Veckan i bilder

Den gångna veckan har jag varit ledig från jobbet. Jag har ju ett jobb där vi arbetar väldigt intensiva perioder för att sedan ha mycket luft i schemat däremellan. Det innebär också att jag är ledig var fjärde vecka. Den sortens schema passar mig utmärkt! Eftersom jag är en ganska aktiv person och har mycket engagemang på många håll så passar det mig helt suveränt. Det innebär att när jag jobbar intensivt så kan jag fokusera på mitt jobb och hålla det fokuset och när jag är ledig så kan jag verkligen ta mig tid att vara ledig och lägga min energi på mina intressen och övriga åtaganden. Den här veckan har jag alltså varit ledig.

Jag känner att det är en vecka där jag både hunnit återhämta mig, organisera i hemmet och träffat släktingar och goda vänner. Jag har hunnit ägna mig en del åt barnen, planera min höst bra och samtidigt ”jobbat igen” mig lite på områden där jag legat efter, samt hunnit ta hand om och organisera i hemmet. Så här såg den gångna veckan ut i bilder:

Måndag-Onsdag var jag i Helsingborg för första gången i mitt liv. Det var en fin stad och jag hann träffa två ”internetvänner”, vilket var roligt. En av dessa har varit en bloggvän i väldigt många år och jag har verkligen tänkt många gånger att jag skulle vilja träffa henne och nu när vi verkligen gjorde det, så kändes det jättebra och jag hoppas vi får fler tillfällen att ses.

helsingborg 3helsingborg 2helsingborg 1Sent på natten mellan onsdag och torsdag kom jag hem igen och på torsdag ägnade jag mig åt barnen och familjen och hade en riktigt bra dag.

På fredag kom min kusin från Norrbotten och hennes dotter och min mamma på besök och käkade middag hos oss och det var jättekul, särskilt som jag är så himla dålig på att åka till Norrbotten och därför träffar mina släktingar allt för sällan. kusinträffbinta 2013binta blackout 2013binta med mormor

Binta och mormor gosade till det rejält! mormor och bintamabou 2013

Mabou fortsätter växa så det knakar och det gagnar hans favoritsysselsättning väl: basketen! mabouisa barnvakt

Isa var barnvakt till finaste lilla killen som hon tog hem, då hon också ville vara med på släktmiddagen!julianUndrar just vem som köpt den T-shirten…? 😉

Lördagen blev det inga bilder av, men då blev vi bjudna på lunch/middag av goda vänner och hade en trevlig, god och härlig lördag!

Söndagen flyttade mamma hem från stugan efter nästan fem månader där, så nu är vi sambos igen. 🙂

Hela gårdagen gick åt till flytt, organisering, kasta, rensa, plocka och städa, men nu är det så fint att man bara kan luta sig tillbaka och njuta! 🙂

En ny vecka, nya tag, nya äventyr och en ny vardag väntar. Jag är redo! 🙂 En fin vecka önskar jag er!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jag måste få presentera…

Min nya brorson Nicolás. Det här underverket föddes i Lördags när faster var ute och svängde på sina lurviga. Först igår fick jag se honom och det var verkligen en upplevelse!! Han är söt, näpen och ännu ett av livets verkliga underverk!! Det var den sista av mina tre bröder som hittills varit barnlös, som fått en liten och det var inte vilken som helst, utan en fantastisk liten kille!! Välkommen lilla Nicolás!!

Jai var en av de två första kusinerna att få se honom och kan det ha varit lite längtan i blicken, jag såg…?

Lilla söta prinsen vars liv precis har börjat.

Helt plötsligt såg lilla Joar (min yngsta brorsas son, som fyller 1 år på Söndag) riktigt stor ut! Då inser man vad snabbt tiden går…!

Som den stora kusin Joar blivit, så visade han oss alla sina färdigheter idag. Vi krattade gräsmattan tillsammans, han visade att han minsann har en egen kvast som han kan sopa med och så visade han mig vad grillen säger. Vet du vad grillen säger? Jo, enligt Joar som var med och grillade härom dagen säger den: ”Tsss… ssss…” Ni vet, som när marinaden droppar ner på det glödande kolet…! 😉

Sedan var det dags för den nyblivna pappan att ta bågen till Norr. Bebisen kommer dock att få åka bil.

