Kärleken till våra barn är självklar!! Jag har aldrig hört en förälder som inte älskar sitt barn. Den ekonomiska biten är dock inte lika självklar…! Vem ska betala? Är det inte båda föräldrarnas skyldighet, egentligen?
Tankarna började flöda när jag läste det HÄR i morse i UNT om vad det faktiskt kostar att ha barn och skrev en artikel om de tankar som artikeln skapade. Den kan du läsa HÄR!
Med jämna mellanrum har jag pratat med föräldrar, ja det har mest varit pappor, som haft sporadisk eller ingen kontakt med sina barn, som hävdat att de tycker det är för jävligt att mammorna får så förbaskat mycket bidrag, så de vill skaffa fler och fler barn för att tjäna pengar. Jag får inte ihop den ekvationen. Den ena pappan jag pratade med, har jag rätt bra kontakt med mamman också, så vi gick igenom hennes ekonomi tillsammans.
Hon har tre barn, är låginkomsttagare med en 4:a i Uppsala. Hon betalar för sin hyresrätt ca: 8000 och det visar sig att hon har ca 500 i bostadsbidrag, underhåll för sina tre barn och barnbidrag. När vi räknade på hennes inkomster och utgifter och vad barnen kostade henne, så visade det sig att i stort sett hela hennes lön, förutom hennes egen mat och husrum gick till barnen. För henne var det självklart. Pappan gav ibland en födelsedagspresent, sällan en julklapp och på sin höjd kunde barnen få en 20:a var ett par gånger om året.
De sover aldrig över hos honom och han tar dem aldrig med på något roligt. Han betalar en del av underhållsstödet till Försäkringskassan och resten betalas av FK (det vill säga alla oss skattebetalare), ändå har alltså den här pappan mage att hävda att hans ex skaffat barn för att tjäna pengar. Han betalar drygt 1500 i månaden för alla sina tre barn, mamman betalar ca: 10 000 kronor varje månad till mat, husrum, kläder, månadspengar och fritidsintressen för sina barn! Den här mamman är långt ifrån ensam och den här pappan är långt ifrån ensam om att kläcka ur sig såna dumheter, jag har hört fler säga samma sak!
Nu gäller inte det här mig längre i särskilt hög grad då tre av mina fyra barn är myndiga och två av dem inte bott hemma på flera år, men jag kan inte fatta att underhållet är så eftersatt som det är idag!!
Är det något jag missat? Läs gärna min artikel HÄR!
Jag har blivit lite mer aktsam när jag går med i grupper på Facebook, då de ibland visat sig ändrat namn och fokus och ibland inte har stämt faktamässigt, men den här gruppen kunde jag inte låta bli att gå med i!
Tanken är väl att föräldrar ska dela på det ekonomiska ansvaret för sina barn. Om man går skilda vägar, av olika skäl, så anser jag ändå att man ska dela på det ekonomiska ansvaret. I många fall fungerar det naturligtvis väldigt väl. Föräldrar som kan komma överens om en rimlig delning, så att båda föräldrar har möjlighet och skyldighet till samma ekonomiska ansvar för sina barn.
Ibland kan det också vara så att barn bor halva tiden var hos sina föräldrar och då borde det vara rimligt att man delar på det ekonomiska ansvaret. Ibland kan det också vara så att en av föräldrarna har en väldigt god inkomst och den andra föräldern en väldigt låg inkomst och då kan man söka ett särskilt underhållsbidrag så att barnet kan ha ”liknande standard” som det är van.
Men i många fall så bor också barnet med en förälder. Kanske har man delvis umgänge, ett väldigt dåligt umgänge och i många fall inget umgänge alls.
Man talar ofta om föräldrars rätt till sina barn och det är förstås en poäng, men en poäng som jag ofta tycker att man glömmer är ett barns rätt till sina föräldrar.
Man kan tvinga sig till att en förälder får umgänge med ett barn om den andra föräldern sätter sig emot. Det är bra för barnet att det inte är upp till en förälder att avgöra om den andra föräldern är lämplig för umgänge eller delad vårdnad, utan att sådana beslut i så fall tas av en tredje part. Det är bra ur barnets synvinkel. Det som INTE går är att tvinga en förälder till umgänge, om den avsäger sig ansvaret. Inte ens ur barnets perspektiv. Vilket i och för sig kan verka givet att man inte vill lämna över ett barn till en förälder som inte själv vill ha ett umgänge, men om man ska tala om det hela ur barnets perspektiv, så är det ändå lite underligt, kan jag tycka.
Optimist som jag är tror jag ändå att de allra flesta föräldrar känner ett naturligt ansvar för sina barn. Både när det gäller att ta hand om och skydda sina barn.
Vad gäller ekonomin så får jag en känsla av att många som inte har så nära relation till sina barn inte heller inser hur mycket det faktiskt kostar att ha barn.
Om man delar det ekonomiska ansvaret så ska alltså alltså levnadsstandarden kosta barnbidrag (1050 kronor)+ underhållsstöd (1273 kronor) + lika mycket till 1273 (från den andra föräldern) + eventuellt bostadsbidrag som vissa ensamstående föräldrar har möjlighet att få om man har låg inkomst.
Jag tror att alla föräldrar kan vara eniga om att det är betydligt dyrare än så att ha barn idag. Om man ska räkna boendet utslaget på varje familjemedlem, el, telefon, kläder, mat, fritidsintressen, sportutrustning, mediciner och all övrig konsumtion som kan räknas som skälig och ”normal” i vårt samhälle.
Att utgifterna idag, jämfört med för hela 16 år sedan (!!) skulle vara endast 100 kronor mer tror jag att de flesta av oss kan vara eniga om att det inte stämmer.
Faktum är jag till och med hört frånvarande föräldrar hävda att ”hon skilde sig, för att få en massa bidrag och tjäna pengar på ungarna”. Jag skulle vilja se en enda förälder som ”tjänar pengar” på att ha barn!
Jag känner till flera föräldrar som inte har sina barn boende hos sig, som utan att blinka betalar underhållet för sina barn och i tillägg bidrar till både fritidsintressen, kläder, resor, biobesök och leksaker. Föräldrar som mer än väl tar sitt ekonomiska ansvar och som gör det med stor glädje.
Jag känner också till föräldrar som fått dra hela det tunga ekonomiska lasset själv. Som fått sina 1273 kronor i månaden, varken mer eller mindre och trots denna nätta summa lyckas uppfostra, ta hand om och vårda ett eller flera barn, även om varje krona har fått vändas på i flera omgångar för att få mat på bordet.
Att barn kostar pengar är ju knappast någon nyhet och det ska de göra. Pengar behövs för barn överlevnad, men också för att stärka deras utveckling på alla plan. Jag tror att de flesta föräldrar är villiga att lägga merparten av sina inkomster för att se sina barn utvecklas till härliga vuxna och goda samhällsmedborgare. Jag tror de flesta föräldrar är villiga att ge upp det mesta i sina liv, till förmån för sina barn.
Men jag tycker också att underhållsstödet är allt för snålt tilltaget och att även de barn som har en mer frånvarande förälder, eller en förälder som bara betalar det som ”krävs av samhället” ska ha möjlighet att bli försörjd av båda sina föräldrar.
Vad tycker du? Är 1273 kronor rimligt att få i underhållsstöd 2010?
2 visitors online now 2 guests, 0 members Max visitors today: 13 at 04:35 pm UTC This month: 40 at 09-05-2023 05:19 am UTC This year: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC All time: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC
