Jag har funderat en del på journalisters bemötande av de personer de intervjuar, hänger ut eller helt enkelt bara vill rapportera om. Jag har också funderat en del på hur viktiga de sociala medierna är i komplement till de mer traditionella. I dagens mediabrus klipps allting för att ges minimal plats under en kort stund. Sociala medier ger oss en möjlighet att tala till punkt. På våra egna villkor.

I fredags när jag blev tillfrågad av P3 om jag ville sitta i chatten under programmet angående barn och ungdomars oro inför skolstarten, blev jag väldigt glad över förfrågan, då ämnet känns väldigt aktuellt i skolstartstider, men också för att ämnet alltid är mycket angeläget.

Det blev en hel del frågor som skulle besvaras och det var både roligt, intressant, sorgligt och stressigt. Jag hade gärna suttit en stund till för att hinna ge lite tips till de som ställde frågorna. Men det är då det är så bra att ha en blogg att skriva i! 😀

Jag minns att jag efter att ha varit med i TV3 ´s Insider, verkligen kände att det var så mycket som var osagt efter programmet och att det var så många saker jag ville vidareutveckla och att jag då var väldigt tacksam över att ha bloggen att skriva i. Det fanns till och med folk efter den debatten i TV3 som känner mig rätt väl, som undrade om jag var för pedofili. Det gjorde mig ganska illa berörd men säger också en del om hur lite man hinner framföra i media och att det verkligen gäller att säga rätt saker vid rätt tillfälle, för att bli rätt tolkad. I nästan all media klipps det. Oavsett om det gäller radio, tv eller tidningar. Direktsändningar är de enda som inte klipps i, men då är det inte heller säkert att du har ordet så länge att du hinner förklara klart eller hinner prata till punkt och då kan också många missförstånd ske. Där handlar det i stället om snabba repliker som man sällan hinner vidareutveckla.

Då är det skönt att ha en blogg att kunna skriva till punkt i, att kunna bemöta eventuella missförstånd eller att kunna förklara ordentligt VARFÖR du kanske har en viss åsikt och vad du grundar den på. Det betyder förstås inte att du alltid får medhåll och jag tycker det är roligt och intressant att kunna debattera och diskutera olika frågor, så länge man håller sig till sak och inte går till kränkningar eller personangrepp. Vilket tyvärr är något som inte är helt ovanligt i bloggar och på internet i största allmänhet.

Att man uttrycker sin åsikt och får folk emot sig är inget som stör mig. Däremot kan jag känna viss frustration när man avsiktligt VÄLJER att missförstå, eller inte vill förstå alls, utan när någon talar om för en vad man tycker, trots att det inte stämmer. Jag tycker inte heller om när man lägger ord i min mun och gör en massa antaganden eller drar slutsatser, som inte stämmer. Eller när man helt enkelt BESTÄMT sig för vad någon annan tycker och fortsätter att argumentera utifrån det, i stället för att försöka ta reda på om det här verkligen är åsikter som den här personen har och står för.

Jag brukar själv vara väldigt försiktig med att dra förhastade slutsatser, då jag brukar tänka att jag vill veta vad som ligger bakom eller vad som är den andra personens uppfattning. Oftast finns det väldigt olika syn på en och samma sak. Ibland så olika att man kan fundera på om personerna beskriver samma händelse ens. Men det är ju så att vi alla är olika och därmed också kan uppfatta saker väldigt olika.

Nu menar jag med detta inlägg INTE att jag känner mig felciterad eller något från fredagens radioprogram eller chatt. Det här var bara tankar som dök upp då jag blev lite förvånad över att man inte tog med några av de delar i intervjun som jag trott. Fredagens samarbete med P3 var positivt, absolut inget negativt, jag skriver generellt om medias rapportering och möten med människor.

Jag har varit med så pass länge nu i väldigt olika mediala sammanhang och i väldigt olika typer av media och i många olika frågor, så jag räknar alltid med att något jag tror ska med inte kommer med och tvärt om. Det gör människor väldigt sårbara i vissa situationer, för media har en helt annan genomslagskraft och en helt annan bredd än de som beskrivs av media. Det har funnits tillfällen där jag känt mig rätt illa manglad och där ingen frågat efter hur det faktiskt ligger till, utan man drar sina egna slutsatser efter att ha spekulerat ihop en intressant story, som man själv känner verkar trovärdig. Ibland har jag till och med påpekat konkreta faktafel, vilket lättvindigt har ignorerats. Det har i vissa stunder upprört mig. Förflugna ord, eller rena lögner, eller vändningar som tagits kan få förödande konsekvenser för den enskilda individen och dess omgivning och om detta tänkte jag väldigt mycket i sommar när P1 haft sin populära programserie som heter just Sommar. Många av de som talade, berättade just om negativa möten med journalister och då var det både musiker, idrottsstjärnor och andra personer som figurerar/figurerat rätt mycket i media. Henke Larsson berättade bland annat hur illa han tog det när man hängde ut hans brors död innan han ens själv kände till det. Patrik Sjöberg berättade om hur det var att pendla mellan att vara en stjärna alla beundrade och att vara en looser som ingen ville ta i med tång. Det är klart att bakom varje nederlag, oavsett om det är av privat karaktär eller professionell så ligger det ett personligt nederlag och en sorg.

På så vis har sociala medier en mycket viktig roll. Sociala medier handlar för mig mycket om yttrandefrihet, att kunna framföra sina åsikter på sina egna villkor, men också som en förlängd debatt på ämnen som de mer traditionella medierna tar upp. Det handlar om att ges möjlighet att göra sin röst hörd. Det handlar också om att kunna uttrycka mer obekväma åsikter. Det handlar också mycket om att få skriva det man själv vill, när man vill och hur man vill. (Naturligtvis inom lagens ramar.)

Mina möten med media har i huvudsak dock varit positiva. För det mesta har jag känt mig respekterad och idag sänder nästan alla seriösa journalister som skrivit texter om ett ämne där man medverkar ett mail för att korrekturläsa. Eftersom nästan alla dessa texter innehåller småfel eller faktafel, så är det bra att man får möjlighet att göra dessa korrekturläsningar. Det kan verkligen förhindra att media i efterhand är tvungna att dementera tidigare publicerade artiklar och det bidrar också till att det är det som skett som faktiskt rapporteras och inget annat. Särskilt i en tid när pressen på snabba publiceringar är stort.

Så min erfarenhet av media är i stort positivt. Jag söker inte upp media själv, men när jag blir kontaktad och det är ett intressant ämne, så har jag svårt att tacka nej. Jag tackar oftast nej av tidsbrist och ibland för att ämnet inte intresserar mig och i vissa tillfällen har jag tackat nej då jag anser mina kunskaper i ett visst ämne vara för små och jag inte känner att jag har något av vikt att tillföra.

Men jag kan känna att media och journalister ofta har ett oförtjänt dåligt rykte. Som i alla yrkesgrupper finns det rötägg, men generellt kan jag känna att de flesta journalister som jag haft kontakt med har haft ett gediget intresse av att rapportera om ett ämne de känner ett engagemang för.

Lyhördhet, respekt och ödmjukhet är något jag tror både journalister och alla vi andra människor kommer väldigt långt på och jag är övertygad om att man kan hålla detta oavsett om ens rapportering är positiv eller negativ. Vi är alla människor med våra starka sidor och våra dagar av framgång men också med våra fel och brister. Det tycker jag är viktigt att tänka på ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om media, journalister, bemötande, tv, tidningar, radio, mediarapportering, sociala medier,