Joar vinkade glatt av farbror. Jag vet inte om han hellre hade följt med på HD´n, men jag tror att hans pappa hellre behåller honom på sina axlar. I alla fall ett tag till…!

Wroooooooooooooooooom… En HD HÖRS, vill jag lova! 🙂

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Släktträff ur en annan vinkel

Vi har haft lite släktträff i helgen! Det har varit riktigt härligt! Lördagen träffades vi ur en annan vinkel:

Nåja, när vi inte lekte akrobater, så hann vi prata, skratta och äta gott. Också.

Vem tackar nej till en cremé brulé?

OBS!! Missa inte! Idag (Söndag) är sista dagen för kaktävlingen!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Barnkalas för hela slanten (Bilder)

Igår var det så äntligen dags för Mabou´s 10-årskalas! Som han hade längtat! Och väntat. Och oroat sig. Och sett fram emot dagen!

Vi började ju dagen med en frukostöverraskning som jag skrev om igår. Sedan gick vi och började pynta lokalen, duka och baka tårtor. Det blev fyra jordgubbstårtor som Mabou hade bestämt. De blev verkligen supergoda.

Först var det danskalas för hela Mabou´s klass och några barn till. Vi lekte lekar, åt meatpie (köttfärspiroger), åt tårta, chips, popcorn och annat snacks. Sedan var det dans, därefter presentöppning och Mabou fick så många fina presenter att han blev helt uppfylld. Bonusdottern Hareg var med och hjälpte mig att hålla lite ordning och roa barnen.

Massa hjälp av finaste Hareg

Så småningom kom även den äldsta och yngsta dottern. De hade gjort pirogerna.

Isatou hade gjort en specialpirog till lillebror på hans födelsedag. Ett stort hjärta med ett M av smördeg

Några av alla fina presenter som Mabou fick. Det var spel, tröjor, keps, två klockor, böcker, en massa pengar, biokort, en massa fina födelsedagskort och annat

Melina, Binta och Isatou smaskar lite på maten

Efter maten hade Melina och Binta dansklass med alla barnen från Mabou´s klass. Det verkade vara riktigt uppskattat och de fick lära sig flera danssteg. Barnen var verkligen duktiga och hängde med. Mest imponerande var den pojke som var en klasskompis lillebror som fick vara med. Trots att han var mycket yngre och mindre än de andra barnen, hängde han på och var verkligen jätteduktig. Det var som om han varit född till att dansa!

Kalaset för Mabou´s klass avslutades med att Blackout dansade för dem. De körde vanliga steg, men lite mer ”barnvänlig” variant. Inte så mycket rumpskak och aggressiva steg, utan lite mjukare och med mer skratt och humor inlagt och det verkade också bli väldigt uppskattat.

Här är en del av showen med Blackout från kalaset

Där kalaset/discot slutade, tog släktfesten vid. Vi hade bestämt att bjuda in släkt och familjens vänner direkt efter själva kalaset, så de började droppa in allt eftersom.

Förutom mormor, morfar, morbröder och kusiner, kom även en hel del andra och förgyllde kalaset. Min ena brors flickvän hade med sig fina presenter, inte bara till Mabou, utan även till mig och flickorna!

Fia, med sin underbart söta Estelle. Vi kunde inte låta bli att prata om den nyfödda prinsessan som även hon fått namnet Estelle. ”Våran” lilla Estelle-prinsessa är döpt för att hon skulle ha ett originellt och ovanligt namn, då endast 400 personer i Sverige har det namnet som tilltalsnamn och många av dem är ganska gamla. Nu lär det bli några fler som får det namnet, gissar jag och hennes mamma är inte helt nöjd med det! 🙂

Sofie med min gudson O. Förutom att han pratar nästan lika mycket som Mabou nu för tiden, så tror jag att han är Mabou´s största fan. Och Mabou verkar inte ha något alls emot att O ser upp till allt Mabou säger och gör! 😉 Skönt för någon som nästan alltid får vara lillebror och den som ser upp till alla andra, att ha en egen liten beundrare! Söt som socker är han dock fortfarande! 

Sist av alla kom Jai så vi hann njuta en liten stund även av hennes närvaro

Binta leker häst med Vendela och hennes hår

Tack till ALLA som kom och förgyllde Mabou´s stora dag med sin närvaro! One Love ♥

Idag har pengarna bränt i Mabou´s fickor, så han har redan hunnit med en liten shoppingtur på förmiddagen där han bland annat införskaffade sig ett partrådlösa hörlurar till sin mobil.

