Hon har tagit studenten…

Min älskade, fina, ståtliga, vackra dotter har nu tagit studenten och ja, fy fan vad hon är bra! Hela hon är bra! Hon fyller mitt liv med sådan glädje av att bara finnas till. Vi gjorde verkligen allt vi förmådde för att ge henne en fantastiskt rolig student och jag tror vi lyckades med råge!

Jag med mina fantastiska, vackra, härliga, fina barn! Ibland är lyckan fullständig!

Tack alla ni som kom! Tack alla ni som på olika sätt bidrog till att Isa´s student blev en riktigt lyckad tillställning! Mer uppdateringar om festen kommer…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Min vackra student – Fy fan vad hon är bra

Idag tar min yngsta dotter (Isatou, snart 19) studenten! Jag har ingen aning om var åren tog vägen eller hur hon kunde bli så stor, men jag minns hur hon längtade till att få börja skolan när hon ännu gick på dagis och båda storasystrarna redan börjat skolan. Samma entusiasm har hon kanske inte visat under alla sammanlagda tolv skolår, men hon har verkligen kämpat väl och inte fått något gratis, när det gäller skolarbete, utan har fått kämpa hårt i alla år. Det tycker jag hedrar henne särskilt! Min stolthet känner inga gränser!!

GRATTIS min stora fina tjej! Jag är så stolt över dig och jag älskar dig oändligt mycket!! Nu börjar livet! Glöm inte att ta tillvara på det, för det går aldrig i repris! FY FAN VAD DU ÄR BRA!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nyss var det dop och nu är det dags för studenten

Jag, Binta och Isatou när Isatou döptes på Gambiskt vis i Augusti 1993 (en vecka efter hennes födelse)

På Tisdag tar min yngsta dotter studenten. Min lilla, fina Isatou som snart blir 19 år. Var tog åren vägen, var tog tiden vägen och varför känns det som om jag inte riktigt hängt med? Det är i och för sig inte bara jag som inte tycks ha hängt med. Härom dagen pratade jag med min mamma i telefonen:

Mamma: Jo, jag tänkte bidra med lite pengar till Isa´s dop. Vill du att jag ska sätta in dem på ditt konto nu direkt?

Jag: Nja, det var ju snällt, men det är lite sent påtänkt nu, tycker jag…

Mamma: Sent? Varför då?

Jag: Jo, vi hade ju Isa´s dop för snart 19 år sen. Men om du känner att du ändå vill bidra, så skulle jag föreslå att du bidrar till hennes studentfest i stället…

Mamma: Ha-Ha-Ha. Du fattar ju vad jag menar i alla fall.

Ska sanningen fram så är det inte bara min mamma som sagt fel. Ungefär varannan gång jag nämner Isatou´s studentfest så säger jag ”Isa´s dop”. Så är det. Mina barns största högtider har varit dop och student.

Jag har haft möten och diskussioner med hennes pappa under veckan för att gå igenom viktiga saker inför studenten och planeringen för den. Igår följde jag med Isa och shoppade det som saknades när det gäller hennes kläder, smycken och skor. Hon hade köpt en del redan, men nu blev det i alla fall storshopping för att köpa det som var kvar.

Det var så härligt att få följa med och ge smakråd, se henne prova kläder, välja och vraka. Klänning till kvällen, skor som passar till, väska som matchar, läppstift som går ihop med kläderna, smycken som passar på dagen och andra till kvällen. Att få ”klä upp” sin dotter på det sättet kändes jätteroligt!

Man ska inte jämföra sina barn, men ibland är det svårt att låta bli. När Binta skulle ta studenten var allting så otroligt DRAMA!! Det där med drama slipper jag nu, för Isa är ingen dramaqueen alls. Hon är lugn som en filbunke och man får nästan dra ur henne saker för att det ska ske. Det är skönt. Ingen hets i onödan, inga katastrofer och inget kaos, inga tårar som måste sminkas över och inte galna utbrott.

