Dagen i bilder

Vi har haft en helt fantastisk dag! Nu har jag gått och gnällt hela vintern på kylan och hur mycket jag avskyr den! Till slut blev jag dock bönhörd och inte bara solen tittade fram, utan det var rena rama värmen! Bara det fick mig på otroligt gott humör.

Brorsan, Kribban (10) och Kamelen (3) på väg till stan

Kamelen fotar faster Fatou. Hon glömde dock ta bort fingret från kameralinsen, å andra sidan så kan hon nog bli en lovande fotograf jämfört med Mabou (7) för när han fotade mig så kom bara ena hårtofsen och himlen med på fotot…! 😉

Fatou hälsar våren välkommen

Jag, Mabou, brorsan och Kribban (brorsans bonusson) och Kornelia (brorsans dotter, även kallad Kamelen), åkte ner på stan. Först ville brorsan ta en promenad genom stan för att se hur mycket som förändrats i Uppsala sedan han flyttade från stan och säkert med förhoppningen om att träffa på någon gammal bekant. Det gjorde han inte förrän vi kom till lekparken och det var nog inte DÄR han väntat sig träffa vänner eftersom han lämnade Uppsala när han fortfarande var ungkarl och ännu inte fått barn, men så är det, tiderna förändras även för de som stannar kvar… De har fått barn och hänger snarare i lekparken än i city.

Fyrisån i Uppsala som rinner rakt genom stan

Först gick vi till svandammen och matade änder, svanen och måsarna. Där blev vi kvar en stund tills allt bröd var slut. Kornelia hade lite svårt att slita sig, så efter lite övertalning och tårar, kunde vi till slut gå vidare.

Diverse fåglar i svandammen

Den här ankan låg och vaktade på ett ägg och ville inte ens ta emot de brödbitar vi kastade åt den

Kribban på G med skateboarden, Kamelen på väg in till ankorna och Mabou står och hänger

Svanen

Uppsala Slott och svandammen

En staty i Stadsparken. Jag är oerhört fascinerad av mänskliga statyer, älskar Vigelandsparken i Oslo, även om det nu var många år sedan jag besökte den.

Vi gick genom stadsparken till lekplatsen som finns där. Brorsan och Kribban lämnade oss där ganska snart, för Kribban ville gå till en skateboard-plats och åka skateboard. Vi blev kvar en bra stund i lekplatsen. Vi klättrade, gungade, lekte ambulans, där jag var den skadade som låg bak och hade ont. En del föräldrar tittade lite undrande när jag låg där bak och ojjade mig, men Mabou och Kamelen var nöjda och de var väldigt duktiga på att köra ambulans. När de så dumpat mig på sjukhuset kom de på att när de ändå hade en stor ambulans-bil så var det lika bra att åka och storhandla. Så då gjorde vi det. Det blev både kvistar, löv och sand till middagsmat.

Att Kribban började skratta direkt efter jag tog fotot framgår inte, men han var inte så allvarlig som han ser ut. Han var glad över att få gå och åka lite bräda minuterna efter fotot togs. 🙂

Mabou klättrar på ett tak och har roligt.

Kamelen gungade lääänge

Mabou lekte Madicken

Kornelia var lite sur för att jag inte lät henne klättra upp på samma tak som Mabou, det gick dock snabbt över…

Mabou njuter av solen

Här leker vi ambulans. Mabou kör, Kornelia fick senare klättra bak i bilen, där jag låg och ojjade mig och lägga bandage på mina armar som jag brutit.

Sedan tog vi en (för barnen) lång promenad till stan igen. Eftersom kvistar och löv inte mättat tillräckligt, så gick vi till Max och käkade. Därefter skulle det vara glass. Eftersom bara en mjukglasskiosk verkade ha öppnat på gågatan, så var kön lååång. Men vi härdade ut. Mabou och Kamelen skulle absolut ha mjukglass, så det så!

En kusinpuss i Stadsparken

Lite lunch på Max

Sedan glass i vårsolen, ett tydligt vårtecken

Kornelia och Mabou avnjuter sina glassar

Därefter var planen att vi skulle åka hem. Så blev det dock inte. Jag träffade två kompisar med deras barn som skulle käka på Mac Dolnads och då kom Kamelen och Mabou på att de också gärna ville leka med dem.

Mabou på bussen på väg hem

Kornelia med en riskaka på bussen på väg hem

Så vi blev kvar en bra stund. Nu har vi precis kommit hem och jag såg fram emot en stund i soffan, men varken Kamelen eller Mabou verkade så pigga på det. Nu har brorsan och Kribban kommit hem, så de gick hela gänget till den stora lekparken i vårt bostadsområde. En toppen dag har vi haft i alla fall. Med sol, värme, lek och skoj! Och nu vet jag i alla fall en sak. Våren är här!!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag lär somna ovaggad…

Mabou, Korneliga och Kristopher (gammal bild)

Som jag nämnt i föregående inlägg så är jag ju barnvakt i helgen till två snälla, härliga barn, nämligen Kornelia och Kribban. Kornelia är min brorsdotter och Kribban är hennes storebror och på så vis min brors härliga bonusson. Jag hade bestämt att vi skulle hitta på något roligt idag för barnen. Efter att ha kommit på att vi typ varit och badat på Fyrishov eller varit på 4H-gården i stort sett varje gång vi velat göra något trevligt med barnen i Uppsala, så bestämde jag mig för att ta med barnen till Pelle Svanslös hus.

