I fredags var en riktigt bra dag. Morgonen började med att jag, tillsammans med Ludmilla föreläste för en gymnasieklass här i Uppsala. Av en tillfällighet var det på min yngsta dotters skola (det visste jag inte när jag tackade ja till inbjudan), även om det inte var hennes klass.

Det ämne vi föreläste om var självmord. Ludmilla föreläste om sin förlust av Linnea som begick självmord för snart tre år sedan och som jag skrivit om många gånger tidigare i min blogg. Själv föreläste jag om mitt eget självmordsförsök som ung och hur man faktiskt kan komma vidare efter att ha känt sig så bedrövad att man varit beredd att ta sitt eget liv. Om hur man kan komma så pass vidare att man faktiskt inte vill dö, utan tvärt om ha en stark vilja att leva sitt liv fullt ut!

Att tala efter Ludmilla ´s starka berättelse, är förstås inte så lätt! 🙂 Hon är inte bara en fantastisk talare, utan hon har också en stark berättelse som berör djupt! Förutom sin starka berättelse om sin egen erfarenhet, så bär hon ju också på extra kunskaper som läkare, vilket ger hennes föreläsning en särskild tyngd!

Tanken var att jag sedan skulle balansera upp Ludmilla ´s tragiska erfarenheter, med mina som hade ett mer ”hoppfullt slut”! Jag vet inte hur väl jag lyckades, men min dotter som smet in precis innan min föreläsning tillsammans med två vänner, gav mig godkänt och det känns som om de kanske är de starkaste kritikerna! 🙂

Jag förundras åter över att jag upplever sådan styrka i Ludmilla. Jag skriver det trots att jag är medveten om att Ludmilla inte är helt förtjust i att bli kallad stark. Jag har i helgen som gått funderat en hel del på vad det är jag ser som styrkan i Ludmilla och ett av skälen till att jag ser Ludmilla som stark är att trots allt hon har gått igenom med förlusten av sin dotter, sin cancer som varit en lång och svår kamp för henne, så finns det ändå en styrka i att kunna dela med sig av detta. Det är en enorm styrka att kunna stå inför en klass och dela med sig av något så ledsamt och privat som det kan vara att ha förlorat sitt älskade barn i självmord. Det är en styrka att våga släppa fram sina tårar även under en föreläsning som man själv håller i. Det är en styrka att stå inför en klass med helt okända personer och säga:

”Det kan hända att jag kommer att gråta. Men det gör inget. Det är inte farligt att gråta. Det kan hända att ni kommer att gråta. Det gör inte heller något. Det är inte farligt att gråta.”

Det är en av flera anledningar till att jag beundrar Ludmilla och trots hennes avstånd till ordet ”stark” så kan jag inte finna ett bättre ord för att beskriva det jag beundrar hos Ludmilla.

Efter föreläsningen fick jag och Ludmilla en varsin fantastisk tulpanbukett och en varsin biobiljett (som Isa var snabb med att plocka av mig 😉 )

Tack till klassen som lyssnade och tack igen Ludmilla, för att du delar med dig av din viktiga och starka berättelse!!

Jag tillägnar en särskild tanke till en alldeles särskild tjej i Göteborg! (Om du fortfarande läser min blogg?)

Uppdaterat: Ludmilla bloggar om föreläsningen HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om föreläsning, föreläsare, ludmilla rosengren, fatou touray, självmord, ungdomar, tonåringar, skola, uppsala, stark berättelse, jag vill leva,