En nöjd Mabou

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Joar bloggdebuterar

Ingenting i livet är så omvälvande, glädjande och fantastiskt som när ett nytt litet liv föds. Inget jobb är så viktigt som det att uppfostra ett barn. Ingenting kräver så mycket ansvar som ett barn. Ingenting fyller oss med så mycket kärlek, som den kärlek vi känner till våra barn.

För drygt en vecka sedan utökades vår familj med ett stjärnskott. Låt mig få presentera min yngsta brors första barn:

Säg hej till en gäspande Joar

Stolt faster. Han gäspade inte hela besöket, även om det ser ut så…

Stolt farfar

Stolt kusin

Stolt far

Välkommen till den här världen, lilla Joar och grattis till de fina föräldrarna, för det här underverket! Vilken tur ni har som fick just det här underverket!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Så liten är alltså bloggvärlden

Min farmor, farfar, pappa i farmors knä och min farbror i min farfars knä

Jag är född i Härnösand. Uppvuxen i Sundsvall. Mina farföräldrar bodde under hela min uppväxt till sin bortgång (farfar 1998 och farmor 2006, Vila i Frid) i Härnösand. Jag flyttade till Uppsala som 15-åring. Som barn spenderade jag mycket tid med mina farföräldrar och jag hade mycket nära kontakt med dem. Särskilt nära stod jag min farfar. Vi hade våra egna små rutiner de helger jag tillbringade hos dem.

Jag hade glädjen att få ha kvar min farmor och farfar till långt upp i vuxen ålder. Jag tror att en hel del värderingar jag har idag, kommer från mina farföräldrar. De lyste upp de delar av min barndom, som jag spenderade med dem.

Så här efteråt inser jag att jag inte haft så mycket kontakt eller vetskap om min farfars släktingar. Vi åkte ofta och hälsade på min farmors släktingar när jag var barn och jag har många fina minnen av hennes mamma; Mimmi, som jag också namngett min mellandotter som mellannamn och min äldsta dotter fick min farmors och mosters andranamn, som mellannamn.

Min farmor, jag, min pappa och min äldsta dotter Binta, troligen 1989

Den enda släkting på min farfars sida som jag hört mycket om och fått ett hum om, är farfars bror. Det talades ofta om honom i mina farföräldrars hem. Han bodde själv inte kvar i Härnösand, utan flyttade till Göteborg i unga år. Farfar talade mycket om sin bror, som var mycket yngre än honom.

Jag minns inte om jag träffade honom som barn, men på farfars begravning så satt vi tillsammans och det är nog det enda minne jag har av honom personligen. Han gav ett starkt intryck på mig, varför vet jag inte. Kanske för att jag hört så mycket om honom under hela min uppväxt?

Min yngsta lillebror har nyligen börjat hålla på med en del släktforskning. Det tyckte min pappa var väldigt intressant. Särskilt som han inte heller verkar ha så mycket kunskaper om min farfars släkt. Hur som helst så lyckades min bror ”hitta” farfars brors döttrar. På något vis listade de också ut att den ena dottern bloggade.

Pappa var jätteglad och började läsa lite i hennes blogg. Tills han upptäckte att hon ”dissat” min blogg. Eller rättare sagt min tidigare design. Haha, en pappa är alltid en pappa… Och jo, han har ”kommit över” hennes diss av mig! 😉

Sedan dess har jag sett den här bloggarens (Ulrikagood, As Good as it gets) namn i lite olika sammanhang, men inte fäst mig nämnvärt vid det. Det var ”en av många andra bloggare” för mig, men jag har noterat att vi besöker, länkar till och läser många samma bloggar.

Men nu när jag fick fram att vi är släkt, även om vi inte varit nära varandra, så har jag kommenterat hennes blogg och ja, det visade sig att hon är precis den person som brorsan upptäckt. Att jag bytt namn förvirrade kanske ytterligare något?

Jag blev väldigt förvånad, men också glad. Just för att man ”hittat” varandra på ett väldigt udda sätt och för att jag är glad att hitta ännu en ”länk” till min älskade farfar. Och begreppet ”sociala medier” får helt plötsligt en ytterligare dimension för mig!