Men innan dess skulle vi gå på stan och köpa en present till min kompis som fyller år, eftersom vi skulle åka dit direkt efter Pelle Svanslös. Eftersom den kompisen är gravid, så bestämde jag mig för att köpa bl.a. lite bebissaker till henne. Kornelia blev lite nyfiken på vem bebisgrejerna var till och jag förklarade att min kompis ska få en bebis, så det var därför jag skulle köpa bebissaker till henne.

Sedan begav vi oss till Pelle Svanslös hus. Det är bara en liten promenad från stan till Pelle Svanslös hus. Man går förbi slottet och även Carolina Rediviva, sedan förbi botaniska trädgården och *vips* så är man framme.

Nog för att jag är fyrabarns mamma och nog för att tre av dem är födda relativt tätt (2 år och 2 månader mellan varje barn på mina tre döttrar) och nog för att dessa tre barn är sammanlagt MYCKET lugnare barn, än mina egna tre äldsta var i den åldern, men jag hade verkligen glömt bort att även en kort bit med flera barn är ganska krångligt och kan ta väldigt lång tid. Den ena kommer på att den ska kissa. De andra står snällt och väntar, tre meter hinner man gå, sedan kommer nästa på att den också måste kissa, sedan kommer en på att det är varmt med jacka, då måste typ alla ta av sig sina jackor eller koftor. När alla tagit av sig sina jackor/koftor, kommer någon på att det blev alldeles för kallt utan jacka. Sedan blir en trött i benen och vill sitta i vagnen och då kommer någon annan av barnen på att den också vill sitta i vagnen, trots att barnet slutat med vagn för flera år sedan. Då ska det barnet gå och gråta om hur ORÄTTVIIIIST det är, hela vägen upp för hela Carolina Rediviva. Kristopher som är 10 år, var det naturligtvis inga PROBLEM med, eftersom han är både stor och duktig, men just det där med att man ska hålla reda på vart de är, om alla är med, om de stannat, eller börjat gå åt ett annat håll, det känner man ju ansvar för när det gäller alla barn.

Jag beklagar verkligen inte att jag är barnvakt, för det är verkligen en ynnest att få rå om dessa två fantastiska barn en helg och jag har verkligen längtat efter och sett fram emot detta (så mycket att jag bytte min barnfria helg, för att inte behöva vänta en hel månad på att få vara barnvakt) men jag är förvånad och förundrad över att jag glömt, eller kanske till och med förträngt hur det var att ha hand om och dra iväg med flera mindre barn själv på små äventyr. Hur till och med bussresan kan bli ett spännande äventyr som man inte har en aning om hur det slutar…

Nåja, på Pelle Svanslös hade vi riktigt roligt. Barnen lekte som bara den. Kornelia var först livrädd för Maja Gräddnos. Hon vägrade till och med att gå in i samma rum som Maja befann sig. Mabou gick till Maja och klädde ut sig och blev målad till katt. När Kornelia till slut insåg att det bara var Maja Gräddnos som man kunde bli målad av, så såg hon till att övervinna sin rädsla och bli vän med Maja.

Till slut kämpade vi oss iväg till min kompis. Samma procedur som när vi gick till Pelle Svanslös. När vi passerade slottsbacken så kom alla barnen på att de skulle kissa, men naturligtvis inte samtidigt…

Till slut kom vi hem till min kompis i alla fall. Kornelia frågade direkt efter bebisen. Min kompis berättade att den låg i hennes mage och inte kommit ut än. Vi åt tårta som var hysteriskt god (NEJ, jag tänker INTE avslöja hur många bitar jag tog…) och efter kanske en kvart så gick Kornelia fram till min kompis igen och sa:

”Har inte bebisen kommit ut än?”

Bebisen ska förövrigt troligen komma i Mars och så länge tänkte jag inte stanna hos min kompis och vänta…

Bara tanken på att börja ta mig hemåt (på andra sidan stan, med bussbyte i stan) så sent på kvällen med alla barn och behöva passera ett ställe att inhandla middag på, gjorde mig knäsvag. Men tur som vi hade så fick vi skjuts av min kompis pappa, både förbi en affär och hela vägen hem. Det finns tillfällen när jag skulle vilja kasta mig in i folks famn och krama så armarna blev lama…

Vi har haft en fantastisk dag idag, men sanningen att säga så är jag så slut att jag skulle kunna lägga mig direkt på vardagsrumsgolvet och somna ovaggad…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,