv är läkare och just nu gravid, skriver också om sin syn på saken.

Kontentan är nog att vi alla kvinnor är olika. Det finns de som dansar sig igenom en graviditet, utan att knappt märka av sin graviditet, sedan finns det de som har det väldigt mycket tyngre. I min värld är det viktigast att man gör en individuell bedömning.

Det gäller förstås även de som är sjuka utan att vara gravida!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,