Jag, min farfar, äldsta dotter Binta och min farmor

Och, ja, jag inser hur hemska bilderna är på mig, men det bjuder jag på! 🙂

Tillägg 1: Ulrika har nu skrivit om detta Släkt-Blogg-möte HÄR!

Tillägg 2: Titta nu pappa i hennes inlägg, så ser du så fint hon skrivit om mig! Nu är jag säker på att det var grädden på moset, som får dig att inse att allt annat är glömt och förlåtet nu! Jag vet ju hur glad du är att vi ”hittat varann”! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Reseberättelse del 3

Om du vill läsa mina tidigare Reseberättelser först, så klicka på dessa länkar:

Reseberättelse del 1

Reseberättelse del 2

Här fortsätter jag nu med reseberättelse del 3:

Som jag skrev i del 2 så tog min och Mabou ´s dag slut efter besöket hos ”stora” Jai och Fansu. Tjejerna bestämde sig däremot för att gå ut på nattklubb. Kusiner och deras vänner följde med.

I min första reseberättelse berättade jag om en farbror som jag delade lägenhet med 1992. Han heter Siaka men kallas för Stephen. Jag skrev följande i min första reseberättelse:

När jag 1992 bodde i Gambia med Binta (20) och Jai (18) i sex månader, så bodde vi med släktingar. Vi delade då lägenhet med en farbror och bodde granne med farbror Fansu, hans fru Jai (som min dotter är döpt efter) och deras fem barn.

Bild 1376

Ur vårt fotoalbum från 1992: en 25-årig Siaka i vår gemensamma lägenhet i Bakau. Innan vi drev varandra till vansinne…

Under den tiden var jag bara 21 år och Stephen som var 25 hade nyss kommit tillbaka till Gambia från England, som han drömde om att kunna återvända till.

I början var det väldigt kul att bo med Stephen. Han hade mycket kompisar i vår ålder och hittade på en del galna saker. Han och hans kompisar tog ofta med mig och barnen till öde stränder, då jag tyckte det var jobbigt att vara på turiststränderna och trängas.

Vi gjorde en hel del utflykter på dagarna och han var den som tog oss till släktingar på landet; Gunjur, där vi bland annat fick träffa hans föräldrar som bodde kvar där.

Binta, som var ett väldigt vilt barn, drev näst intill Siaka till vansinne. Hon gick in i hans sovrum på morgnarna och väckte honom, tog hans kläder och smutsade ner dem och var allmänt jobbig mot honom.

Efter ett tag så började han (Siaka) jäklas med mig en hel del. Han hävdade bland annat att Binta hade gula febern och att hon skulle få malaria, för att vi inte lyckades tvinga/locka/muta henne att ta sina Malariatabletter.

En dag hamnade vi i ett rejält gräl. Jag hade varit med Binta till läkare, som konstaterade att hon INTE hade gula febern. Jag stod på bakgården och handtvättade Jai ´s tygblöjor och han kom och ”jäklades” med mig och sa att Binta var sjuk och att jag inte brydde mig. Jag fick ett utbrott och tog hela smuts-vatten-baljan och hällde över Siaka.

Bild 1375

Ur vårt fotoalbum från 1992; En ung Siaka som precis fått sig en ofrivillig dusch av smutsigt blöjvatten över huvudet, som han här försöker duscha bort!

Att jag kastade denna vattenbalja över honom stärkte knappast vår gemenskap. Ganska snart flyttade jag till en annan lägenhet för att Siaka helt enkelt höll på att göra mig galen.

Han fortsatte besöka mig under de resterande månaderna i Gambia, men ska sanningen fram så var jag väldigt kylig mot honom, så besöken blev allt glesare.

Sedan vår hemkomst till Sverige 1992 har vi inte haft någon som helst kontakt, jag visste bara att han strax efter vår avresa återvände till England, där han blev kvar…

Nåja, nu åter till den här resan. Tjejerna gick ut till att festa. Vad ingen då visste var att Siaka precis hade landat i Gambia och bestämde sig för att gå ut direkt. På klubben träffade han kusinerna som presenterade Siaka för Binta och Jai. Behöver jag säga att han blev både chockad och oerhört rörd?