Å andra sidan är Binta en ”doer”. Hon ser till att saker blir gjorda och har ingen annan gjort det så ser hon till att det blir gjort själv. Studentkläder och frisyr, skor och allt annat inför hennes student, skötte hon själv om och var inget jag var inblandad i. Det är ju också skönt på ett vis, samtidigt som man känner sig lite mindre delaktig. Isa´s klädinköp för den stora dagen har jag fått tjata och tjata och tjata om, i rädsla att hon skulle ta studenten i sina vanliga kläder, för att hon inte kommit sig iväg att shoppa. Men nu blev det alltså gjort.

Min lilla, fina Isa som var så liten helt nyss och som nu ska ta studenten.

Jag tycker det var helt nyss hon gick ut 6:e klass…

…och ännu mer nyligt sedan hon gick ut 9:e klass…

…men nu är det alltså dags för min lilla tjej att ta studenten på Tisdag och sedan är det dags för mig att inse att min yngsta lilla prinsessa börjar bli rätt stor. Inte minst för att hon växte om mig på längden redan för flera år sedan.

Relaterat: Binta´s student:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

En tjej som tar studenten

Jag kan inte fatta att min lilla, lilla Isa, den yngsta av mina tre prinsessor, ska ta studenten om en månad! Jag kan inte fatta var åren tagit vägen och jag kan absolut inte förstå hur jag kunde få en sån helt fantastisk tjej! Lyckliga mig!

Ibland är det en ynnest att få vara mamma!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fy fan vad hon är bra!! (Massor av Bilder)

I går var det hennes dag. Fina, duktiga Hareg som kom utspringande som den gnistrande stjärna hon är!

Glad, nöjd och med hela livet framför sig! Mina tårar rann långt innan hon ens kom ut. Stunden var helt magisk och bilder for genom mitt huvud på den första gången jag såg den här lilla tjejen och hur mycket hon har kämpat för att komma dit hon är nu och hur stor hon faktiskt har blivit. En ung kvinna med en enorm kapacitet!

Jag är så stolt över henne och det hon har åstadkommit!

Och vi var många stolta som väntade på hennes utspring igår. Vi var många med tårfyllda ögon som tog emot Hareg igår i sitt språng rakt ut i livet!

De helt fantastiska betygen (!!) har hon kämpat sig fram till helt själv! Och inte minst det härliga stipendiet med en helt fantastisk motivering under rubriken ”För bästa prestation”! Jag är stolt över att få vara en ”extra-mamma” till en tjej med så stor kapacitet!!

Skönhet-inifrån och ut

Binta hade med sig ett litet gäng från Stockholm som också ville vara med och fira extrasyrran. Kanske står hon här och minns sin egen Student?

Jeremy och Vendela var förstås där

Fler gratulanter från Stockholm

Mabou övade inför sin egen, kommande student. Vi har dock några år på oss för den planeringen…

Sen var det dags för fest…

Har vi tur så blir det den här tjejens student vi firar nästa år.

Mycket mat var det. Isa och Hareg hade gjort ett fantastiskt jobb!! Hareg ´s vackra, riktiga mamma hade gjort en härligt god injera, vilket jag inte ätit på många år. Till efterrätt blev det Isa ´s fantastiska cheescake, kakor, chokladrutor och en massa sött och gott. (Glömde fota efterrätten, då jag var upptagen med att äta den!)

Riktig somrig dukning och vi hade faktiskt tur med vädret. Inte en regndroppe under utspringet eller firandet.


Vackra, fina Hareg!!

Det blev tid för både bollspel, samtal, mat, festande och umgänge.

Hela Blackout var förstås på plats. Här är 2/3 delar av dem.

En annan ”Blackout-mamma”. Ingen behövde lämna festen hungrig i alla fall!

Dagens huvudpunkt!

En fet puss till allas vår prinsessa!

Fy fan vad du är bra!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

OMG (För att göra en kort historia lång)

Oh My Goood, säger mina barn ibland. Det betyder något lite utöver det vanliga. Igår gick jag runt och skrek: Oh My Gooood, typ 50 gånger. Något jag knappt kunde tro var sant, hade hänt.

Nej, jag vann inte på Triss och jag hittade ingen skatt. Bara nästan.

