Bild lånad från Lekmer!
Jag slutade blondera mitt hår för ganska länge sen, då det gick av på sina ställen. Sedan dess har jag bara tonat det mörkare och försökt stärka det så gott man kan. Jag är egentligen mellanblond. Nu har mitt hår känts starkt och bra ett tag, så jag bestämde mig i helgen för att göra lite blonda slingor.
Det finns ju ett skäl till att man går till en frisör när man ska fixa håret (det blir alltid mycket bättre än att göra det själv), men det finns också ett skäl till att man ibland väljer att göra det själv, hemma. (Priset)
Nåja, jag gjorde mina slingor i helgen och även om det inte blev helt jämna slingor, så blev det ändå ganska okej, tyckte jag. Särskilt som det främsta skälet till att jag gjorde dem, var för att jag var rätt trött på mitt hår.
Idag kom Binta hem. Hon kramade om mig när hon kom, sedan såg hon på mig och log, la huvudet på sned och sa: ”Mammaaaa… vad söt du är, men så där kan du ju inte se ut…”
Jag: Nehe…
Binta: Maaaammaaa… Det är ju för lite och för ojämt…
Jag: Jaha, men jag har mer färg hemma. Både en slingfärg och en vanlig blondering.
Binta: Ja, jag kan fixa det på dig direkt!
Hon blandar och fixar, donar och grejar, sliter och drar i mitt hår.
Nu har jag sköljt ur allt. Ser mig i spegeln. Minns ni de gamla penntrollen? Tänk penntroll med orange hår. Tänk Fatou.
Men jag är van. Jag har varit orangehårig förut:
Varför lär man sig aldrig?
Läs även andra bloggares åsikter om orangehårig, tona, färga håret, blondera,