Enligt några som var med så hade Siaka börjat gråta, enligt honom själv så blev han rörd och grät av glädje men höll det inombords. Vad som stämmer låter jag vara osagt, eftersom jag inte var med…

Det hade i alla fall blivit ett kärt återseende, även om tjejerna inte hade full koll på vem han var just då, annat än svaga minnen från vårt fotoalbum här hemma och att de hört talas om honom.

Just denna kväll, på just denna klubb hade tjejerna blivit näst intill överfallna av olika killar som visade sitt intresse. Kusinerna lyckades hålla en del borta, men långt ifrån alla. Flera blev utkastade, för att de var för påflugna och tjejerna fick lite svårt att handskas med alla ”beundrare”. Jai var det en man som hade stått och kastat pengar på, vilket tjejerna tolkade som att de trodde hon var billig eller prostituerad, trots att det är en gest som visar att någon tycker om en och visar att man gillar det man ser…

Nåja, när Siaka såg vad som pågick blev han irriterad på alla påflugna killar och skällde ut flera och var nära att hamna i flera slagsmål.

Till slut var det en kille som försökte snacka med tjejerna hela tiden och Siaka bad honom lämna dem i fred. Nu kände inte den här killen till att Siaka är tjejernas farbror, så han svarade ganska uppkäftigt att: ”Vaddå, jag snackar inte med dig, utan med tjejerna och du lär inte känna dem bättre än vad jag gör, eftersom de kom till Gambia bara igår…”

Det var helt klart en missbedömning från killens sida och han får nog tacka sin lyckliga stjärna att han inte åkte på stryk just då! Siaka nöjde sig med att få honom utslängd.

En annan grej som hände denna kväll, som var rätt kul, var att en manager som hade hand om bokningar för bland andra världsartisten Luciano, fanns på klubben och han hade lämnat sitt kort till Binta och bad att hon skulle höra av sig, då han ville ha Binta som dansare till Luciano ´s kommande konsert i Gambia. Nästa dag visade det sig dock att Luciano ´s konsert skulle komma att vara först den 26/12 och eftersom vi skulle resa hem den 21/12 så blev det aldrig aktuellt att Binta skulle kunna genomföra uppträdandet.

Men möten med Luciano skulle det ändå bli så småningom, då vi råkade träffa honom dels av tillfälligheter och dels för att det visade sig att även här hade Farbror Siaka de ”rätta” kontakterna och dessutom redan var inblandad i Luciano ´s kommande besök i Gambia… Men jag återkommer till det senare i min reseberättelse…

Bild 314

Följande morgon vaknade jag mycket tidigt. Det var vår andra morgon att vakna i Gambia och jag brukade vakna tidigt de flesta morgnar av tupparna som gal och sitta på balkongen till mitt rum och se solen stiga upp, grannarna vakna till liv och skriva resedagbok.

När Mabou vaknade till så bestämde vi oss för att ta en morgonpromenad. När vi kom ut på gården visade det sig att kusin Demba som bodde på våningen ovanför oss, redan var vaken. Han följde med oss. På vägen berättade han att de träffat Siaka kvällen innan och att han blivit så glad över att träffa barnen. Han sa också att Siaka redan hade hunnit ringa honom på morgonen för att han även ville träffa mig.

Medan Demba berättade detta, så ringde Siaka och vi pratade en stund i telefonen. Han bad mig att vi skulle komma till Restaurang Yasmina ´s i Senegambia, för att äta frukost med honom.

Vi åkte dit.

Siaka hade kommit till Gambia på semester med en Engelsk DJ och det blev ett kärt återseende för oss efter 17 år! Så småningom dök även kusin F och tjejerna upp.

Bild 332

Jag, Siaka och F. Mitt och Siaka ´s första möte efter 17 år.

Jag och Siaka pratade gamla minnen och skrattade gott åt alla bråk vi haft 17 år tidigare.

När alla käkat klart så bjöd Siaka med oss till hotellet han bodde på; Easy Time. Han har någon slags affärskontakt med ägaren där, tror jag, så han kände sig hemma där. Vi tog en promenad till Easy Time och där möttes vi av en härlig oas:

Bild 341

Promenad till Easy Time

Bild 335

Mabou slapp promenad i sanden. Han åkte bil med Demba och var överlycklig att få stå i takluckan och vinka till oss andra…

Bild 460

Easy Time gjorde skäl för namnet

Bild 392

Barnen badade och roade sig i den gitarr-formade poolen. Här Isatou och Mabou

S6301026

Vi fick anledning att komma till Easy Time flera gånger under vår resa. Här lattjar Binta och Isatou.