För typ ett år och 3-4 månader sedan, tog Binta, min äldsta dotter, studenten. trots mina tvivel innan, på grund av kaos, blev det en fantastisk dag!

Men innan den stora dagen, var det en massa förberedelser. Ni som läste min blogg redan då, kanske minns att jag vände upp och ner på hela min och även Binta ´s lägenhet i jakten på det foto jag hade sparat i över 15 år, för att ha på hennes studentskylt? Jag låg faktiskt sömnlös på nätterna över den där jäkla bilden!!

Det var min bror, Ante som hade tagit studenten och jag fotade var och en av mina döttrar med hans studentmössa på. Det blev dock bara bilden på Binta som blev väldigt bra, så redan då bestämde jag mig för att spara den bilden till hennes studentskylt.

Sedan började den där stora studentdagen att närma sig och jag letade, letade och letade… Men bilden var helt borta.

Igår när Mabou kom hem från skolan ville han äta ett mellanmål. Han frågade om han fick ta ett bordsunderlägg (en bordstablett) och sitta i vardagsrummet och äta. Det fick han.

Själv höll jag på att städa. Jag dammsög vardagsrumsmattan. Så svepte min blick förbi denna bordstablett… Och DÄÄÄÄR, precis DÄÄÄÄÄR såg jag THE B-I-L-D-E-N!! Oh My Gooood!!

Mina bordstabletter är nämligen såna här bordstabletter i genomskinlig plast, med fyra fotofickor på baksidan av varje bordstablett. Jag köpte dem för flera år sedan, sen gjorde jag i ordning varje tablett med foton på den personen, vars bordstablett det var. D.v.s. på Binta ´s bordstablett var det fyra bilder på henne o.s.v.

Men jag hade köpt 3-4 tabletter extra, till gäster och där la jag in blandade familjebilder, som på den ovan: Först den omtalade studentbilden på Binta, sedan en bild på Jai, en på Isatou och till sist en bild på mig.

Jag hade alltid dessa bordstabletter framme för några år sedan, men sedan åkte de in i ett köksskåp och föll i glömska. Tills igår. När Mabou lyckades hitta dem igen.

Det lustiga är att när jag nu såg denna bild igen, efter så lång tid, så kom jag på att jag tog några av de finaste bilderna jag hittade + det på Binta med studentmössa, för att jag tyckte bilderna var ganska ”skyddade” i dessa plastfickor, så inte tjejerna skulle hitta dem i en hög foton och börja klipp- och klistra…

Så vad gör jag nu? Gör om hennes student? Haha…

Här är bilden som varit borta allt för länge. Återfunnen allt för sent…

Så här blev studentskylten när den blev klar (den ena sidan, vill säga, jag gjorde den faktiskt 2-sidig)

När jag nu satt och letade inlägg om just denna händelse så hittade jag flera inlägg om just Binta ´s student. Inlägg som jag tycker är värda en ”repris” för er som börjat läsa min blogg efter det, till exempel:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det kunde ha slutat i katastrof…

dscn2921.JPG

Binta tar studenten! (Klickbar bild)

…men det gjorde det verkligen inte. Det var många år sedan jag var på en så rolig fest som Binta ´s studentfest blev igår. Återkommer med bilder, så snart jag städat ur lokalen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Om att ta studenten innebär att…

dscn2416.JPG

Primadonnan herself, med allt för mycket luft… (klickbar bild)

  • …man kan springa runt på en massa studentskivor var och varannan kväll…
  • …man kan åka till Stockholm för att fixa håret medan andra personer storstädar…
  • …man kan glida runt och köpa nya kläder/skor medan andra i familjen jobbar dag och natt för att få ihop mat till de kommande gästerna…
  • …man kan stå framför spegeln och sminka sig i två timmar för att man inte hittar ”rätt nyans”, medan resten av familjen släpar stora tvätthögar till tvättstugan, varav man äger hälften av kläderna som inte ens är smutsiga, för man orkade inte vika ihop dem tillbaka efter att ha testat 15 plagg till nästa skiva man är bjuden på…
  • …man kan lämna frukostbordet som ett litet kaos eftersom man själv har ”JÄTTEBRÅTTOM” med bussen för att hinna till jag-vet-inte-vad…

…då vill jag också ta studenten i år! Jag vill inte alls vara en slav mamma till en som tar studenten!!
Verkar jag upprörd? Låter jag till och med lite bitter? Låter det som om jag kommer få ett psykbryt eller ett kroniskt magsår snart?

