Många timmar har det blivit vid din sjukbädd. Vissa stunder i dagsljus…
Helgen har varit lite som en berg och dal bana. Det har varit glädje, blandad med sorg och förtvivlan. Det har varit vak vid din sjukbädd och en väntan på änglarna.
…ibland i skymning…
Änglar som kan ta bort din smärta. Men änglarna var upptagna dessa dagar. De kom för att hämta hem en annan person, som låg på samma avdelning som dig. Hans tid var ute och änglarna kom för att lindra hans smärta, för att ta bort den. Han ville inte ha ont mer. Han lämnade vår värld omgiven av nära och kära i långa rader… Jag hoppas och tror att han lämnade vår värld för en bättre…
Men du håller ut. Du håller fast och du håller dig kvar. Läkarna kallar det styrka och visst är det styrka, men jag skulle nog mest av allt kalla det viljestyrka och envishet.
…ibland i riktigt mörker…
Det är klart att du håller dig kvar. Du har ju alltid älskat livet. Dessutom vill du ju inte vara till besvär. Du ser ju hur änglarna kämpat hela helgen med den andra personen på din avdelning. Man kan inte överbelasta ens de mest hjälpsamma änglarna.
Så du håller fast. Tills änglarna har en fridag. Eller tills de bestämmer sig för att skona dig från mer smärta. Eller tills du helt enkelt vill släppa taget.
I helgen har vi hittat en annan gemenskap. En gemenskap mellan många olika människor och från olika perioder av ditt liv. Några från nutid och några från dåtid och några som funnits där hela tiden. Vi har en sak gemensamt: vi alla delar många minnen med dig.
Hur det än blir så finns du i våra tankar och i våra hjärtan.
Jag gläds åt att se fantasin flöda för konsten och blommor växer nära dig, du som alltid älskat krukväxter…
Läs även andra bloggares åsikter om änglar, änglarna, fridag, dödsbädden, inte redo, smärta, viljestyrka, envishet, styrka, stockholms sjukhem, släppa taget, let go, sjukbädd, sorg, förtvivlan, vakar,