På juldagen gick ju min tand av. Av en knäck på jobbet. En endaste, ynka, liten knäck! Den knäcken knäckte hela min tand. Eftersom jag jobbat nästan konstant sedan dess så har jag inte tagit tag i det där med tandläkarbesök än. Natten till idag sov jag knappt alls, eftersom det gjorde så förbaskat ont!! I dag på jobbet kollade jag först så det var okej att springa iväg till en tandläkare och när jag fick det bekräftat så ringde jag och fick en tid på eftermiddagen akut. Jag förklarade vad som hänt och de gav mig en tid.

Hela dagen har tanden ömmat, gjort ont, ilat och gjort ännu ondare. Strax innan 15.00 ilade jag iväg till tandläkar-akuten nära mitt jobb. In, slängde mig ner i tandläkarstolen och lät dem påbörja operation utdragning av tand. Flera bedövningssprutor, in med en massa tänger i munnen. Slita, dra. Den ville inte ut, min ena kindtand. Mer bedövning, dela tanden, då den var för stor för att dra ut direkt. Slita. Dra. Slita. Dra. Slita. Dra. Sy och tråckla, sy och tråckla… Aj, aj, aj…

Efter tjugo minuter gav tanden upp och jag såg att tandläkaren fick ta i allt hon kunde. Ut i kassan och hämta räkningen. E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn!!

Glad att den onda tanden var borta. Glad att slippa ligga sömnlös ännu en natt. Snabbt tillbaka till jobbet. Blodet rinnande i mungipan, tussar neddränkta av blod. Äckligt, äckligt.

Logiskt tänkande alá Fatou:

Om jag nu jobbade julhelgen, blev bjuden på knäck, en knäck som knäcker en tand som måste dras ut. Det kostar E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn att dra ut tanden, så borde en människas filosofi vara att ge sjutton i knäck framöver. Eller i alla fall andras hårda knäck. Men jag har en annan filosofi:

Om jag blev bjuden på en knäck. En knäck som i slutänden inte blev gratis utan kostade mig E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn, trots att jag jobbade hela julhelgen, så måste jag nu jobba en massa jular framöver för att hamna på plus igen. Jag menar jag måste ju se till att jobba en massa jular framåt nu, så jag kan bli bjuden på många fler knäck och på så sätt äta knäck för minst E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn för att gå jämnt upp… Är ni med? Min filosofi handlar alltså om att se till att bli bjuden på samma summa i knäck, som jag nu lagt ut på den knäck som trasade sönder min tand.

Det är min alldeles egna, kvinnliga logik.

Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, logik, logiskt tänkande, knäck, tandläkare, svindyrt, dra ut en tand, dyrt, tandvården, akuttid, arbete, jobb, julen, juldagen, navelskåderi, knäckt, sy, tråckla, bedövning,