Oh, nej, inte jag inte. Däremot så kan jag nästan höra min dotter skrika efter mig hela vägen från Stockholm: *-AAASKUNGEEEN…*

*Jaja, gumman, jag kommer! Är det okej att jag väntar på nästa tåg, eller känns det bättre om jag börjar krypa nu, så du vet att jag är på väg?*

(Hur i hela världen hamnade jag i detta?)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Jag är sur på den blivande studenten.

100_04031.JPG

Binta (19), klickbar bild.

Nu, när jag har vant mig vid tanken på att Binta ska ta studenten om typ en och en halv månad, så har läget förändrats lite.

I förrgår kom jag på, precis när jag gått och lagt mig att jag ju måste hålla ett tal. Sedan tänkte jag att det kan jag hoppa över också… Men så kom jag på att jag nog aldrig någonsin hållit ett tal och nu ska min äldsta dotter ta studenten, så det är klart jag ska hålla ett tal. Så jag låg där under täcket och funderade lite på vad jag ska säga. Jag kom på massor!! Men sen kom jag på att jag kan ju inte dra hennes livs historia… Typ: ”…när hon var nio och en halv månad gammal…” Nej, det funkar ju inte. Då kommer ju   folk att somna innan jag hunnit bli klar med inledningen…

Men jag kom i alla fall på en MASSA saker som jag bara MÅSTE säga. Men då började jag ju att gråta, för mitt liv med Binta under hennes hittills 19 år långa liv, har varit så otroligt sprängfyllt av både glädje och sorg och starka känslor att en lipsill som jag absolut inte kan hålla tillbaka några tårar. Till slut, när jag låg och tänkte vilka händelser jag vill ta upp i mitt tal, så började jag gråta så våldsamt att jag hulkade. Sen tänkte jag att hur i hela världen ska jag klara av att hålla ett tal på några minuter, utan att fullständigt bryta ihop, om jag inte ens klarar av att TÄNKA på våra år tillsammans utan att gråta som en liten bebis?

Här har jag liksom gått och oroat mig för mat och dekorationer, drycker, lokalen, bilen, presenter, när det egentligen är småpotatis jämfört med att hålla tal på Binta ´s studentmottagning?

Kanske finns det något knep? Kanske kan man framkalla tårar ett tag INNAN jag ska hålla talet, för att jag då ska ha ”gråtit klart” och plötsligt bli immun? Hmmm… Tåls att fundera på.

Nåja. Igår kväll blev jag så sugen att ringa henne och börja planera inför hennes studentmottagning, för nu har jag ju kommit på att det ska bli fantastiskt roligt och jag ser verkligen fram emot det! Men så kom jag på att jag var sur på henne, för det där med min kamerasladd och för att hon svarade mig så kaxigt på sms när jag bad henne ta med den nästa gång hon kommer hit. Jag kan ju inte ringa henne och diskutera hennes studentfest när jag är sur. Då vet jag hur det slutar. Typ att vi blir ovänner för att vi egentligen sura. Det enda som skulle kunna få mig att sluta sura är att hon kommer hit så jag får testa sladden till min kamera. Men jag vill planera fest. Nu. Jag vill planera och börja förbereda.

Hon vill inte tala om vilket märke hennes kamera är (märket på kamerasladden som ligger här hemma är Kodak, min kamera är en Nikon). Hon vill inte komma hit med sladden. Hon ÄR SÄKER på att det är hennes egen sladd hon har. Jag är säker på att det är min. Jag vill inte vara sur. Jag vill förbereda fest. Med sladden.

Kan jag inte säga att jag behöver ”lägga in” vissa saker från min kamera, för att kunna planera festen? Typ…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,