S6301027

Mabou, mitt i en kullerbytta ner i poolen

S6301028

Alla mina fyra barn i en gemensam dykning…

Bild 400

Mabou visar musklerna. Eller tandpetarna till armar…

Bild 445

F och jag på Easy Time

S6301067

Siaka kollar läget

Ja, det var alltså vår första återförening med farbror Siaka. På något sätt upplever jag dessa första dagar i Gambia att flera cirklar sluts. Jag upplever att den här resan har ett mycket större sammanhang än en två veckors semester. Bitar som faller på plats i livets stora pussel… Cirklar som sluts, återföreningar som gör mig skör av häpnad, lycka och tacksamhet.

Återföreningen med Siaka visar sig vara lönsam på många vis, inte bara känslomässigt, utan även ekonomiskt då vi blev bjudna på en hel del, men framför allt praktiskt.

Under resten av resan börjar Siaka varje morgon med att ringa oss för att kolla dagens planer och om vi har tillräckligt med bilar och chaufförer. När vi inte har det, så sänder han en bil och chaufför till oss inom den närmsta halvtimmen, max. Han tar också med tjejerna som vill gå ut på kvällarna, till bra klubbar, där de får gå in gratis och får säker eskort.

Han ringer alltid flera gånger om dagen för att kolla att vi har det bra, när vi inte är med honom, och det visar sig nästan alltid att vart i Gambia vi än kuskar runt, så ”råkar” han sitta på en pub/restaurang eller liknande, i samma område som vi befinner oss i. Vi känner oss fullständigt trygga då vi vet att han har kollen på vart vi befinner oss och att vi inte hamnar i problem.

Att han har alla de rätta kontakterna gör knappast saken sämre.

Vid ett par gånger under resan stoppas vi av polisen. (De har knappt någon lön, utan ”lönen” är böter eller mutor från bilar de stoppar med ofta påhittade ”lagöverträdelser”.) Vid ett av tillfällena blir tjejerna stoppade av polisen i den bil de åker och så ringer de farbror Siaka. Efter en kort stund står polischefen där och släpper tjejerna och deras chaufför, utan att de behöver ”betala sig fria”.

I Gambia råder egna små lagar och om det kan man ju tycka vad man vill, men faktum är att det är rätt bekvämt att känna någon med de ”rätta” kontakterna när man väl står där.

Dagen var långt ifrån slut, men för att inte varje inlägg ska bli jättejobbigt att läsa, så väljer jag att avsluta här och fortsätta denna dag i nästa inlägg av min reseberättelse.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Helgen mest i bilder

Jag har inte riktigt haft tid att blogga i helgen, då jag haft gäster hela helgen. Min mamma och brorsan och hans två barn; Kribban och Kamelen. På Lördagen kom även ”Mr Secret”med en vän, för att träffa min mamma. Vi har inte gjort så väldigt mycket i helgen. Eller inte jag i alla fall. Jag är den som stått mest för markservicen här hemma. Lagat maten och försökt hålla undan en del. De andra har varit på marknad på Vaksalatorg, på Fyrishov och badat och lite annat smått och gott.

Vi har ätit väldigt gott i alla fall. I fredags åt vi kycklingfilé i gräddsås och hasselbackspotatis, med wokade grönsaker till. På Lördagen åt vi lövbiff, klyftpotatis, bearnaisesås, grönsaker, vitlöksbröd och tzatsiki. Idag ska jag och mamma äta något så gott som palt och till barnen blir det spagetti och köttfärssås.

Helgen har varit ganska ”lagom” med andra ord. Det som är skönt med att vara bland familjen är att man kan vara precis den man är och veta att man blir uppskattad för sin personlighet.

Kribban har suttit mest vid någon dator

Mabou, Jai, Kamelen och mormor/farmor har haft lite skönhetssalong och Mabou målade mormors naglar

Kusinerna Kamelen och Mabou har lekt tillsammans en del

Brorsan var iväg och gjorde en ny tatuering. En elefant bredvid lejonet och jag undrade lite syrligt om han samlade på sig ett helt zoo på ryggen…? Snygg var den i alla fall!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,