Så säger lagen

Skollagen, fjärde kapitlet, fjärde paragrafen: ”Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna”.

I femte kapitlet, 21 paragrafen, finns en liknande formulering för gymnasieskolan.

Rädda barnen kräver att skolan ska vara avgiftsfri. Annars bryter man mot barnkonventionen och skollagen. Man menar att passagen ”obetydlig kostnad” i skollagen ger skolor utrymme att diskriminera barn från ekonomiskt utsatta hem.

I rapporten ”Medtag matsäck och busspengar” finns exempel på kommuner som tar ut 1 000 kronor per elev för studieresor. Nästan var femte förälder som betalar avgifter uppger i rapporten att skolan ber om mer än 400 kronor per år.

Själv tycker jag att det är viktigt i denna debatt att poängtera att det sällan handlar om en matsäck för under 10 kronor. För det första så krävs det mer än ett par mackor, lite måltidsdryck och ett äpple. Dessutom tycker jag inte ens att debatten handlar om bara matsäck. Det finns mycket ”extra-grejer” som behövs för att kunna delta i skolans alla aktiviteter.

Alla dessa aktiviteter är antagligen en fis i rymden, för att använda ett slitet uttryck för alla föräldrar med två stadiga inkomster. Men det är nu inte alla föräldrar som har det på det viset. I dagens Sverige är jag knappast den enda ensamstående föräldern (nej, jag säger det inte för att beklaga mig på något sätt, utan det är ett rent konstaterande!) som har EN inkomst att leva på.

Sedan finns det även familjer med två föräldrar, varav den ena kanske har blivit uppsagd i arbetslöshetens Sverige 2009. Det innebär att man i värsta fall bara har en inkomst att leva av i alla fall. Vi är många som har yrken som inte är superbra betalt. Det finns också, tro det eller ej, de som har det mycket värre än vad vi har det, med en ensamstående förälder som dessutom är arbetslös/sjukskriven eller av andra skäl har en mycket låg eller obefintlig inkomst.

När mina tre döttrar var små så var det inte alls ovanligt att det kom hem en lapp där det stod: ”På måndag är det äntligen dags för skridskor! Alla barnen ska ta med sig skridskor, en hjälm och matsäck, då vi inte kommer att äta någon lunch i skolan!”

Jag började leta i förrådet och fick med lite god vilja (och två par raggsockar) två par skridskor att passa. Jag hittade två hjälmar, varav den ena var för liten för alla tre. Kontentan av det hela var att innan måndagen (naturligtvis var det oftast måndagen innan lön, av någon obegriplig anledning) var jag tvungen att inhandla ett par skridskor, två hjälmar och tre matsäckar.

För att inte nämna den fasansfulla månaden Juni. Juni är alla lågavlönade, ensamstående flerbarnsföräldrars skräckmånad. Först ska examenskläder inhandlas. Sedan är det en massa ”picknick-fester” i både skolan och dagis. Sedan är det insamlingar i alla barnens klasser till lärarna (jag missunnar inte lärarna detta och jag ger gärna lärarna något fint som tack för det fantastiska jobb de flesta lärare gör med våra barn), sedan är det någon trevlig liten skolresa barnen ska göra som utflyktsavslutning inför sommarlovet. Med matsäck, busspengar och annat som de ska iväg på.

Nu snackar vi inte ”under en tia”, Malin, vi snackar tusenlappar. Tusenlappar som en del vänder ut och in å sig själva för att skaka fram eftersom du vill ge dina barn det allra bästa, precis som de allra flesta föräldrar har önskemål om att kunna göra.

Vi vill inte stå där med våra barn på skolavslutningen och önska dem ett trevligt sommarlov, medan några av klasskamraterna har nya, fina kläder och ditt barn har ett par halvslitna jeans som de haft på sig en gång i veckan under senaste terminen. Vi vill inte heller stå där på skolavslutningen med den samlade presenten till lärarna och vårt barns namn inte står med på kortet, eftersom pengarna inte räckte till insamlingen.

Nej, de flesta har det inte så himla knapert. Men jag är säker på att det i genomsnitt finns några barn i varje klass som faktiskt har det så knapert. Trots att föräldrana de jobbar och sliter i sin vardag.

Det handlar om att man kanske ett år har prioriterat att köpa en ny cykel till barnen och så visar det sig sedan att pengarna inte räcker till andra typer av aktiviteter.

Sedan skriver Malin Wollin att:

”Om vi leker med tanken att man köper en limpa som kostar 20 kronor (bakar man själv blir tjugan mindre än en tia).

Av den skär man upp tre skivor som vi antar kostar 1,70 styck. Och så ett äpple som vi tänker går loss på två kronor.

På detta en petflaska blandad måltidsdryck som kostar 1,50. Och så tre skivor ost för en krona.

Då har vi en svennebananmatsäck för under en tia.”

Jag vill återigen påpeka att den där matsäcken på under en tia blir ingen unge mätt på och dessutom handlar det inte om en matsäck till barnen eller ej, utan frågan är bra mycket större än så och det gäller bra mycket mer pengar än så.

Jag skulle också vilja se den heltidsarbetande, ensamstående föräldern som orkar stå och baka till varenda skolutflykt barnen ska iväg på.

Trollhare har en annan men lika väl så god vinkling på debatten. Den kan du läsa HÄR!!

En del uttalanden blir lite som ett hån mot de föräldrar som för en kamp mot utgifter varje enskild dag. Och ja, jag tycker att barnen ska komma iväg på utflykter och göra roliga saker, men jag tycker också att en större hänsyn borde tas till familjer med sämre ekonomi och jag tycker INTE det är okej att man ska lägga tusentals kronor under en termin på saker som är skolrelaterade. Ibland kanske det till och med kan räcka med att man blir meddelad om planerade aktiviteter i tid. Till exempel att man kan få ett preliminärt schema i början av terminen där det står:

Preliminär planering för vårterminen 2009:

3 skridskoåkningar med matsäck i Februari-Mars

2 cykelutflykter i slutet av Maj med matsäck

1 picknick vid skolan för klassen i April

1 museibesök med pengar till lunch i stan och två bussbiljetter

1 knytkalas för klassen och föräldrarna inför skolavslutningen

Ibland tror jag faktiskt att den enkla förhandsinformationen skulle räcka. Då vet jag. Det blir inga nya skidor till ungarna i julklapp, det blir skridskor i stället. Och nej, det blir ingen simskola i år, för det behövs en begagnad cykel till cykelutflykterna som måste prioriteras.